Nu är det sommarlov!
Vi har haft två hektiska dagar, torsdagen i Storuman då vår dotter tog studenten, och fredagen hemma i Tärnaby, då yngste sonen gick ut nian.
Det har varit blommor och ballonger, skratt och tårar och fest.

Att gå ut nian i Tärnaby är stort. Antagligen beror det på att väldigt många flyttar både hemifrån och från bygden då, även om en del kommer tillbaka senare. Vårat närmaste gymnasium ligger 12-13 mil bort.
Vill man studera vidare efter det så ökar avståndet med ca 25 mil.

När man går ut nian i Tärnaby går man först i elevskaran från skolan till kyrkan, och flaggbärarna är en tjej och en kille i nian.
Sedan väntar en pampig och stämningsfull avslutning i kyrkan med sång och musik av eleverna, och i år även av rektorn, annars brukar rektorn bara hålla tal, men vi har fått en ny väldigt musikalisk rektor i år, så han sjöng och spelade för oss.
Prästen håller ett sommartal, som borde kunna accepteras, även av den som har en annan tro eller inte tror alls. Det delas ut stipendier, och Skytteanskaskolans eget märke. Kyrkan är alltid fylld till bristningsgränsen, och detta är en tradition som jag hoppas att vi kommer att kunna bevara.

Efter kyrkan tas niorna emot utanför kyrkan av familjen, släkt och vänner med blommor och ballonger, och här tycker jag att det haft en tendens att gå över styr, då man även haft student plakat till avgångs nior. Jag tycker att man kanske ändå måste dra en gräns någonstans vid att gå ut nian och att ta studenten, en sådan gräns för mig är vid just studentplakaten.
I år såg jag inga studentplakat, utan bara blommor, ballonger och olika uppblåsbara djur och gosedjur. Helt okey.

Sedan åker niorna på en lövad vagn eller som i år lastbilsflak bort till skolan, där avgångsklassen fikar tillsammans med lärare, föräldrar och syskon.
Så var det när jag gick ut nian, och jag hoppas att det får fortsätta så.
På detta fika sjunger lärarna en sång som de diktat ihop till avgångsklassen, i regel handlar den om var och ens små egenheter, i år sjöng en av klassens mentorer också för dem, och så brukar niorna själva ha något litet spex om sina lärare, och dela ut blommor. I år hade niorna satt betyg på sina lärare. Mycket intressant kan jag säga, även om det inte utdelades några IG:n så kan man ändå utläsa någonting av detta. Jag hoppas att detta också blir en tradition, och att lärarna kan ta det på rätt sätt, som en sporre för sitt fortsatta arbete.

Att vara lärare är ett långt mer ansvarsfullt och viktigt arbete än vad många kanske tänker på. En lärare ska inspirera sina elever att utvecklas till nyfikna individer med aptit på livets olika mysterium. En lärare ska kunna vara flexibel och se de olika människorna bakom varje elevs ansikte.
En lärare måste vara en oerhört vaken och lyhörd person med stort intresse för människor. En lärare kan faktiskt ha en livstids inverkan över en människas liv, tänk på det ni som utbildar er inom lärar- yrket.
Det finns allelens för många som utbildar sig till lärare enbart på grund av juni, juli och augusti, och det är inte sådana lärare jag vill ha till mina barn.

När sedan fikat med sången och talen ebbat ut i skolans matsal, är det dags för avgångs niorna att ta förväl av sina kamrater som man i de flesta fall kämpat tillsammans med ända sedan dagis- förskolan. Inte är det alltid så lätt, och nog kommer tårarna.
När jag tänker tillbaka snart 30 år i tiden till min egen skolavslutning, så inser jag att det finns klasskamrater som jag inte sett sedan dess.
Och jag kan inte låta bli att tänka på vad de här ungdomarna kommer att möta i sin framtid, och hur många av dem som inte kommer att ses igen.
Nu börjar en ny del av deras liv, kanske lite skrämmande men mest spännande och roligt hoppas jag. Lycka till med er alla Tjottas klasskompisar från Tärna!