Oj, vad helgen gick fort!
Nu är det måndag igen, en lite gråmulen dag men det regnar inte.
Jag har försökt sova lite längre då jag ska ut och jobba i natt.

Jag har inte gjort särskilt mycket i helgen. Jag har lagat mat och läst en god bok. Jag läser Jan Guillous "Madame terror" Den tar upp ett intressant ämne tycker jag. Frågan om vem som är terrorist och vem som kämpar för sin frihet?
Den är lite tung att komma in i till en början, men den är ändå intressant från första bladet.
Kanske för att jag gillar de frågor som boken väcker.

"Grannarskäringa" som kom hem från Båstad i går var hit och drack en kaffekopp med mig, så jag fick ventilera mig lite grann. Hon är min ventil i mångt och mycket och det är verkligen skönt att kunna ösa ur sig ibland. Man mår så bra efteråt. Naturligtvis måste ventilerandet fungera åt båda hållen. Annars skulle jag bara suga ur henne all hennes ork.
Men det är inte alltid vi ventilerar oss när vi dricker kaffe ihop. Ibland snackar vi bara skit rent allmänt, osså skrattar vi rätt mycket ihop! Det är härligt att ha någon att skratta tillsammans med. Ja, jag skrattar ju ofta tillsammans med mina ungar, min karl och arbetskamrater också. Det är viktigt att kunna skratta tillsammans, skratt är befriande!
Jag försöker att se det mesta i livet från den humoristiska sidan, även sånt som gör mig arg.

Hörde att domen på 14 års fängelse för "Hagamannen" står fast även i Hovrätten. Jag tycker förstås att det är fegt. Han har förstört livet så mycket för de här kvinnorna som han överfallit att han inte skulle få något annat än livstid i fängelse! Men när det gäller verkliga brottslingar i Sverige så är domstolarna så fega och förmildrande i sina domslut.
Det är bara när man dömer människor vars brott är ringa som straffen blir hårda.

Lilla tiken är i löpen igen, så nu väntar en jobbig tid igen. Jobbigast är det förstås för den stackars hanhunden. Men det är dyrt att kastrera honom och vi har ingenstans att skicka bort honom. Jag ska försöka spara lite pengar så att vi kan kastrera honom till nästa gång hon löper. Både för hanhundens och vår egen skull. För vi vill ju ha kvar hanhunden också.
Han är så speciell, ja, det blir väl kanske alla hundar.
Men vi har exempelvis aldrig haft honom bunden ute. Han lämnar inte gårdsplanen annat än om vi ger honom tillåtelse till det, och vi har aldrig dresserat honom till det på något sätt.
Även om de andra hundarna sticker så stannar han kvar. Däremot är han nästan omöjlig att stänga inne. Han öppnar både stängda fönster och dörrar!
Vi trodde inte att han kunde öppna igen hakade fönster, men se det gör han!
Han är otroligt klok. Men det är ju faktiskt hundar.

Nu ska jag börja med kvällens middag, barnen kommer snart hem efter skoldagen.
De brukar vara hungriga.