Jag har sett två olika kategorier poliser.
Den ena kategorin är professionell i sin yrkesutövning, antagligen har de blivit polis därför att man tycker om människor och vill hjälpa i utsatta situationer.
Den andra kategorin attraheras av sin uniform och tycker sig ha rätt att kränka och racka ner på oss civilister!

Jag har varit på bio i kväll.
Det var premiär eller vad jag nu ska kalla det på Oskar Östergren och Fredrik Oskarssons dokumentär "Här kommer polisen"
Den handlar kort och gott om polisen här i Västerbotten.
De ska övervaka stora områden, och ex här i Tärnaby är de bara två stycken numera. Det är inte alltid de kommer när man behöver dem det vet vi.
En av våra söner blev misshandlad när han gick skolan i Storuman, då fanns jourhavande i Vilhelmina 7 mil bort, och det tyckte de var för långt för att skicka iväg en patrull en fredagnatt! Själva fanns vi här,13 mil bort, då skulle det ha känts väldigt bra om polisen funnits på plats hos den väldigt chockade sonen.
I stället fick en privat person rycka ut till undsättning, jag undrar om vi tackat honom ordentligt? Kanske var det en väldigt orolig fredagnatt i Vilhelmina just den natten, vad vet jag? Men så här i efterhand tycker jag att det var en väldigt tuff prioritering. Den här misshandeln kunde ha blivit så mycket mer. Men som sagt, det är neddraget ordentligt på poliser här i fjällkommunerna?????
Å andra sidan har polisen alltid kommit hit när vi blivit anmälda för än det ena än det andra, bland annat när korna skitit på fritidshus ägares tomter, men det ska väl förhoppningsvis vara slut på anmälningar om djuren nu i alla fall.
Och när vi anmäls för att skjuta på fritidshusägarna så kan jag förstås förstå att polisen kommer och är något uppjagade???????????.

Den här dokumentären vi såg på ikväll tog bara upp problemen med att vara polis här i glesbygden, de långa avstånden och de få poliserna. Ja, det problemet med gelsbygdspoliser är säkert stort nog, men en av filmens huvudpersoner, vår egen polischef, nämnde ett annat i förbigående. En polis här är alltid polis, även när han är ledig. Vi betraktar dem alltid som poliser, även om vi träffar dem civila på en dans. De måste alltid komma ihåg att de är just poliser!
För mig är det viktigt att kunna vara mig själv när jag inte är på jobbet.
Jag är inte undersköterska privat!
Och det måste också vara ett litet helsike att försöka upprätthålla lag och ordnig i sitt yrkesutövande bland människor som man kanske umgås med privat! För så är det ju på en sån här liten ort.

Dokumentärfilmen om poliserna vi såg på Folketshus i kväll var jätte bra!
Den var saklig och rolig, och den visade på hur illa det faktiskt är med polisbemanningen i Västerbottens inland och fjällkommuner.
Hur många stadspoliser skulle tänka sig att ha en sådan arbetssituation som "våra" poliser får finna sig i?
Och hur ser man på oss människor som bor här, och vår rätt till skydd av polisen?
Hur kan man tro att dessa få poliser ska kunna upprätthålla lagen på så stora områden, och vad kan inte hända om dom inte kommer?

Personligt positivt med filmen var det att se att vi inte har haft alla poliser som tjänstgör här i inlandet och fjällkommunerna på besök i Mosekälla!
Jag trodde nämligen att vi hade träffat dem alla, men jag såg åtminstone några ansikten på filmen som jag inte sett tidigare här på Bygget.
Och sedan var det en trevlig överraskning att våran närpolischef var en så duktig sångare!
Som sagt en väldigt sevärd film!