Jag läste en oerhört deprimerande artikel skriven av en småbarns mamma i Aftonbladet. Den handlade om att alla småbarnsföräldrar någon gång ger sina sjuka barn Alvedon och lämnar dem på dagis ändå!
Själv hade hon gjort det när hennes dotter var i tvåårsåldern och ofta sjuk, och hon själv hade ett vikariat som förlängdes månad för månad. Javisst kan jag se att det kanske hade varit svårt för henne att få vikariatet förlängt om hon varit hemma med sjukt barn var och varannan vecka, men hade inte barnet en far också? Jag har hört talas om sådant här förut, jag känner folk som jobbat på dagis som berättat att föräldrar lämnar sjuka barn, och när personalen ringer dem för att de ska hämta sitt sjuka barn så är de oanträffbara!
Jag har också själv sett hur en mamma for på dagis med sina sjuka barn, fast hon så väl visste att barnet var sjuk!
Men varför skaffar man då barn?
Jag var hemma när mina barn var små, så vi hade förstås inte det här problemet, men jag tänker ändå moralisera över just detta. Jag skulle aldrig lägga mig i hur andra föräldrar uppfostrar sina barn, eftersom jag bara gör vad jag tror är rätt, ingen kan veta. Men aldrig skulle jag medvetet lämna ett sjukt barn på dagis!
Fler kanske skulle sätta sig ner och fundera över vad det är man gör när man skaffar barn? Hur stor plats i sitt liv vill man ge barnen?
Har man inte fast jobb och går på vikariat så kan man ju råka ut för det som människan i artikeln tycktes göra, och hur gör man då?
Hur löser man det om barnet ofta är sjukt? Särskilt små barn som går på dagis är ofta sjuka, hur kombinerar man det med jobbet? Jag kan tycka att arbetsgivare borde ha en hög acceptans för att småbarns föräldrar behöver vara hemma med sjuka barn då och då, men det är väl inte alltid så.
Men som blivande förälder måste man tänka på det här problemet. För jag kan aldrig finna en bra ursäkt för att man medvetet lämnar sitt sjuka barn på dagis!
Barnet far illa då denne inte orkar med sina kamraters stoj, och det sjuka barnet tar tid från de andra barnen då den behöver mer skötsel och omsorg. Dessutom smittar barnet ner sina kamrater och kanske lärare.
Om färre sjuka barn lämnades till dagis skulle barnen som vistas där med all säkerhet vara friskare.
Jag tycker att det är häpnadsväckande cyniskt och oansvarigt att utsätta sitt barn, barnets kompisar och dagispersonalen för de olägenheter som uppstår då man lämnar in ett sjukt barn på dagis!
Sådana människor tycker jag borde ha mognat en del innan de skaffade barn.
Hur sjutton kan man sätta jobbet före sitt eget barn?
Vad är viktigare i livet än våra barn?
Jobbet klarar sig nog utan dig, men det gör inte barnet. Barnet ska inte behöva klara sig utan sin förälder.
Det är tack och lov inte alla föräldrar som lämnar sina sjuka barn på dagis heller, men detta tycker jag är mycket värre och jag tror att det är mera utbrett problem bland småbarnsföräldrar än de som fuskar med vård av barn dagar.