Grattis Jens!
Ja, det var verkligen kul med Jens Byggmarks sjätte plats i Finnland i går!
Och man måste skratta lite åt hans roliga och rättframma svar på frågorna han fick av radioreportern, och hans lustiga lilla dans.
Hoppas vi får se mer av den här killen.
Visst är det fantastiskt med alla de här duktiga slalomåkarna från en så pass liten ort som Tärnaby, det måste man ändå tillstå, vad än man själv har för intresse för utförsåkning.
Men visst finns det en annan sida också, en baksida som absolut inte på något vis ska lastas de duktiga alpina idrottsmän och kvinnor som vuxit upp och fram här i bygden. Men jag kan tala för mig själv och mina barn, det har inte varit lätt att växa upp i skuggan av dessa alpina framgångar.
Jag var tonåring på Ingemar och Stigs tid, och beundrade deras framgångar som alla andra. Men jag var tyvärr inte ett dugg intresserad av idrottsgrenen själv.
Ändå försökte jag tvinga mig till att vara intresserad, man ska vara det när man bor i Tärnaby! Visst kunde man ha trevligt med kompisar i backen, men det var bara inte min grej! Värre var det ändå för dem som hade andra idrottsliga intressen. Det fanns duktiga tjejer och killar på längdsidan, men de måste vara medlemmar i Storumans IK och den klubben fanns 12-13 mil bort!
Kanske kunde någon av dem blivit en världsmästarinna eller världsmästare om deras familj flyttat härifrån, eller om det hade startats en längdklubb här?
När vi ville få en fritidsgård, eller ungdomsgård som vi kallade det. Där vi kunde hålla till om kvällarna i stället för att dra runt byn och frysa. Så sa politikerna att det skulle bara innebära att ungdomarna som valde att vara i backen och träna skulle minska, så något UG skulle vi inte alls ha! Och vi fick inget heller, vi brukade samlas på posten i lokalen där postfacken fanns, där var det öppet dygnet runt tror jag, ända tills någon satte eld på en papperskorg.
När mina egna barn så visade sig vara intresserade av längdåkning, så fanns en längdsektion i den alpina klubben IK Fjällvinden. Vi var med där och det var väldigt mycket ungar och föräldrar och tävlingar och träningar, kort sagt, det var en väldigt aktiv sektion, faktiskt bland de största längdåknings klubbarna i länet, med många duktiga ungdomar i topp tio i länet i sina åldersgrupper. Äldste sonen var med om att ta hem ett DM guld i stafett och de blev åtta i ungdoms SM ett år. Kanske fanns bland alla dessa ungdomar en Per Elofsson eller Billan Westin? Men det var naturligtvis dömt att misslyckas! Fjällvinden är en alpin klubb och borde så förbli, längdsektionen borde ha bildat en egen klubb. Det tyckte jag då och det tycker jag än. Längdsektionen hade aldrig samma pengar och samma möjligheter till att matcha fram sina ungdomar till toppen som den alpina sektionen hade, trots att de faktiskt var lika stora då vad det gällde antalet ungdomar! Jag ska vara ärlig och säga att jag grät inte när våra barn la längdtävlandet på hyllan.
Det var inte bara inom klubben Fjällvinden som det var ett problem att vilja satsa på en annan sport än den alpina, ska man idrotta så ska man vara alpinist när man bor i Tärnaby!
Det har b l a kommunpolitikerna som beviljar pengar till idrottsrörelsen bestämt.
Om pengarna genom åren fördelats med ett lite bredare perspektiv så kanske vi har haft längdåkare, hockeyspelare, friidrottare eller andra idrottare i världsklass. Men nu finns bara den alpina idrotten och IK Fjällvinden, åtminstone är det detta man ser och satsar på. Vilket såklart är bra för de barn och ungdomar som tycker att det är kul, men alla de som inte delar de alpina intressena lämnas utanför, det är medaljens baksida, tyvärr!