Har sovit hyggligt i dag.
Jag var uppe en sväng mitt i dagen och gick sedan i säng och somnade faktiskt om! Jag vet inte riktigt vad familjen gjort i dag, mer än att se på längdåkningen.
De försöker städa också, men de vill inte starta dammsugaren när jag sover, det är ju snällt! Jag tjatar på näst äldsta dottern, hon ska bestämma sig för nya glasögonbågar. Ja, det är inte lätt!
När vi var till Storuman i onsdags var vi till Optikern där.
De är så fina att ha och göra med på Optikern i Storuman!
De är ärliga och uppriktiga, de försöker faktiskt inte propsa på en glasögon, fast de skulle tjäna på det. Om man inte behöver byta glasögon, eller inte behöver glasögon alls så talar de om det för en. Det känns tryggt att veta då man ju är helt utelämnad åt deras kunnande. Sedan är de duktiga på att ge rabatter, och som nu fick dottern låna hem några bågar för att pröva över helgen. Det är inte överallt man är så service aktig!
Nu är det som sagt bara för dottern att bestämma sig.
Det är nog den svåraste biten. Och dottern har verkerligen beslutsvåndor, hon ska ju säkert ha dem i ett och ett halvt år cirka innan hon måste ha nya för att synen förändrats igen! Hon märker så väl själv när det är dags för nya glasögon, då blir det huvudvärk och oskarp syn.
Hon har ärvt min systers syn, hon är också lite halv blind.

Jag och min nattkollega gillar att analysera. Vi analyserar oss själva, olika händelser och företeelser och människors beteende i allmänhet.
Det är oerhört intressant.
Vår senaste analys handlar om varför vi har så svårt att skratta åt oss själva?
Varför kan vi inte tillåta oss att göra fel?
Vi ska alltid klara av allting och vara så otroligt duktiga. Och vi skrattar gärna åt andra som inte lyckas hålla uppe den felfria fasaden.
Vad beror det på?
Vi läser i tidningar om rika människor som gör bort sig helt offentligt och mycket mycket värre än vi någonsin varit i närheten av, och förundras över att de inte verkar skämmas ett dugg?!
Men vi skäms över bagateller och saker i våra liv som vi kanske inte ens har haft en chans att påverka, så mycket att vi gör bort oss själva bara genom skammen!
Människor här uppe bär i väldigt hög grad på denna skam, arbetarklassen bär i allmänhet på denna skam, varför?
Vi kom fram till att det måste ha med fattigdom att göra.
Här har folk i allmänhet varit fattiga och oskolade genom tiderna.
Det gör att man känner sig som en "sämre" människa och vi måste hela tiden visa oss själva och andra att vi duger.
Det behöver inte rika människor göra, de har ju visat med sina feta plånböcker att de är bra, duktiga och lyckade människor. Därför kan de också bete sig som svin utan att behöva skämmas.
Jag tror att vi skulle må bra av att börja älska oss själva istället för att döma oss själva. Vi har nog inte så mycket att skämmas över som vi tror.
Vi kanske ska börja säga till våra barn att "ta för dej" i stället för som nu när vi säger "se till att föra dej"
Vi kom fram till att den här skammen måste vara arvssynden!
Men jag vill inte ärva mina förfäders synder och jag vill banne mej inte att mina barn ska ärva mina. De får göra sig egna!