Marianne Johansson, Mosekälla

I dag har jag varit lite stingslig!

I dag har jag varit stingslig, milt sagt!
I går kväll åkte vi tretton mil på en urdåligt underhållen Europa väg ner till Storuman för att gå handledarkurs för att få övningsköra med yngste sonen.
Det var halt det var spårigt det var rent sagt för dj?.
Nedanför Strömsund låg en bil på taket ner i diket. Det förvånar mej att det inte var fler.
Väl nere i Storuman fick vi betala niohundrakronor, trehundra kronor per skalle för mej, sonen och sonens far, för att få en föreläsning på tre timmar om självklarheter som vi redan är medvetna om! Vi fick inte så mycket som en handledarbok! Vad betalade vi för? Kanske för att vägverket ska bygga nya vägar runt Stockholm? Dessa pengar hade vi lika gärna kunna elda upp i vedspisen känns det som. Detta påfund måste bara vara ännu ett sätt för vägverket att tjäna pengar på oss och samtidigt avfolka glesbygden.
Om två år måste vi genomgå en till sådan här vansinnes kurs när näst äldsta dottern får börja övningsköra.
Om körkortet var en klassfråga tidigare så blir det då inte till det bättre med detta nya system.
Men det är otroligt tyst om detta, och jag tror att det beror på att det är ett glesbygds problem då ungdomarna i städerna inte tar körkort i samma utsträckning som våra ungdomar. Ungdomar i glesbygd måste ha körkort.
Nu vill jag inte skylla vårat studieförbund eller den lärare vi hade i går kväll för något, utbildningen ser inte ut på något annat vis på bilskolorna av vad jag förstått. Det är vägverket helt och hållet som bestämmer och är maktutövaren här, och det är vägverket som utbildat lärarna till kurserna.
Detta är vansinne, kvalificerat vansinne!

Annars har dagen varit lugn, jag har bakat, städat åkt med familjen och äldste sonens hund ner till Tärnaby där vi hälsade på mormor och morfar och handlade lite godis, som skulle ätas i morgon men snart är slut!
Men i dag drog lilla fröken bara över veckopengen med femti öre, annars brukar hennes godis handlande bli dyrt för hennes far och mej.

Grannarskäringa kom hemflygande mellan snöbyarna i dag, så nu är hon på plats, omän bara över helgen. Ja, hon flög inte kvast utan kom förstås med flygplanet. Det lät lite konstigt det där!
Yngste sonen kom hem med skolbussen från Luspie, och näst yngste sonen och flickvän kom hem lite senare. Han har skaffat lägenhet och nu kom han hem med släpvagn, så vi måste nog sitta stadigt på de möbler vi vill ha kvar i huset!
Och i morgon är det godis lördag utan godis!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.