Marianne Johansson, Mosekälla

SÅÅÅ SKÖÖNT!

SÅÅÅÅÅÅ SKÖÖÖÖÖNT!

LEDIG!

Det är måndag äntligen!
Nu är jag ledig i nio dygn. Ja, vi har vår syd samiska kurs, jag ska dit i morgon, men det är ändå på en annan nivå. Det är frivilligt.
Skulle varit där i dag också men jag måste sova.
Helgen har varit lugn, fast det började inte så bra.
När jag kom till jobbet i fredags kväll fick jag veta att jag skulle byta arbetsställe, då den ordinarie var ute på utryckning. Ja, det var ju ingen fara, det var faktiskt bara kul för jag skulle få jobba med min gamla nattkollega. Och det hade jag verkligen ingenting emot. Det är en väldigt trevlig människa att jobba med. Men, min kollega på min ordinarie arbetsplats skulle bli ensam?. Inte för att hon inte skulle klara det, men man ska inte behöva vara ensam på ett demensboende. Det är så oerhört psykiskt påfrestande att man ska inte utsättas för det, även om man visst klarar det. Så det kändes lite kluvet. Det går inte att vara ensam på det boendet där jag skulle rycka in tillfälligt heller. De har över tjugo boende och ska svara på trygghetslarmen utifrån. Sedan var jag ändå tvungen att hämta arbetskläderna på demensboendet, och när jag kom dit hade hyggliga kollegor tvättat upp mina arbetskläder och det var enbart snällt gjort, men mina strumpor var borta!
Mitt enda strump- par som jag tar hem och tvättar och står och vaktar medans de torkar! Ja, det måste jag göra annars försvinner de här hemma!
Det är nämligen så att jag handlar strumpor till mig själv, ofta fler pack med tre fyra par i, men på något jätte konstigt vis så har jag bara ett par kvar själv i bästa fall.
PANIK! Jag fick ta till nödlösningar och använda de ullsockar jag hade på mig civilt. Jag var, tycker jag själv inte såå farligt upprörd?!
Men när jag kom på jobbet nästa kväll undrade mina kollegor på vilket humör jag var? För om jag varit lika elak lördagkväll som fredagkvällen tidigare så ville de inte va med mej!
Jag tycker verkligen om mina kollegor! Det menar jag verkligen.
Vi accepterar varandras olikheter och hyss och det känns som att vi faktiskt helt ärligt bryr oss om varandra.
Sockarna som försvann, tja, skit i dom, jag ska köpa en ny förpackning och kämpa för att kanske få behålla två par själv????eller åtminstone ett???????

Nu ska jag gå in till köket och krypa in i vedspisen där det redan brinner en härlig brasa. Man blir frusen av att vaka.
Lilla fröken kommer snart hem från förskolan, så då ska vi fika tillsammans.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.