Det snöar i dag. Vi har faktiskt riktigt bra med snö.
Talade med den näst äldste i går kväll. Han ser fram emot att komma hem till vintern, där han är nere vid kusten finns inge snö. Han var glad i går, han hade fått jobb! Ja, jag har aldrig varit orolig för det, jag tror att manliga sjuksköterskor är ganska eftertraktade, men för honom har det varit stressande att inte veta vad han ska betala räkningarna av efter att ha slutat skolan. Nu kan han fira jul med oss i lugn och ro.
Det ska bli trevligt att få hem dem allihopa, umgås och äta gott, det är liksom det som är jul för mig.
Det är många år sedan Tomten började glömma bort mig i julklappssäcken, men det har heller ingen större betydelse för mig. Jag antar att jag är nog inte tillräckligt snäll helt enkelt.
Lilla fröken däremot, hon väntar ivrigt på Tomten och hans säck!
Varje år så tycker jag det är lika sorgligt att inte barnen ska få tro på Tomten.
Våra barn har faktiskt fått leva i tron på Tomten så länge som det bara varit möjligt. Men det är inte lätt, ty affärerna, media och vuxna verkar vilja införliva barnen i vuxen världen så fort det bara är möjligt! Varför? Jag tycker att barn ska få vara barn så länge som möjligt. De mår inte dåligt av att tro på Tomten och ha en magisk tid i väntan på honom. Vi har jobbat hårt för att våra barn ska få det, och när de insett fakta så har de hjälpt oss att ge samma känsla vidare till småsyskonen. Jul är så mycket mer barnens högtid än bara själva julklapparna. Det är känslan av spänning och förväntan som man som barn har i magen också! Det är samvaron med familjen, godis och mat.
Ja, julen borde vara en förtrollad tid för alla barn. Vi försöker ge våra barn detta, jag upplevde det själv när jag var barn.
Tyvärr vet jag att det inte är alla barn förunnat, och det gör mig uppriktigt lessen. I min barndoms jul, och i vårat hem har alltid alkohol intaget under julen varit mycket, mycket måttligt, tyvärr är inte det praxis i alla hem.
Den tanken dyker alltid upp när jag ser mina egna barn stråla och tindra på julaftonen, det gör mig ont om de barnen som inte får uppleva att julen faktiskt är barnens högtid.

I går morse fastnade näst yngsta dottern på en av sin fars metkrokar. Hon såg den inte, de är inte så lätta att se.
Fadern fick ta henne med sig på sjukstugan. Hennes skumögda föräldrar såg inte nog bra för att kunna plocka ut den.
Men ni kan vara alldeles säkra på att alla krokar är bortplockade nu!

Äldste sonen och hans far for ut på en skotertur. Inte är det väl det bästa vädret för det kanske, men de kopplar av och trivs, och det är mycket värt.
Jag vet inte hur föret är, det syns på dem när de kommer hem igen.
Själv ska jag gå och göra mig en deg för att baka lite julkakor. När näst yngsta dottern och lilla fröken kommer hem snart så ska de baka pepparkakor med grannarsonga. Det är en trevlig tradition som vi har skaffat oss.
Nog äts det väl en del pepparkaksdeg, men det hör ju till, och det luktar så gott av de kakor som faktiskt ändå blir gräddade!