Barnen sover sött, huset är städat, julklapparna inslagna, knäcken är kokad och brödet bakat. Skinkan är färdig och även avsmakad, nu står den i stora skafferiet med gravfisken och den andra julmaten.
Det är tyst och lugnt i stugan, ute blåser det ordentligt, men det har visst slutat regna. Vi har ganska bra med snö, så vi ska ändå inte klaga. Men jag tycker inte om regn på vintern.
Det är julafton, jag drar ett djupt andetag, julefrid???..ja, det jag känner nu är nog julefrid.
På julaftonskvällen ska vi samlas här hemma hos oss och äta av all julmaten.
Det blir vi hela familjen, mina föräldrar, min syster med familj och kanske också mina morbröder, jag hoppas i alla fall att de också kommer.
Vi har alltid varit mycket folk på julen, och jag hoppas att vi alltid kommer att vara det. Jag tycker om julen!
Men så hör jag också till de lyckligt lottade människorna som aldrig behövt se mina föräldrar supa och slåss på julen. Jag har levat i en kärnfamilj och aldrig upplevt de slitningar som en del skilsmässobarn får uppleva i juletider. Ej heller har jag behövt svälta eller sitta utan julklappar som barn. Och jag har alltid bott i ett land där det under hela min livstid varit fred. Jag förstår att det finns andra sidor av julen som jag aldrig behövt se. Det tål att tänkas på en smula.
Förutsättningarna är inte det samma för alla människor.
Jag tillhör de lyckligt lottade, och jag kan faktiskt känna ett sting av dåligt samvete för det, fast jag är så oerhört tacksam över att mina problem faktiskt är så väldigt, väldigt små!

Nu ska jag krypa i säng och vänta på Tomten, för jag tror att han tittar förbi senare i kväll. Jag har sett spår efter honom i snön.

En riktigt God Jul på er allihopa!