Alpin utförsåkning är inte min sport!
Det är för mycket överklass, pengar och status för mig, för lite svett och snor!
Det är väl kanske för att jag är född arbetarunge, alltid arbetare.
Men i dag tar jag av mig hatten för Anja Pärsson!
Jätte mycket GRATTIS!
Jag kan inte annat än beundra henne!
Efter denna rent ut sagt "skit säsong" som hon har haft, samlar hon ihop sig och kör hem guldet i super G!
Det finns inte så mycket mer att säga än att jag beundrar hennes enorma styrka när det gäller. Tänk om alla svenska idrottsmän och kvinnor var som hon!
Då tog vi alltid flera guldmedaljer i stora mästerskap.
Svenska elit idrottande kvinnor och män borde gå kurser i mental träning hos Anja, hon har fantastiskt mycket att lära ut.
Björn Ferry kanske skulle höra med Anja hur hon bär sig åt, för nog var det nerverna som snuvade honom på guldmedaljen i dag.
Och det tycker jag, ja, vi i familjen var jätte synd. För längdåkning och skidskytte är våra sporter. Och nu är ju inte Svensk längdskidåkning särskilt mycket att titta på. Tjejernas stafettguld var förstås kul, men i övrigt verkar problem inom förbundet förstöra för åkarna så det blir ingenting av med framgångarna. Per Elofsson tog med sig självförtroendet och den mentala styrkan i längdåkningslandslaget när han slutade.
Björn Ferry tror jag på. Han är ung och har karriären framför sig, han åker skidor bra och han verkar ha fått ordning på sin skjutning, nu behöver han bara få ordning på nervositeten också. Han har absolut kapacitet. Men skidskytte måste vara en av de svåraste bland idrottsgrenar! Man ska kunna knyta ihop flåset, åktekniken och skjutningsmomentet med huvudet, och jag skulle aldrig i livet få till det!
Björn Ferry verkar vara en kul och trevlig kille också, dessutom känner jag hans föräldrar. De har en stuga ovanför där mina farföräldrar bodde.
Så visst är det så i vår familj att vi följer hans framfarter lite extra med hjärtat i halsgropen. Vi önskar honom verkligen lycka till med många framtida idrottsframgångar, för jag är alldeles säker på att de kommer!

I morse när jag kom hem från jobbet var det – 35,7 grader på Bygget i Mosekälla. Jag blev nästan besviken, trodde det skulle vara minst -40, för vi hade -35 på jobbet i Tärna, och det brukar alltid vara kallare här hemma.
Min kollegas motorvärmarkabel pajade i natt, så det vete tusan när hon tog sig hem. Jag hoppas då innerligt att det bara var kabeln så det inte var själva motorvärmaren. Det är så typiskt att sådant ska hända när det är så här ruskigt kallt. I kväll är det -34,4, det känns inte skönt att måsta åka till jobbet i kväll. Man är rädd att bilen ska frysa.

Pratade med mamma i morse, och allt var bara bra.
Det ska bli trevligt att få hem henna så småningom, det börjar kännas mer och mer. Nu ska jag fika lite och ringa henne innan jag kastar mig ut i kylan för att försörja familjen.