Andra lediga dagen, men fortfarande kretsar mycket kring min arbetssituation. Jag kan inte släppa tanken på mina kollegor som nu jobbar ensamma och oroskänslan över att detta inte är löst innan jag ska gå på och jobba igen.
Jag betalade sist 563 kronor i fackavgift, och nu undrar jag verkligen vad jag betalar för? Facket ska nu skriva ett brev till kommunen för att höra hur de tänker lösa detta problem, men det är också allt man kan göra. Jag tycker att ett skyddsombud borde komma och stänga avdelningen. Det är en stor risk att man skadar sig eller blir skadad när man jobbar ensam natt.
Men då svarar facket att arbetsgivaren bara öppnar avdelningen igen, än sen då? Man får väl stänga natt för natt tills politikerna tar sitt ansvar.
För detta är deras ansvar, det är deras klantiga förfarande och nonchalans som gör att vi sitter här vi sitter nu.
De kan ju komma och jobba med oss på nätterna!
Det visar sig ju också att även dag och kväll personalen får ensamma timmar på avdelningen, då naturligtvis det nya schemat är lagt för att det ska finnas personal inne på demensavdelningen som kan hjälpa till. Vi ska ju finnas i samma hus och jobba tillsammans. Detta är något som jag tror att även mina kollegor på Granhöjden sett framemot. Att få fler arbetskompisar att dela arbetet med.
Ja, vi på Granhöjden gladde oss oerhört åt att Stefansgårdens personal skulle komma ner till oss! Vi såg bara positiva förändringar i det. Det var en glädje som kom av sig, för vi har ju förstått att delar av den personalen absolut inte vill flytta ner.
Vi människor är rädda för förändringar, vi Granhöjdare upplevde den här rädslan under lång tid innan beslutet om flytten av demensboendet var klar, medan arbetskamrater var varslade, de varslen togs tack och lov tillbaka. Vi upplevde rädslan innan vi flyttade ut för ombyggnationen, ja, egentligen så släppte den väl inte förrän återföreningen i nya fräscha lokaler förra veckan, men det var en kortvarig glädje och lugn vi fick uppleva. Åtminstone vi nattare blev snabbt och bryskt tagna ur glädjeruset!
Så jag vet precis hur det känns inför förändringar, jag förstår oviljan inför en förändring. Men ändå så tycker jag att demensboendets personal är priviligera. Ingen av dem hotas av uppsägningar, de får flytta till fräscha lokaler och fortsätta jobba tillsammans i samma personalgrupp. De kommer t o m att ta hand om samma dementa människor. De vet säkert vad som kommer att hända, de vet var de ska, vi kände oss osäkra på var vi skulle hamna till slut.
Så jag förstår inte riktigt vad detta handlar om?
Omtanke med de dementa? Ja, det tror jag säkert att personalen har, men handlar detta verkligen om det?
Skulle deras sätt att ta hand om de dementa förändras till det sämre om de flyttar ner på Granhöjden? Och i så fall, hur kan man veta det redan innan man har provat? Jag vill inte skälla på personal som tycker att de har det bra som de har det, och därför inte vill ha någon förändring. Jag är på samma vis själv, men de år jag nu har arbetat har jag insett att beslut som fattas på politiker nivå sällan går att förändra. Det är demokratiska beslut som vi är skyldiga att följa om vi tycker om dem eller inte. Man får försöka göra det bästa av situationen.
I det här fallet har jag faktiskt i efterhand åtminstone, förstått varför beslutet om flytt av demensboendet blev taget, man hade inget annat val. Omsorgsnämnden har inga pengar, så förtvivlat är det! Och man kommer säkert att tjäna igen ombyggnationerna på sikt. Men politikerna kunde ha skött detta bättre, man kunde ha haft en dialog med folket här, man kunde ha visat medborgarna hur det hela ligger till. I stället körde man bara över folket på ett oerhört föraktfullt och hänsynslöst sätt. Och värsta översittarna var de socialdemokratiska politikerna, av vilka nu flera har bytt sida! Man kan fråga sig varför??
Så här i efterhand måste jag ju också ge lite kredit till vår förre omsorgs och socialchef, hon klarade av att behålla personal och ändå trolla bort fyra tjänster! Visserligen med hjälp av pensionsavgångar men ändå.
Det skulle vara jobbigt om en arbetskamrat skulle sägas upp.
Jag är rädd för att den här förseningen av flytten kommer att resultera i att man ska måsta säga upp personal.
Och hur blir vården av de äldre då?