Snart slut på ledigheten, ja, vilken ledighet?
Man känner ångest när man går i säng och man känner ångest när man vaknar!
Och allt handlar om arbetssituationen.
Jag är så innerligt trött på detta att jag snart inte vet vad jag ska ta mig till!
Känns det så här när man håller på att bryta ihop tro?
Jag känner att vi är totalt övergivna!
Av arbetsgivaren, politikerna och facket är bara dyrt och totalt tandlöst!
Det är verkligen inget privilegium att vara anställd åt Storumans kommun i alla fall, men det hade jag i och för sig insett för ganska länge sedan.
Nej jag orkar inte med detta!

I går kom näst yngsta dottern in och frågade om den yngsta dottern verkligen fick sitta uppe på taknocken?
Jag höll på att få hjärtstillestånd! "Neej, det får hon INTE!"
Men jag borde vara van.
Näst yngsta dottern var bara ca 2 år när hennes syskon hjälpte henne upp dit en vinterdag, de satt alla uppradade som fåglar på en telefontråd och vinkade glatt åt mej när jag var på väg till ladugården. Jag blev arg av rädsla, det är faktiskt ganska högt upp! Näst yngste sonen klättrade också upp på taket när han var kanske 3-4 år. Vi hade en takstege i trä som hängde ner en liten bit, och jag sa åt min karl att ta bort den så inte ungarna skulle ta sig upp på taket. "Nää", sa han, "Int ta nagen sä dit opp" Han hann bara säga det så hörde vi "nagen" där uppe. Och när vi rusade ut för att se vem det var satt näst yngste, då yngste sonen, där uppe och skrattade med hela ansiktet av lycka över utsikten och friheten!
Så lilla fröken är inte första eller yngsta ungen som klättrat upp på taket här inte! Mig får ingen dit upp! Jag är så höjdrädd att jag inte ens klarar av att se tv när de filmar utför stup!

I går kväll sur snöade det en hel del, men i dag ser det nog ut att vara ganska fint ute. Ska försöka gå ut en stund och skaka av mig olusten sedan.