Jag och mina kollegor var på mötet med politiker och anhöriga i går.
Jag har varit helt tom i skallen sedan dess! När jag kom hem i går gick jag och lade mig, men jag känner mig fortfarande jätte trött! Det känns som dagen efter! Fast mera frustrerande och uppgivet.

Jag hade väl inte trott på några under i och med detta möte, men jag är ändå lite chockad och bestört över hur folk resonerar och reagerar!
Mest obehagligt och osmakligt tycker jag väl att det var när anhöriga misskrediterade sina forna kollegor, och faktiskt också personalen på demensboendet, och utdömde dem/ oss som dålig vårdpersonal! Det var både oförskämt och oerhört kränkande. Och osant också, tycker jag.
Det är tråkigt när man upptäcker att man missbedömt folk.
Jag kan förstå personalen som inte vill flytta från Stefansgården, även om jag inte delar deras känslor för det huset, men det är jobbigt att lämna lokaler som man trivs i, det är bara så. Personalen kommer ändå att göra sitt bästa av situationen och för sina vårdtagare, det är jag helt övertygad om.
Jag kan också förstå de anhöriga. De tycker att de funnit ett bra och fungerande boende för sin anhörig. Det är jobbigt rent praktiskt att flytta, och hur kommer den demente anhörige att reagera? Sådana känslor och sådan oro kan jag förstå. Jag kan också förstå ilska över politiker som inte kan hålla i pengarna bättre så att man inte behöver sådana här besparingar!
Men tyvärr är det nu så, beslutet är fattat, det går inte att ändra och det hoppas jag att åtminstone några av de anhöriga förstod.
Men jag tycker att de här diskussionerna runt den här flytten har kommit att handla om, ja, faktiskt rent skit snack! Folk som gapar om sådant som de faktiskt inte vet någonting om, de tar saker och ting ur luften, och i vissa fall är man faktiskt inte säker på vems bästa man har för ögonen!
Det hör också till saken att vi som jobbar här inom vården vet ju hur sanningen och verkligheten ser ut, men vi varken vill eller kan möta felaktiga påståenden med det. Den här diskussionen borde handla om hur man åstadkommer den här flytten på bästa sättet för de dementa. Det är den enda diskussion vi bör föra nu. Debatter om att behålla Stefansgården som demensboende är det för sent för nu! Beslutet är mer än ett år gammalt! Vad vi sedan tycker om det beslutet är var och ens ensak.
Min åsikt är väl ganska klar, jag kan inte se något annat vettigt beslut än det som tagits. Och med tanke på att man försöker göra Stefansgården till ett seniorboende, så känner jag lugnet. Jag är helt övertygad om att de dementa får det bra nere hos oss på Granhöjden, och vi får en bättre vård för alla i området.