I går fyllde min karl 53 år, och jag har varit ledig en natt, men troligtvis måste jag jobba igen den natten, och det var ju inte riktigt det som var vitsen.
Överhuvudtaget tycker jag att detta med jobbet, den usla lönen och de usla villkoren känns tunga just nu. Jag skulle inte tveka en sekund att säga upp mig om jag bara hade en annan försörjning.
Jag undrar varför jag ska betala fackavgift och vara med i Kommunal? Vad gör dom för mig som jag inte skulle få om jag inte är medlem? Försäkringar, javisst, men jag kan ju försäkra mig själv eller hur?
Kommunal är ett otroligt svagt fackförbund, och om jag ska vara ärlig så har jag aldrig hört någon som blivit hjälpta av dem. Och nu har jag ju själv fått konstatera att de har inte mycke stöd att komma med. Jag läste i tidningen häromdagen att folk straffar ut sig från kommunals a-kassa, och visst kan man väl fundera över varför folk går ur a-kassan, det är ju den viktiga biten av arbetslöshetskassan och facket. Även om man har jobb i dag kan man ju bli arbetslös i morgon. Men folk kanske inte tänker på det? Att man går ur Kommunalarbetarförbundet förstår jag däremot mer än väl. Man betalar ju bara en dyr avgift för inget stöd eller hjälp alls!
Ordföranden i Kommunal i Västerbotten är oroad över flykten från kommunals a-kassa. Ja, det tycker jag att han ska vara och jag tycker att Kommunal ska svara oss medlemmar på frågor som varför vi egentligen ska vara med? Av solidaritet för att facket en gång arbetat fram de arbetsmarknadslagar som vi arbetstagare i dag åtnjuter? Nej, det håller inte, och de lagarna gäller ju mej även om jag är oorganiserad. Kommunal måste dra ut tummen ur arslet och börja jobba för sina medlemmar. Vi är underbetalda och arbetar under många gånger svåra förhållanden, vi blir både bitna och slagna på jobbet! Och ändå så känns det som att vi många gånger ses som besvärliga gnäll kärringar när vi söker stöd hos vårat eget fackförbund! Facket nappar direkt på arbetsgivarens lösningar, om de är bra eller dåliga är av ringa betydelse. Vår arbetssituation och säkerhet är tydligen av underordnad betydelse. För oss nattarbetare tillkommer också orättvisor i form av olika kvoter när vi ska ha semester eller vara ledig eller sjuk. Jag har inte råd att sjukskriva mej, det var därför jag sökte ledigt med flex eller komp nu. Jag förlorar tre gånger så mycket som jag skulle tjänat om jag varit på jobbet, en vardagsnatt då jag är sjuk! Detta belopp blir sex gånger basbelopp då jag är sjuk en helgnatt! Tror ni man har råd att vara sjuk då? Nej, man går och jobbar fast man skulle legat hemma. När jag har semester så får jag ju inte semesterlön för OB.n, vilket gör att jag förlorar massor med pengar på att ha semester också. Det är frågan om att ens ha råd med det? Hur kan Kommunal ha godkänt sådana villkor? I vems knä sitter man? Ja, inte har man arbetarens bästa för ögonen i alla fall. Med tanke på allt detta är det förvånande att det inte händer mer incidenter i vården. Man läser ibland om vanvårdade gamla, det är förskräckligt varje gång. Och det är förstås vårdpersonalen som felar. Aldrig går Kommunal ut och talar om hur vi har det, underbemannade och underbetalda. Aldrig något stöd för vårdpersonalen från något håll! Vi har ett stort ansvar, vi jobbar med människor, men det krävs att vi ska göra underverk med inga resurser och vi ska göra det nästan gratis.
Jag undrade, när händelsen om kvinnan som blev kränkt av vårdpersonal och sonen spelade in det på band, jag undrade då hur sanningen verkligen såg ut? Kanske var personalen underbemannad, stressad, sjuk? Kanske var de vana vid att bli bitna, sparkade och slagna? Vad fick de för hjälp? Problemet med oss vårdpersonal är att vi sällan kan föra fram vår sak på ett korrekt sätt då vi är bundna av sekretess. Vi behöver ett starkt fack som kämpar för oss, och det gör tyvärr inte Kommunal.
Det behövs folk som jobbar inom vården även i framtiden. Det är ett oerhört viktigt jobb och ska också ses som ett sådant.
Vi ska ha lön därefter, och vi ska ha mänskliga arbetsvillkor där vår säkerhet på alla plan tillgodoses. Först då kan man egentligen kräva att vi ska göra det fantastiskt bra jobb vi gör redan i dag!
De flesta av oss trivs med jobbet och vet att vi behövs, det är det som gör att vi står ut trots omständigheterna.
Tja, jag ska i alla fall fortsätta fundera över om jag verkligen ska vara medlem i fackförbundet Kommunal. Kanske måste jag skriva till Ylwa Thörn och fråga henne om vitsen med att vara ansluten, förutom försäkringarna?