Läste om min granne tvärs över sjön, Cilla, som födde sitt senaste barn i ambulansen på väg till BB i Lycksele. Jag säger senaste barn, eftersom jag till min glädje såg att hon mycket väl kan tänka sig ett barn till! Det är kul att se att det finns folk som tar vid barnalstrandet när jag och min karl har gått i väl förtjänt pension!
Jag har fött våra åtta barn i Umeå, Lycksele, Storuman och i Tärnaby.
Jag har inte heller haft särskilt svåra förlossningar, även om jag tycker att det gått trögare efter tredje barnet. När jag födde vår tredje son, var det nog Guds försyn som gjorde att jag inte fick honom hemma på köksgolvet! Jag hann just precis nästan inom dörrarna på sjukstugan i Tärnaby! Förtiominuter efter att jag klev in där var han född! Och i princip utan värkar!
Jag skulle aldrig, utom möjligen vid vår sista lilla frökens ankomst, ha hunnit till Umeå. När jag födde där var jag redan på plats, det var vid vår äldste sons födelse. Oftast går det väl bra när det går fort, men det kan man ju inte säkert veta. Nog kan det uppstå komplikationer, även om det verkar som en lätt förlossning, och jag skulle minsann inte vilja ligga i värkar och skumpa i en ambulans i nära förtio mil efter E12:an! Det är banne mej inte människovärdigt!
Hur kan man ens tänka sig något sådant?? Ja, naturligtvis för att man aldrig behöver genomlida det själv. Det är så oerhört cyniskt och egoistiskt tänkt och tyckt av de i Umeå som lagt fram detta förslag om sommarstängning av Lycksele BB i sommar! Ni ska skämmes sä öra häng åt backen! Fy och usch på er!

Våra förlossningar har en egen historia alla åtta gångerna. Det är resor efter igensnöade vägar, vårväg med tjälskott så det knapp gick att ta sig fram! Det är synska barnmorskor som skickat iväg oss, till min förtrytelse först, och sedan förvåning! Jag tror barnmorskorna Maj-Britt och Margareta har känt mig bättre än jag själv! Det har varit får och getter på rymmen som måst infångas före barnafödande! Ja jag minns alla gångerna väldigt väl. Det är vackra minnen väl bevarade längst in i mitt hjärta, och jag är så lycklig över dem.
Jag önskar Cilla och Svante lycka till med nummer fyra, det är en enorm glädje med barn!

Nu är jag ledig i helgen, det känns skönt!
Jag höll på att få blodstörtning när jag kom på jobbet i går kväll och läste en lapp om att det skulle bli strömavbrott, och att jag skulle måsta ner i källaren och starta om pannan när strömmen kom tillbaka! Jag och min chef hade ju utarbetat en annan lösning, nämligen att vi ska larma ut jourhavande vaktmästare till det jobbet. Tack och lov så visade det sig att den planen inte hade meddelats alla mina kollegor. Och tidigare, när journatten var kvar, och strömmen gick och kom tillbaka på natten så utförde vi denna syssla. Därav instruktionerna om pannstart på anslagstavlan.
Men det är ju helt vansinnigt! Vi är undersköterskor med uppgiften att vårda patienter, vi har ingen utbildning på värmepannor! Vad skulle hända om en undersköterska var där och startade om pannan och någonting skulle gå fel?? Gäller försäkringar då? Ja, jag säger då det, nog får det väl ändå finnas gränser för vad en undersköterska ska ta hand om och klara av?

I helgen ska jag försöka författa mitt brev till Ylwa Thörn.
Min mor hade hört på radion på morgonen att man i Umeå tyckte att dementa fick ligga alldelens för länge innan de fick hjälp, då undersköterskan var upptagen med andra tunga patienter. Det kunde ta upp till en halv timme visst!
Ja, här kan det nog ta betydligt mer än en halv timme, det är nog den minsta tiden det tar, då den som ska hjälpa mig eller kollegan på Stefansgården, dels har egna boenden och andra utelarm att sköta om, och sedan ska frakta sig över i princip hela byn. Tärnaby är en lång by.
Men det är väl som med BB? Det är inte så noga med oss lappar som bor här??

Äsch slut på sarkasmen nu, jag ska avreagera mig med att helgstäda.