Vilket väder!
Varmt och skönt, sommaren har kommit. Jo, nog fryser jag ändå förståss, det ska vara jädrigt varmt innan jag slutar frysa.

Min syster och hennes yngsta dotter har varit uppe i helgen. Det blev förstås en "snabbis", men det var trevligt att träffa dem.
Vi grillade, pratade och umgicks och hade trevligt i det fina vädret.

I går kom så Mosekällas egna färdigbakade specialistundersköterska hem!
Vi firade med blommor, ballonger och tårta.
Hon har gjort det så otroligt bra i vinter, jag vet hur hon plågats över att vara hemifrån barnen, och karl’n förstås. Jag skulle gärna vilja ha hennes specialist kunskaper, men jag skulle aldrig ens drömma om att ta den kamp som hon har kämpat och klarat av i vinter! Ja, jag beundrar hennes vilja och styrka att ta sig framåt, och att ro det hela i land också! Jag besitter inte den styrkan.
Men jag tror att "grannarskäringa" känner sig glad och nöjd över att ha klarat av och avslutat de här studierna. GRATULERAR säger vi.

I dag har lilla Hanna kalas, hon fyller inte år förrän på onsdag, men hon har kalas för kompisarna redan i dag. Det bara vimmlar av små tjejer uppe hos grannarna.
Våran lilla fröken haltar och har lite svårt att hänga med. Hon har ont i knäet. Det började sedan vi kom hem från Storuman i fredags. Jag trodde att det skulle ge sig, men det verkar inte så. Jag vet inte vad hon har gjort, eller vad det handlar om. Men vi ska till farbror doktorn i morgon, och höra vad han säger.
Man blir ju lite ängslig när en sådan liten människa har ont i knäet, hon måste väl ha slagit det?
Yngste sonen var och röntgade sin hand och fick ett nytt gips. Vi trodde att han skulle få ett mindre gips, men det blev då bara värre tror jag! Men jag vet att det tar lång tid att läka ett båtben.
I fredags flyttade näst yngste sonen till en ny lägenhet.
Det blir nog bra, vi hann hjälpa till att bära någon låda innan vi åkte hem.

Nu är det bara två veckor kvar till skolavslutningen. Tänk vad tiden går fort!