Skolavslutning.
Soligt, mulet, kallt. Men det snöar då åtminstone inte. Många är de skolavslutningsdagar då man hållit på att frysa ihjäl i sina fina kläder, och det har fallit snö. Löven har inte varit utspruckna och isen har legat på Gäutan.
Nu är löven i alla fall full stora, och isen har sedan länge rest sin kos.

Vi har ingen som går ut skolan här i Tärnaby i år. Så det blir inga avslutningsfestligheter. Närmast vi kommer det är att näst äldsta dotterns pojkvän går ut nian. Hon går ut nästa år, något som är lite svårt att fatta, men jag har börjat lära mig att acceptera att barnen växer upp och blir stor.
Jag ser ju bara hur lilla fröken har växt i vinter. Hon har blivit så lång!

Jag ska jobba i helgen, och jag gruvar mig, det är tungt på avdelningen just nu. Det ska bli så otroligt skönt när demensavdelningen öppnas och vi blir två som jobbar på nätterna!

Var till Storuman på sista nämndmötet inför sommaren i onsdags.
Det var otroligt jobbigt då jag arbetade natten före. Min chef kunde inte ordna någon vikarie, så jag fick inte ledigt.
Nej, det får inte vara så. Har man tagit på sig ett förtroende uppdrag, så måste man ju åka iväg, och då har man naturligtvis rätt att var ledig!
Dagen förflöt i alla fall på något sätt utan att jag somnade. Men jag går fortfarande omkring som en sombi, och det är familjen som får lida!
Jag måste säga att jag tycker faktiskt att de här mötena är smått trevliga. Ja, inte är det så kul att sitta och traggla budgetar och höra att det måste sparas pengar hela tiden. Men det känns som vi tar viktiga beslut.
Dessutom är vi ett trevligt gäng, oavsett politisk färg, och vi har en jätte bra ordförande. Att han går i kortbyxor året om får vi ha överseende med. Vi skrattar ofta, fast vi tar alvarliga beslut.

Nu ska jag börja rust mig, jag och lilla fröken ska iväg till kyrkan för skolavslutningen.