Marianne Johansson, Mosekälla

Rara och snäll Mosekälla

Det är lite muligt och regnigt i dag, men ändå femton grader varmt.
Min karl jobbar för fullt med att samla in mat till sina kreatur.
Jag är pang förkyld! En väldans bra första semester vecka! Ja, ja jag har ju semester, jag behöver inte gå på jobbet på det här viset, och det är ju väldigt skönt. Storumans kommun ligger på etta i länet när det gäller äldreomsorgen!
Vad jag förstod så var medicineringen, omvårdnaden och personalkontinuiteten bra, faktiskt i topp i hela Sverige!
Ja, ett säger jag då, inte beror det då på att Storumans kommun är bra som arbetsgivare, för det är då rent ut sagt rena skiten!
Nej, att vi toppar den ligan beror helt uteslutande på fotfolket, personalen!
Att vi inte byter vårdpersonal så ofta beror ju på att det inte finns så många andra jobb att gå till! Har man fått sig ett jobb i kommunen så biter man sig fast. Att medicineringen av våra äldre fungerar väl får väl tillskrivas våra läkare, sköterskor och omvårdnads personal. Vi respekterar och SER våra äldre patienter som människor, även då de är dementa och sjuka.
Som anställd inom äldreomsorgen i Storumans kommun tjänar man bedrövligt, skamligt dåligt! Personalpolitiken existerar överhuvudtaget inte, det enda som gäller är hur kommunen ska kunna spara pengar. Man bränner mer eller mindre medvetet ut sin personal!
Nej jag ska inte utveckla detta mera, jag kan bli ofrivilligt arbetslös p g a samarbetssvårigheter.

En annan kul grej som hänt i veckan är ju att vi fått brev från Vägverket om TRÄNGSELSKATTER I STOCKHOLM! Vad jag förstår har alla bilägare i Sverige fått detta brev från Vägverket.
Ja, det känns verkligen som att vi behöver den informationen. Visst jag förstår att den behövs, även för folk som bor här, då det finns de som kör bil i Stockholm. Men vilket sopberg detta skapar! Vilken förstörelse av skog!
Finns det inget smidigare sätt att nå ut med denna information?
Det känns som ett enormt slöseri detta utskick från vägverket.

Lilla fröken har tappat tänder så hon är nästan tandlös. Nja, det var väl inte riktigt sant. Men en stor präktig glugg har hon som syns varje gång hon skrattar, och det gör hon ganska ofta. Det känns konstigt och lite gruvsamt att hon ska börja ettan i höst! Tänk vad tiden går! Hon var ju en väldigt liten bäbis nyss.

Västerbottensnytt har haft en tävling om byaslogans i veckan.
När barnen tävlade i längdåkning så brukade de skoja och skapa slogans.
"Frisk och Kry Tärnaby" föddes i någon kampanj, och ungarna hakade på "sjuk och dö Joesjö, Sprit och knark Forsmark" Ja, alla slogans var inte så vackra, de fanns om både Kråkberg och Forsbäck också, men jag kommer inte ihåg dem. De sattes på de byar som ungarna kom ifrån och man retades med varandra genom att skapa sådana där mindre fina slogans. De ungar som bodde i ex Forsmark hade nog en egen finare slogan.
Våra barn hittade en fin slogan om sin egen by " rara och snälla Mosekälla"
Ha, ha, ha, ja, jag vet faktiskt inte riktigt hur det stämmer? Den sloganen kan nog diskuteras, inte är kanske alla här bara rara och snälla. Läs texten ovan ex.
Men håll med om att det är en fin slogan?
RARA OCH SNÄLLA MOSEKÄLLA!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.