Jag har precis läst ut den sista boken i Stieg Larssons triologi om Milennium, och jag sörjer en författare som redan var död när jag upptäckte honom.
Vilka böcker, vilken historia!
Jag har läst mycke böcker varav dessa tre tillhör de absolut bästa!
Böckerna handlar om så mycket mer än de mord som begås, de handlar om utsatthet och utanförskap och inre styrka.
Ja, jag blev verkligen tagen av dessa böcker, och som sagt väldigt ledsen över att författaren till dem inte längre lever.
Historien som utspelar sig i hans trilogi skulle mycket väl kunna vara sann, även om den nu är påhittad, det tråkiga är bara att i verkligheten skulle ingen få höra om historien, och de utsatta skulle fortsätta att utsättas. Tyvärr finns inte bokens journalister i verkligheten, åtminstone inte i Sverige.
Visst har Sverige också journalister som gräver i skandaler, och visst har de ibland lyckats avslöja en del snuskiga oförrätter, men inte brinner de som journalisten Mikael Blomqvist i Stieg Larssons böcker!
Svenska journalister väljer att skriva om historier som ger dem själva god publicitet. Ja, kanske inte alla, men jag är tyvärr inte särskilt imponerad av den svenska journalist kåren.
Här i vår del av landet har begåtts grova kränkningar, rättsskandaler, lögner och oförrätter i många år. De här kränkningarna pågår fortsatt, och jag måste säga att jag tycker snarare att journalistkåren hjälper till att underhålla detta förtryck. Hårda ord, ja, förvisso, men jag har ett visst belägg för mina påståenden. Det är ingen av journalisterna ens i vårat eget län som ansträngt sig det minsta för att ta reda på sanningen om kolonisationen, avvittringen, rennäringen, renbetesrätten osv. Varför är inte detta av intresse för en grävande journalist? Ett antal markägare har stämt staten för att få tillbaka sina rättigheter, det enda man ser i tidningarna är små vilseledande notiser. Varför verkar inte journalisterna vilja ta reda på hur saker och ting verkligen ligger till med "sanningen" om folken och deras rätt här uppe? Samerna är förtryckta, okey?? Vilka samer? Förtryckta hur!!??
Vad är det egentligen som händer här? Journalisterna som rapporterar om domstolarnas renbetes tvister har sina sympatier klara för rennäringen, och rapporterar därefter. Vad är det för grävande journalistik?
Jag hävdar och kan bevisa, att det finns gott om dokument som talar om hur rennäring, bofasta och markanvändning genom tiderna sett ut. Varför väljer journalisterna att bara tycka synd om rennäringen och bilda sin uppfattning och sedan skriva artiklar utifrån det? Jag vill ha objektiva journalister som vågar ta tag i svåra saker, som i Stieg Larssons böcker.
En enda journalist, Svante Isacsson, vad jag vet, har tagit sig an Statens förtryck mot folket här uppe. Han skrev om avvittringen och vad som verkligen hände utifrån de fakta som finns, men han försvann! Han får nog inget jobb som journalist, ja, jag vet inte men det är länge sedan jag hört till honom, tråkigt och förundersamt?
Han hade en serie i VF om jakt, fiske, avvittring någon gång under 90- talet, och jag tror aldrig att så många läst den tidningen som då.
Han fungerade nog lite som journalisterna i Larssons böcker. Men han är banne mej den enda jag vet.
Det är inte svårt att ta reda på fakta bara man vill och vet hur man ska göra. En journalist borde kunna det!
Nä, nu ska jag sluta ösa galla över Sveriges journalistkår och laga lite mat till familjen. Men läs Stieg Larssons trilogi, jag rekommenderar böckerna varmt.