I går hade vi gratis flyguppvisning här.
Det var två plan typ draken eller Jas eller nåt sådant, jag ser ingen skillnad på dem, som flög runt här. Riktigt mäktigt, men jag är glad att jag slipper flyga med.

I natt ska jag ut och jobba första natten efter semestern. Jag är trött som ett tok för jag har sovit dåligt i dag. Det är som vanligt alltså, fast ändå inte. Jag känner ingen ångest utan snarare att det ska bli kul att träffa nattkollegan! Ja, kanske håller jag på att bli riktigt stollig, jag vet inte, men så är det i alla fall.

Det regnar och är kallt, höst känns det som. Ungarna i skolan är på utflykter om dagarna. I dag var lilla fröken och hennes vänner på Laisaliden. Antagligen därför jag sov dåligt, jag var rädd att de skulle tappa bort henne.
Nu ska alltså de här små barnen gå femdagars vecka med lång onsdag!
Några pengar till fler bussturer är omöjligt att få, då tidigare kommunstyre köpt flygfält och andra "viktiga" förnödenheter för kommunens pengar.
Vad vi kan hoppas på är att det går att ändra lite på några turer så kanske vi kan få den långa onsdagen ledig. Eller att vi kan få skolan att ändra sin syn på lärandetid, men det har jag inga större förhoppningar om, de har ju inte gått på 100 år än. En sak är säker, vi kommer att kämpa för våra barn!

Kul att läsa din kommentar till förra bloggen Yvonne. Jag kommer faktiskt ihåg dig också, även om det var länge sedan nu.
Ja, det var kul att läsa alla kommentarerna. En hel del intressanta infallsvinklar att fundera över. Man brukar säga att vi människor är rädda för förändringar, och så är det nog. Ett är helt säkert, att barnen har sina föräldrar som förebilder, och att det kan vara en anledning till att arbetarbarn blir arbetare.
Jag kan berätta att vi har fyra barn som avslutat sina gymnasiestudier, en av dem har avslutat högskolestudier, två söker vidare studier, en är ännu så länge nöjd med att jobba, alla har arbeten, så inte vet jag om jag bara förmedlat mina "negativa" tankar om skolan till mina barn. Om ni frågar dem så tror jag att de tycker att de blivit nog så påpuschade, faktiskt. Det femte barnet går sitt andra år på gymnasiet, och jag tror inte att han har några tankar på att hopp av, snarare har han tankarna på en fortsättning!
När barnen börjar skolan är de väldigt förväntansfulla. De vill lära sig saker! För allelens för många slocknar den viljan någonstans på vägen. För att barnen ska klara av sin skolgång behövs påpuschande och engagerade föräldrar, det är i sig inget fel i det, utan det borde ligga i alla föräldrars intresse att hjälpa sina barn.
Nu är det tyvärr inte alla barn som har föräldrar som "orkar" puscha på och försöka hjälpa sina barn. Och skolan är inte särskilt duktig att fånga upp dessa barn. Förskolan räknar även raster som lärandetid, jag tycker inte alls att det är dumt. Barn lär faktiskt på rasterna också! Livslärandet, det sociala livet, är minst lika viktigt som att lära sig att läsa och skriva! Dessutom både pratar man och ibland räknar man också på rasterna. Och ja, barnen lär även hemma!
Att inte se det, tycker jag är en av tråkigheterna med skolan. Stelbent gammaldags 50- tals tänk! När den nya skolplanen kom hette det att man skulle se individen, att man skulle integrera lektionerna, att man skulle kunna ha mer flytande scheman, var tog det vägen? Under vilket århundrade skulle det ske?
I varje fall har vi inte kommit så långt här i Tärnaby, men jag hoppas att vi är påväg. Fördomar eller inte, jag är absolut inte ensam om mina erfarenheter och åsikter om skolan. Väldigt många vuxna går omkring med en stor bitterhet och ångest när de tänker på sin skolgång. Så illa är det ändå inte för mig. Jag hade nog ändå en ganska lugn skolgång, men jag tyckte det var otroligt tråkigt i skolan!
Mycke tragglande och korvstoppning!
Och jag hävdar att det behövs ett nytänkande inom skolan för att man ska kunna fånga upp alla de här barnen som hellre ligger hemma och sover än att gå till skolan.
Än en gång vill jag också säga att Skytteanskskolan i Tärnaby inte bara är nattsvart depression och mörker. Vi har en del jätte duktiga, pigga och engagerade lärare som jobbar med barn därför att de tycker om barn och vill lära dem både matte, svenska och livslärnde! Vi har en skolledning som vill tänka i nya banor och forcera framåt. Vi föräldrar är engagerande och har en bra kommunikation med skolan, vi är påväg, men har inte hunnit ända fram ännu.
Det är viktigt att debattera skolan och hur vi egentligen ska ta hand om våra barn och hur vi ska se på lärandet.