Hej på er igen!
Det känns som det har varit rätt mycket på sistone, jag vet inte riktigt vad, men det känns så. Skolan, jobbet, politiken och debatter.

I dag är det en lite grå och trist tisdag i november. Det blåser lite och finns en tillstymmelse till snö i luften. Vi har snö på backen nu, men det är inte mycket. De har nog mer ner mot Storuman..

I går kom i alla fall traktorn tillbaka hem, så nu får det väl snöa då.
Traktorn, ja, vilken sorglig historia.
Yngste sonen har mekat i den hela sommaren, men så nu i höst tog han ner den på skolan i Storuman. Där har han skruvat sönder den i molekyler och bytt delar för drygt 10:000 kr! Förhoppningsvis så ska den väl fungera nu.
Han är faktiskt otroligt duktig vår yngste son, fast han har förståss haft handledning av sina lärare.
Jag törs inte tänka på vad detta skulle ha kostat om vi skulle ha lämnat in traktorn på en verkstad!

Näst äldsta dottern är i Umeå och praoar i veckan. Hon och en kompis bor hos näst äldste sonen och hans sambo.
Jag har faktiskt inte pratat med henne så att jag hört hur det går.
Men de har säkert trevligt.

Förra veckan pågick en väldigt bra artikelserie i VK, om olönsamheten i rennäringen. Ja, det är ju så att detta är en näring som är beroende av bidrag för sin existens. I artikelserien har också renägarna fått komma till tals, vänliga forskare har också hörts, och försökt att förklara att rennäringen inte bara handlar om lönsamhet utan mer om en livsform. Ja, man har verkligen släppt fram viljan att försvara rennäringens bidragsbeoende, ändå såg jag att artikelförfattaren fått ordentligt på skallen!
Jag kan inte förstå att renägarna kan vilja vara bidragsberoende?
Jag trodde att alla människor vill klara sig själva och leva med den värdigheten??
Inte är det väl konstigt om andra självförsörjande människor blir irriterade på renägarna och rent av ser ner på dem! Inte så konstigt kanske att de alltid måste försvara sig. Kanske inte det är så konstigt heller att man har hög självmordsfrekvens inom rennäringen?
Men det är inte renägarna själva som beslutat om rennäringspolitiken och bidragen, det är regering och riksdag, vilket får mig att undra, vill man att samebymedlemmarna ska vara livegna och bidragsberoende? Och i så fall, varför? Så att man kan styra dem vid behov? Eller har det blivit så här av rent oförstånd hos politikerna? Men nog är det väl ett märkligt oförstånd när man i andra fall, hos andra människor och yrkesgrupper tycks förstå att det är viktigt att man kan leva av eget arbete och klara sig själv? Jag är rädd att samebymedlemmarna blir lurade!
Jag förstår inte heller FN och ILO 169, varför ska man behöva en konvention som särskilt påpekar att urbefolkningens rättigheter ska bevaras?
Varför räcker det inte med landets egna lagar och författningar? Nog ska väl ett demokratiskt land kunna trygga alla sina innevånares rättigheter? Vad är det annars för demokrati? För mig ter sig detta både sorgligt och förundersamt?
Det verkar nästan som att man vill splittra folken, i Sverige har man då verkligen lyckats. Och varför ska man aldrig med hjälp av fakta kunna kritisera minoriteter? I Sverige är detta helt hopplöst! Är vi ett demokratiskt land?
Ja, jag blir faktiskt skrämd ibland.