Grattis Anja, Anders, Jens och Björn!
Ni har alla gjort er förtjänta av era utmärkelser på idrottsgalan i går.
Och dej Anders Pärson vill jag ge en extra blomma för ditt tack till din fru!
I idrottsvärlden kan man annars faktiskt undra ibland om de här stjärnorna har mammor? Mammorna är väldigt anonyma när det gäller barnen och deras framgångar. I dessa sammanhang är det bara pappa som gäller?
Men i går på idrottsgalan i Anders Pärsons fina tacktal för sin välförtjänta utnämning, lyfte han fram sin fru, och betydelsen av att hon fanns där i Anjas och hans egna framgångar, tack Anders för det.
I regel är det så att det är papporna som aktivt stöttar barnen i tävlingsmomentet, men hur skulle det fungera om det inte fanns någon där hemma som tog hand om familjen och markservicen? Jag känner mycket för alla dessa idrottsmammor, jag vet hur de har det, jag prövade på det några år själv när våra barn tränade och tävlade i längdåkning.
Varje helg under vintern var de ute på tävling, och det var arrangemang hit och dit, och vi levde som en "splittrad" familj under skidsäsongen.
Det var slitsamt även för oss på hemmaplan.
Jag är faktiskt ganska glad att det är över!
Det var också fint när Anders Pärson i morse tackade sin äldsta dotter för att hon var så förstående för all tid han inte ägnat henne. Ja, men det kanske du så småningom kan bjuda tillbaka lite av genom att vara morfar?
Det är nog så att familjen betyder en hel del för att en idrottskvinna/ man ska lyckas i sin idrott. Det krävs uppoffranden från alla parter, och hela familjen är delaktig i de framgångar som idrottaren vinner.
Team Pärsons har lyckats utomordentligt bra, så är det bara, Grattis på er hela familjen!
Det är också otroligt häftigt att se Tärnabor på tv på idrottsgalan!
Vi får hoppas på mer sådant!

Jag har två sjuka barn hemma.
Näst yngsta dottern och den yngsta.
Jag vet uppriktigt inte vad som är på tok mer än att de har feber.
Näst yngsta dottern är lite piggare i dag, och hon klättrar på väggarna över att gå sysslolös och inte få fara på skolan!
Hon blir så otroligt rastlös att jag nästan blir lite galen på henne.
Hon är väldigt aktiv, vill göra saker hela tiden.
Hon gillar att hålla i gång springa, åka skidor. Och nu måste hon vara i stillhet.
Det är klart att det är jobbigt!

I går flyttade äldste sonen hem till oss. Ja, det är förståss ytterst tillfälligt, han åker till helgen ner mot Sandön.
Det känns både ovant och kul att ha honom här hemma igen! Det är några år sedan sist. Det fungerar nu under en kortare tid, men han skulle nog inte vilja flytta hem på heltid. Han har vant sig vid att vara sin egen.
Det är väl det som är det normala, att man vill ha sitt eget hem och sitt eget liv.

Äldsta dottern och hennes pojkvän har tagit över äldste sonens lägenhet. Så det är också en ny förändring i familjen. Deras bekymmer just nu är detta med jobb! De skulle ju jobba på liften i Hemavan, men det kommer ju inge snö!

I övrigt är läget lugnt!
Jag vakade av i går morse, och håller som bäst på att städa bort julen. Det känns skönt tycker jag, nu går vi mot vårvintern, härligt!