Marianne Johansson, Mosekälla

Samebyn, nej tack!

I förra veckan tror jag att det var, som VK publicerade en artikel där John Elvin Hemfjäll gav förslag på en ny rennäringspolitik.
Jag tycker att det såg ut att vara ett ganska bra förslag.
Det är också intressant att se och höra hans åsikter då det gäller samebyarna och svensk rennäringspolitik. Han har ju erfarenhet, och han vet hur rennäringen fungerar i Norge. Samebyarna vill ju alltid påpeka hur bra renägarna i Norge har det, så då ska de väl inte misstycka om vi inför liknande rennäringspolitik i Sverige? Ändå vill inte Sametinget och SSR höra talas om dylika förändringar?

En sak är säker, något måste göras, annars finns en risk att ingen kan bo kvar här i norra Sverige, speciellt om man nu stärker och rättfärdigar samebyarnas makt på andra människors och näringars bekostnad, genom nordisk samekonvention och andra Statliga utredningar.
Man pratar om öppna samebyar, vaddå? Jag vill inte vara med i någon sameby, min Lappska identitet sitter varken i renen eller i samebyn!
Jag vill ha de rättigheter som gavs mig vid avvittringen och med min äganderätt. Jag är fullt nöjd med det. Det förslag jag också hört på "öppna" samebyar handlade ju inte precis om att öppna upp samebyarna och demokratisera dem. Om man följt de lagar och förordningar som uppgjordes vid avvittringarna skulle alla dessa konflikter inte existera! Då skulle var och en kunna syssla med sitt, sida vid sida utan att störa varandra. Man skulle kunna samarbeta. Men nu har i stället Staten gått in och priviligerat samebyarna framför andra människor och näringar. Man har tillfört lagparagrafer och rättigheter för samebyarna som direkt strider mot befintliga lagar, ex äganderätten. Man ger samebyn befogenheter som faktiskt kan ifrågasättas juridiskt.
Samtidigt som man hela tiden ensidigt stärker samebyarnas makt gentemot det övriga samhället, så har man också gjort dem bidragsberoende, och på så sätt försvagas samebyn gentemot Staten.
I samebyarna har man slutat tänka framåt, det blir så när man ändå får ekonomisk ersättning för sin verksamhet. Man behöver inte vara kreativ i sådana lägen. Det finns Lappar som vill utveckla rennäringen, men de hindras av bidragssystemet och av den rasistiska rennäringslagen/rennäringsförordningen.
Om samebyarna skulle nedsänkas till samma nivå som övriga företagare, d v s få samma stöd och bidrag som en småföretagare utanför samebyn, så skulle man bli tvungen till kreativitet för att överleva, och man skulle stärka sig gentemot Staten.
Man skulle också bli tvungna att ta hänsyn till och samråda med andra näringar.
I den särställning samebyn nu befinner sig i, behöver man inte anstränga sig för att ta hänsyn till och respektera andra medmänniskor och näringar, om man inte vill. En del utnyttjar sin särställning maximalt, andra inte. Detta försvagar de samebyar som väljer att utöva sin makt, men tyvärr tror jag inte riktigt man inser det. Samebyarnas priviligerade särställning splittrar det Lappska/ samiska folket, och gör förhandlingsläget omöjligt.

I Västerbottens Folkblad den 10 januari, redovisade man med namn, de bönder som får mest EU stöd i Västerbotten, det går att kolla alla övriga också hos Länsstyrelsen. Man kan också kontrollera bidrag och stöd till andra näringar. Det är ett öppet bidragssystem som är enkelt att finna fel i och ifrågasätta.
Runt socialbidragen finns dock en berättigad sekretess.
Samebyarnas bidrag är omöjliga att kontrollera på samma sätt som böndernas och andra näringars bidrag. Samebyarnas bidrag mörkas av Staten och myndigheter, samebyarna är slutna för all insyn. Det är ett ljusskyggt system som det inte är meningen att man ska kontrollera eller ifrågasätta.
Ve den som vågar!
Det syns inte minst på kommentarerna till mina bloggar om samebyn och rennäringen!

Jag har nog lite svårt att känna empati för renbeteskatastrofen ja, måhända ska jag hängas därför. Men ingen annan näring skyddas på detta sätt med skattebetalares pengar, det är fakta.
Renen är ett vilt djur, med ett vilt djurs instinkter och den finns faktiskt fortfarande kvar i sina ursprungliga former i nord Norge b l a.
Jag har sett hur renen behandlas i den extensiva renskötseln!
Jag ställer inte upp på den sortens djurhållning!
Och det blir verkligen patetiskt när man påstår sig vara djurvän och man ställer sig bakom samebyns koncept!
Vilken annan djurhållare skulle kunna jaga sina djur med helikopter, motorcykel och fyrhjulingar och sedan stuva in dem på lastbilar för transporter i flera mil?

ILO 169 talar om vem/vilka som ska betraktas som urbefolkning i ett land.
Det var det folk, de släkten som fanns i landet när dess gränser fastslogs.
I Vapstens sameby finns således i dag ingen ursame!
Det är alltså inte jag som säger detta utan ILO 169 och den Svenska folkräkningen från 1890.

Samebyn har monopol på rennäring, i Samebyn är man olika värd beroende på om man är man eller kvinna, eller hur rik man är. Man har graderad rösträtt.
Samebyn är sluten. Konceptet Sameby strider mot flera av paragraferna i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Samebyn kan, om man väljer det, och det gör en del, förtrycka och utöva makt mot Lappar och övrig befolkning utanför samebyn.
Samebyn och deras särställning, existerar med Statliga bidrag, skattebetalarnas pengar.
Jag kan inte ställa mig upp för en sådan organisation, inte ens alla samebymedlemmarna själva kan det!
De som förvånar sig över det må fortsätta vara förvånade.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.