Nej, det blev inget Rödånäs!
Dottern hade 38,7 i morse, efter hon hade tagit Ipren.
Just nu vill jag bara gråta åt alltihop! Jag är så besviken, ja, det är vi alla. Den stackars sjuklingen känner det som att hon har sabboterat för oss andra, men hon har ju inte bett om att bli sjuk! Sånt rår man ju inte över!
I går förmiddag ringde jag på sjukan för att få tag i ett recept på Mollipect till henne. De har fortfarande inte hunnit skriva ut det! Så det är inte bara vi som är sjuka, det var knöka fullt med patienter i väntrummet!
Personalen jobbar häcken av sig!

Det är soligt och fint väder, men just nu är det svårt att njuta av det, dels för mitt sjuka barn, men också för besvikelsen över att inte få åka iväg och snusa på mitt barnbarn. Det går ju inte att komma ifrån att det känns för jäkligt när man nu ändå ställt in sig på det. Vi hade väskorna packade och allting!
Men man åker inte i väg med ett så pass sjukt barn och hälsar på en liten nyfödd!
Man måste ju försöka vara lite klok i alla fall, någongång, och detta är nog en sådan gång.
Nu ska jag försöka trösta mig själv, och den sjuka dottern.