Det skrivs och hörs mycket i media om vanvård av våra äldre.
Nu senast läste jag om en ung dement man som fått dö i förnedring!
Hans fru värnade om att man inte skulle droga ner honom, och att han skulle få ett värdigt liv trots sin demenssjukdom. Inga orimliga krav kan tyckas.
Det är väl självklart att man vill att ens anhöriga, nära och kära ska bli behandlade med respekt och vördnad, och att man inte ska behöva se dem nerdrogade och förnedrade!
Det behövs utbildad och kompetent personal på våra äldre och demensboenden, och personalen på dessa boenden måste vilja jobba där!
Det finns de som absolut inte passar att jobba med äldre och dementa!
Men jag kan också se en annan sida av saken, eftersom detta är en del av mitt jobb. Ibland måste man ta till droger för att en aggressiv dement inte ska skada sina medboende ex. Tyvärr räcker inte alltid personalen till, och det finns inget intresse från arbetsgivarhåll att anställa mer personal. Kommunerna drar hellre ner på personalen än utökar! I alla dessa media utrop om vanvård av äldre, tycker jag att för lite ansvar läggs på arbetsgivaren, kommunerna!
Det är inte lätt att jobba och täcka upp alla eventualiteter när man inte får verktygen till det från arbetsgivaren!
När man som på mitt jobb ska både ta hand om dementa avlastningar, rehab. Patienter, akutsjuka och ibland döende, så är det inte alltid man känner att resultatet av ens slit blir bra!
De dementa i denna situation är väldigt utsatta!
Det är nästan omöjligt att undvika kränkningar, även om vi alla som jobbar gör allt vad vi kan för att sådana situationer inte ska uppstå!
Att ha en demenssjukdom är så speciellt, själva sjukdomen i sig är kränkande! Den demente förlorar totalt kontrollen över sitt eget liv, och är inte ansvarig för sina handlingar! En demenssjuk människa ska ha rätten till skydd, både för sig själv och omvärlden. Det är svårt om man tvingas avlastas på en avdelning där andra, icke dementa människor, med andra problem vistas och behandlas.
Man måste respektera den demente! Han/hon är människa med en människas rättigheter till integritet och värdighet. Och eftersom den demente själv inte kan se till att detta respekteras, måste vi andra göra det, vi måste i den dementes ställe värna den demente, tänka oss in i vad han/hon skulle känna som förnedrande och kränkande! Det är inte alltid så lätt när man samtidigt ska ge andra icke dementa vård och omsorg, och även se till att deras situation respekteras. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar?
Kort sagt, det är ovärdigt att ha demensavlastningar på akut och rehab avdelningar med korttidsboende! Man måste från politiker och tjänstemanna håll inom kommunen förstå detta och dela på dessa olika behov av vård, och även se att man behöver olika personal på olika enheter! Varken de som vårdas eller vi som vårdar mår bra av att ha det som det är nu!
Vården måste få kosta!
De äldre människor som känner otrygghet, eller på ett eller annat sätt inte klarar av att bo hemma, ska få komma in på ett äldreboende. Man ska inte behöva ligga på sin dödsbädd för att få känna trygghet!
Vart är vi påväg? Tillbaka till jonens tid?
Jag tycker att media skulle koncentrera sig mer på politikers och tjänstemännens ansvar för äldrevården, för jag tror att det är här det hela spårar ur.