Marianne Johansson, Mosekälla

Fy Tusan!

Fy tusan!
Har just avslutat en "lunch" med kokt råris och en juice på morot och några andra frukter, det var inte gott!
Jag ska göra en lever rening!
Förhoppningsvis ska det leda till att jag skiter ut gallstenar i morgon, i värsta fall, tja, då får jag väl ringa ambulansen.
Så om ni inte hör av mej på ett tag så vet ni varför?????????..

I går blev vår näst äldsta dotter 16 år.
Vi firade med tårta och godis när hon kom hem. Hon jobbade ju i går.
Så lilla fröken och Hanna klädde sig fina och hade kalas på dagen i stället, då Hanna skulle sova hos sin mormor och inte kunde vara med annars. Men vi tog kort på dem så att födelsedagsbarnet skulle se att de hade haft fest för henne.

Vi fick kontrakt på hennes boende på folkhögskolan i Storuman till hösten.
Ja, hon ska bo med sin bror!
Att ha barnen på folkhögskolan innebär att de äter mat och det finns en del trygghetsfaktorer, även om där inte finns vuxna hela natten.
Men vuxna går att ringa in om problem uppstår. Efter de erfarenheter vi haft av egna boenden för barnen i Storuman så känns detta ganska lugnt och tryggt.
Näst yngste sonen blev ju överfallen i sin lägenhet, när han bodde i det som man då kallade "elevhem" Vilket skapade en oerhört jobbig tid efteråt för honom.
Han blev oerhört otrygg och ville inte vara ensam. Som tur var hade han underbara kompisar som ställde upp på honom, jag kan inte tacka dem nog!
Men ändå blev det att flytta på honom ett antal gånger, för att han skulle bli tryggare. Ett tag bodde han i en skabbig lägenhet på järnvägsgatan hos "Domptoren", i huset där baren låg/ligger. Låset på balkongdörren var trasigt, golven solkiga, silverfiskar i badrummet och lägenheten var inte städad när vi flyttade in honom. Men nöden har ingen lag, han orkade inte vara kvar i den lägenhet där han blev överfallen, så vi tog det. Han flyttade från järnvägsgatan ganska snart när en bättre lägenhet blev ledig.
Men då fick vi betala för "skador" som vår son hördes ha orsakat på järnvägsgatan! Han var knappt i den lägenheten, han bodde hos kompisar i sin otrygghet! Ja, jag vet inte hur skadorna som beskrevs uppstått, men ett vet jag, de fanns inte där när vi lämnade lägenheten! Men vi var okunniga, godtrogna och besiktigade aldrig lägenheten med vicevärden, vi lämnade bara igen nycklarna, så vad kunde vi göra? Hyresgästföreningen ville inte hjälpa oss, de trodde nog mer på hyresvärden. Inte hade vi städat ut oss nog bra heller! Ja, det kunde jag bara skratta åt, min mor och jag skurade en hel dag!
Troligen blev de sura på oss när vi flyttade så snart igen.
Vi blev oerhört kränkta, och jag kommer aldrig att ha med Domptoren att göra igen!
Sedan har barnen bott i HSB husen på Blå Vägen. Fina lägenheter, bra boende, men där har det varit en massa krångel med elräkningar vi aldrig har fått, och sedan helt plötsligt fått gigantiska räkningar, som även gällt tider då vi inte haft lägenheten.
Så det känns ur flera perspektiv både tryggare och lugnare att ha dem inackorderade på folkhögskolan, även om detta boende är svinaktigt dyrt!
Det är skillnader med barnens gymnasiegång i kommunen!
Det är betydligt dyrare för oss som inte kan låta barnen bo hemma, än om man bott i eller kring Storuman. Inackorderingsbidraget räcker inte på långt när, och vi slipper betala under sommaren, tack och lov!
Men yngste sonen har bott på Folkhög i två år nu, och han trivs, och vi känner oss trygga. Så det är bara att bita ihop och betala!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.