Har paltkoma just nu!
Jag, min syster och min mor har lagat blodpalt i kväll, och vi har ätit så det nästan kommer ut genom öronen!
Det är för ljuvligt gott med blodpalt!
Det är regnar och blåser, och är ett riktigt skit väder här! Hela dagen har varit som en lång kväll, mörkt och dant.
Det har inte gått att pyssla med så mycket, åtminstone inte utomhus.
Men det var en bra dag för blodpalt.

I onsdagskväll var vi på folketshus och såg två kulturfilmer.
Den ena handlade om Karl-Gunnar Nilssons färd hem till Virisen, på den tiden, tidigt -60 tal, väglöst land, efter skolavslutning i årskurs fyra. Jätte roligt! Man fick se flera Tärnabor i unga år, en del som inte längre är med oss. Det var nostalgi, och ångest! Det var filmat inne på barn/elev hemmet, det gav min karl ångest! Han bodde där och otrivdes nåt fruktansvärt i 6 1/2 års tid under skoltiden, det är en tid han helst inte vill minnas! Han bevarar en del roliga minnen från den tiden och förtränger resten.
Han har varit in i byggnaden en gång sedan han slutade att bo där, och rysningarna ville aldrig ta slut.
För mig var barn/elev hemmet bara en trevlig mötesplats dit man gick på kvällarna för att träffa kompisar!
Så skilda upplevelser kan två personer ha om samma byggnad.
Men filmen var förutom den skillnaden mellan våra upplevelser jätte intressant!

Den andra filmen handlade om "Skidmakaren från Gielas"
Skidmakaren Alfred Israelsson var min mors morbror.
Jag träffade honom och hans fru flera gånger under uppväxten och även några gånger sedan jag själv blev vuxen och fick barn.
Det är den här typen av människor jag ser upp till och beundrar!
De klarade sig alltid, landade alltid med fötterna på jorden, även om livet var tufft! De kämpade tappert sida vid sida, och skapade sig ett rikt och meningsfullt liv, trots att de inte var rika på pengar, trots att de inte fick någonting gratis! De hade en inre styrka och trygghet som inte många människor har, och Alfred säger i filmen att han haft ett bra liv!
Alfred och Nanna studerade aldrig på universitet, men den klokskap de besatt går det inte att ta studiepoäng på. De var ödmjuka fina människor som aldrig krävde några stora åthävor
De var en avbild av flera av mina förfäder, de var överlevare, och jag är oerhört stolt över att tillhöra detta folk.
Att alltid klara sig själv, att bära huvudet högt!
Tyvärr är både Alfred och Nanna borta i dag, men jag minns dem båda, och blir glad åt minnet.