Vi hade drygt 29 minus grader i morse! Men jag tror att det är påväg att mildras, det har dragit in moln väst ifrån.

Det var kallt i går också, men kanske inte riktigt lika kallt.
Jag vakade av i går morse, sedan sov jag några timmar innan jag liftade med grannarskäringa in till Tärnaby igen.
Vi åt lunch på hotellet, och sedan gick vi, arbetslaget igenom årets medarbetarenkät.
Jag gruvade mig lite, jag tänkte att det kommer att bli jobbigt att hålla sig vaken! Men vi hade så intressanta samtal, så det var aldrig något problem med det. En av frågorna som vi talade om handlade om varför vi är så ovilliga att rekommendera andra att utbilda sig till undersköterska och jobba inom vården?
Där talades det om den dåliga lönen, och om attityden till vårat jobb från arbetsgivaren.
För mig hör dessa saker delvis ihop.
Vårat arbete respekteras inte, det syns bland annat i lönekuvertet, och i detta fall är inte Storumans kommun unika!
Undersköterskor är underbetalda i hela riket, och jag vet inte om undersköterskelönen är sämst i Storumans kommun, sett ur perspektiv på hela Sverige?! Men ett vet jag, vi har urusla löner!
Jag har, efter nio år i äldrevården, 46 år gammal undersköterska, en heltidslön på 18711 kr netto, och då ligger ju inte jag lägst!
Men när man som jag, jobbar 0,63 % natt, så har man sämre utgångsläge med pension, semesterdagarna halveras, och karensdagen gör att man förlorar mer än man tjänar när man jobbar, så därför går man sjuk till jobbet!

För mig är det liksom solklart att lönen sitter ihop med synen och attityden till vårat jobb, hos politikerna.
Jag har t o m fått höra av politiker, att det är pga. oss arbetande inom omsorgen och vår senaste löneökning som Storumans kommun har ont om pengar!

Vårat yrke är ett kvinnoyrke, och kvinnor har ju sedan urminnes tider "tagit hand om" och "vårdat" sina barn sina föräldrar och sina män, och alla andra, det gör vi ju så gärna av inbyggd instinkt! Och att tvätta äldre i rumpan och se till att de får mat, är väl inte särskilt ansvarsfullt och krävande!
Det är annorlunda när man producerar saker till industrin!
Eller jobbar med någonting annat "viktigt"!
Då måste man ju avlönas därefter!
Inte tycker jag att det är konstigt om vårat nuvarande kommunalråd Gunilla Lundgren inte ville tillbaka till sin underskötersketjänst, när hon förlorade kommunalrådsposten vid förra valet!
Inte tycker jag att det är konstigt om hon kämpade sig tillbaka till kommunalrådsposten med näbbar och klor!
Klandra henne inte för det!
Men jag tycker att det är oerhört sorgligt att hon som politiker inte gör mer för omsorgen och äldrevården!
Varför vägrar hon att se att omsorgen behöver en utökad budget?
Varför jobbar hon inte för att ändra attityden på vården och dess personal hos politikerna?
Vårdens personal har ett stort ansvar som utökas hela tiden. Vi jobbar mitt i och med relationer, med människor som är beroende av oss, och helt utelämnade i sina olika sjukdomstillstånd.
Vi ska fungera, arbeta och bemöta med värdighet, mitt i känslostormar, med boende, patienter och anhöriga. Ofta berörs vi själva, men vi ska ändå utföra ett bra jobb. Det kan vara oerhört tungt, både psykiskt och fysiskt! Förutom biten med kiss och bajs och omvårdnad, så är det ju också en del sjukvårdande uppgifter, medicinhantering, och mitt i detta krävs också en del städning!
Vi ska ge en god vård, med minsta möjliga personalstyrka, för vi är så tärande på ekonomin!
Vi jobbar helger, två helger av fem.
Vi jobbar julafton, nyårsafton, ja, alla helger då andra som har "viktiga" jobb, de som "producerar" någonting, är lediga.
Själv jobbar jag julafton i år.
Visst tjänar vi bättre på "storhelger" Men egentligen inte vad det är värt att vara borta från familjen, och de som har "viktiga" yrken tjänar ju lika bra och bättre en helt vanlig måndag. Och man belönas ju inte med någon mer ledighet heller.

Men varför byter vi inte yrke då?
Ja, först är det väl inte så lätt kanske, åtminstone inte om man vill bo kvar där man är?
Men sedan sa vi just det i går, vi trivs med själva jobbet! Vi får mycket "Crédit" från patienter och anhöriga. Det är ett jobb, som trots all sjukdom och död, ändå handlar om livet!
Jag önskar bara att politikerna såg och förstod det också!