Jag måste bara få kommentera en kommentar jag fick av signaturen Haakon, på min blogg om ungdomsarbetslösheten.

Sverige ligger alltså bland toppkandidaterna när det gäller ungdomsarbetslösheten i Europa, och det beror inte på att ungdomar inte vill ha jobb!

Har man nyss gått ut gymnasiet och söker jobb, är det nästan ett måste att ha "kontakter" annars är det svårt, för det krävs nästan alltid några års arbetslivserfarenhet, och det är svårt att få när man går i skolan! I detta fallet hjälper det ju inte att flytta! Det är alltid ett väldans tjat om att vi som bor i glesbygden ska flytta dit jobben finns! Men om det inte finns några jobb någon annanstans heller då?! Arbetslösheten stiger i hela Sverige, inte bara i glesbygden! När ska "flyttivrarna" inse det??

Får man jobb på annan ort, så flyttar nog de allra flesta, finns det någon statistik på det så tror jag man kan se det där.

A-kassan är en försäkring som arbetaren själv betalar till, och som utlöses när man blir arbetslös, tack och lov för den! Men det går inte att leva på A-kassan och ha ett "eget" liv! Och ungdomar under 20 år får ingen A-kassa, och har du aldrig haft något jobb, är inte A-kassan något att hurra för!

Dessutom är det ofta väldigt "själsdödande" och deprimerande att gå arbetslös, vilket inte hjälps upp av sådana människor som tror sig veta att det är självvalt! Det finns säkert de som finner sig till rätta med att gå arbetslös, men det är nog långt ifrån alla arbetslösa! De flesta vill känna sig "behövd" i arbetslivet, det inger harmoni och självkänsla. Här där jag bor är det faktiskt en ganska tuff konkurens om arbetstillfällena, och många veckopendlar till jobben! Och jo, det var lite enklare för ungdomar att komma in i arbetsmarknadsåtgärder, ex praktikplats under förra regeringen, då arbetsförmedlingen kunde hjälpa dem till det tidigare än vad de kan nu. Och praktikplats kan vara en bra väg för en ung människa att komma ut i arbetslivet, även om man kanske inte kan flytta hemifrån på en praktiklön. Men unga människor, liksom andra, behöver meningsfull sysselsättning och strukturer på livet, det är oerhört viktigt!

Med det här systemet riskerar man att "knäcka" ungdomarna redan innan de kan komma ut på praktik i arbetslivet!

En korrigering till Haakon, vad som gäller föräldrars försörjningsplikt.

Föräldrars försörjningsplikt gäller enligt Föräldrabalken kap6, tills dess att barnet fyllt 18 år eller dessförinnan gift sig. Om barnet studerar på gymnasienivå, gäller däremot försörjningsplikten t o m barnet fyllt 21 år, men om barnet avbryter sina gymnasiestudier och återupptar dem igen först efter 19 års ålder, så gäller inte föräldrars försörjningsplikt!

I regel är en gymnasieutbildning tre år, och de flesta börjar gymnasiet vid 15-16 års ålder, då avslutar man utbildningen vid 18-19 års ålder, om man inte behöver förlängd studietid, och då har föräldern inte längre försörjningsplikt!