I veckan har vi läst om och sett på tv om, hur lilla Nikolina 1 år flögs ner till NUS i Umeå från Tärnaby vårdcentral,med besvärlig andning och misstänkt svininfluensa och lunginflammation.

Men i Umeå så konstaterade man att hon bara hade en vanlig förkylning, och man tyckte att hon kunde ta bussen hem redan samma dag.

Ja, det hade väl inte varit så konstigt, om det inte hade varit 36 mil från NUS till hemmet i Björkvattnet utanför Tärnaby!

I Tärnaby finns en liten vårdcentral, så liten att misstänkta influensafall måste behandlas i källaren för att minska smittspridningen. På vårdcentralen finns tillgänglighet till sjuksköterska dygnet runt. Läkare finns endast dagtid. Där finns heller inga resurser att ta hand om barn med besvärliga andningssvårigheter!

Det är långt bort från rätt hjälp, om ytterligare komplikationer uppstår. Därför chansar man inte från vådpersonalens håll i Tärnaby! Vilket jag som förälder är oerhört glad för! Hellre åker jag iväg med mitt sjuka barn en gång för mycket än en gång för lite. Vårdpersonal ska lyssna till och ta hänsyn till föräldrars oro, i regel är det de som känner sitt barn bäst! I detta fallet så har föräldrarna dessutom erfarenhet av sjuka barn, Nikolina är yngst av fyra syskon!

För ca 21 år sedan kunde vi ha mist ett barn pga av en vikarierande läkare här på vårdcentralen, som inte förstod alvaret, och skickade iväg oss för sent. Och när vi så äntligen kom ner till NUS, nonchalerades flickans symtom! Hon kunde ha sluppit den operation och det lidande hon fick genomgå!

Vi blev också hänvisade att åka buss hem, men jag gjorde precis som Nikolinas mamma, jag vägrade!

Vad jag vill ha sagt är att vi har de avstånd i det här länet som vi har! Det kan vi inte förändra! Blir man sjuk i Tärnaby, så tar det längre tid innan man är under specialisters händer, och där resurserna finns, det vet vi som bor här. Och tycker man att vi ska få fortsätta bo här, så måste man också från Landstingets sida, tänka på att prioritera utifrån de faktiska förhållandena! Man måste se till att läkarna och ansvarig vårdpersonal på NUS är medvetna om avstånden i vårat län! Man kan kanske inte bara skicka hem en sjuk människa som kommit från fjällvärlden och säga "Kom igen om du blir sämre!" Då kanske man inte hinner!

Man måste kanske lägga in en människa som kommer häruppe ifrån, i alla fall ett dygn, för observation, för säkerhets skull. Medan en patient med samma symtom, som bor i, eller just utanför stan kan åka hem och avvakta.

Det är ofta man som patient häruppe ifrån, upplever en total okunskap på NUS om hur långt borta vi faktiskt bor!

Fast det är närmare för oss att åka till Lycksele, så finns en helt annan förståelse för avstånden på Lycksele lasarett än på NUS, tyvärr har man inte riktigt samma resurser och specialister på alla områden här som man har i Umeå!

Landstingets pengar ska förstås gå först till sjukvården, och tillgången till sjukvård. Och här bör man också klämma in sjukresor! Resorna till och från NUS bör inte förorsaka större problem och lidande än nödvändigt, hur man än vänder på det så är det en lång sträcka att åka! Ej heller bör man p g a sjukresan bli sjukare än man från början var! Det finns annat slöseri inom Landstinget som man kan spara på!

Ex onödiga förbokade besök hos specialister, som man lika bra kan klara av på vårdcentralen hemma!

Eller förbokade besök då man åker nästan 40 mil för att få veta att besöket är inställt!

Kanske kan man spara pengar, resor och onödigt lidande via telemedicin?

Vi som bor i inlandet och fjällen har inte reducerad landstingsskatt p g a avstånden! Vi är också med och betalar Landstingets sjukvård i länet, och kultur satsningar för Kustborna!

När man ser en del kommentarer till den här artikeln på vk.se om lilla Nikolina, kan man ana varför Umeå bara ligger på 14:de plats av länets 15 kommuner i insamlingen per individ, till världens barn! En del människor som bor i närhet av all service, och är tämligen bortskämda med det, har väldigt liten eller ingen ödmjukhet inför sina egna fördelar, och heller ingen förståelse för andras nackdelar! Dessa människor vill inte dela med sig, vill inte ge till någonting man inte nyttjar själv, men kräver ganska säkert full service och hjälp själv i alla lägen!

Antagligen tycker de att vi får skylla oss själva, vi som bor här, och visst får vi det!

Lika förbaskat är vi en del av länet, och Landstinget har ansvar för vår sjukvård, likväl som kustbornas!

Jag vill också påminna Umebor som gnäller över oljud från ambulanshelikoptern.

Glädj er i stället åt att det inte är ni som ligger sjuk eller skadad i den!

Den "nöjesflyger" aldrig!

Och den finns där även för er när ni turistar i fjällvärlden!