Marianne Johansson, Mosekälla

Mellan liv och död!

Mitt liv svävar just nu mellan största lyckan och glädjen och djupaste förtvivlan och sorg! Jag vandrar mellan liv och död, skratt och gråt!

Jag har blivit farmor för andra gången, den här gången till en vacker och välskapt liten flicka! Och jag är så glad och lycklig!

Jag vill bara skratta och dansa och le! För att i nästa stund falla ihop som ett korthus och gråta över min pappa som just nu kämpar för livet efter en kraftfull stroke!

Allt började i måndags, då aviserade lilla tösen först att hon kanske var redo att komma ut i världen nu, och hennes pappa fick skippa älgskogen och fundera på att ta sig ner till BB istället, för de befann sig ju här uppe hos oss! Sedan sköt yngste sonen sin första älg, och så fick min älskade pappa en stroke och fick flygas till Lycksele!

Jag och min mor åkte med BB skjussen ned till Lycksele.

Min pappa går just nu en ojämn kamp mot döden, där oddsen inte ser ut att vara de bästa, men visst hoppas jag! Jag hoppas så det värker i hjärtat!

Jag kan inte förstå hur livet ska bli utan honom! Jag står inte ut med tanken, ändå jagar den mig hela tiden!

Jag har sett strokepatienter förut, så jag såg direkt vad som hänt honom! Och den smärtan jag kände var obeskrivlig, och den sitter i än.

Fast man jobbar med detta, fast man vet att det händer många människor varje dag, fast man vet att det kan hända vem som helst, så kan man aldrig förbereda sig.

När det drabbar en själv slås benen undan för en totalt!

Jag åkte hem igår, måste få sova! Hade ju jobbat helgen också. Mamma stannade kvar hos sin livskamrat, de har varit gifta i 51 år! Detta är så oerhört tungt för henne.

Hon bor hos bekanta som är underbara nog att öppna sitt hem för henne i denna stund, vilket jag är oerhört tacksam för!

Lilla tösen behagade ångra sig då i måndags, men i dag kom hon i stället!

Efter att natten till i dag ha jagat upp sina föräldrar,farmor, faster, jourhavande sjuksköterska,( ja, han sov kanske inte förståss) och barnmorska ur sängen!

Men det var inte riktigt dags då i natt heller! De åkte inte iväg förrän kring kl 11:00, och 15:22 är hon född på BB i Lycksele!

Lilla tösen har varit och besökt sin famors far, jag hoppas hon förmedlade honom lite livskraft, och farmors mor har hållit i henne, det behövde hon mitt i sin förtvivlan.

Jag har hela livsperspektivet framför mig just nu, från lilla tösen till min pappa!

Jag åker en känslomässig bergochdalbana, och kastas mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg!

Det är bara att vänta och se nu, ta en timma en dag i sänder!

Jag vill också säga att vi har en underbar personal på sjukstugan i Tärnaby!

Både när det gäller livet och svår sjukdom!

 

6 kommentarer

  1. Monika Beije

    Hej ni i Mosekälla!

    Blev gripen av er glädje och sorg. Underbart fint skrivet,Marianne.Kommer att bära med mig ”undringarna”och hoppas med er…

    Kram,Monika

  2. Jan Erik Hansson

    Marianne, det var en fin beskrivning på hur livet kan te sig. Min far fick en kraftig stroke,och eftersom han bodde långt från sjukhuset, tog det tid innan han fick vård. Ändå fick han ett relativt gott liv i 7 år till, trots att han tappade tal-och läsförmågan. Tappa inte hoppet! Grattis till barnbarnet.

  3. Ann-Kathrine Olofsson

    Hej
    Att få lyckan att möta sitt barnbarn skulle vara underbart. Men känner och vet hur det är att mista en förälder många kramar och tankar hos dig och de dina.

  4. Marianne

    Tack till er alla för er medkänsla, den värmer!
    Och tack Jan Erik, både för gratulationen, och att du berättar om din far, det inger positiva tankar och hopp!

  5. Hasse Berg

    Hej Marianne!

    Låt oss hoppas på det bästa. Jag förstår att det är svårt att hantera så vitt skillda känslor. Allt stöd i det tunga och alla gratulationer till det nya livet, från oss i S-Boo.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.