Förra helgen hade vi besök av vårat yngsta barnbarn, en jätte go och glad kille, som kan konsten att hålla igång.

I helgen har vi haft de två andra härliga och goa barnbarnen här, och det har varit fullt hus!

Vi har busat och lagat palt!

Det är verkligen härligt med barnbarn!

Ute är det höst, och kallt! Vi har haft några frostnätter, då det har varit lite spännande att ta sig hem från jobbet på sommardäcken. Enda medecinen mot den här första halkan är att köra försiktigt.

Det har flirat lite snö här, men ingenting som lagt sej. Det har snöat mer på andra håll.

 

Lite tänker jag också anknyta till min förra blogg, där jag retade mitt barns lärare på mig, genom att säga att jag tycker att de har bra lön och bra ledigheter, inte så smart kanske, men jag fick verkligen veta att som lärare är man aldrig ledig. 

I kommunals senaste fackförbundstidning var temat återhämtning, om vikten av att ha balans mellan privatliv och jobb, och att verkligen använda tid för återhämtning. Det är viktigt med en återhämtande fritid som gör att stress på jobbet går att hantera.

Man ska ha tid för återhämtning även på arbetsplatsen, små pauser och raster. Där tas det även upp att goda relationer, både i hemmet och på jobbet är viktigt för att motverka stress. 

Ja, jag tror verkligen att vill man hålla i längden och må bra, så är det viktigt med vila och ledighet! Man måste finna ett sätt att ta hand om sig själv, och ha en viss distans till sitt jobb! Stress är det största hotet mot vår hälsa i dag, och det är lätt att stressa upp sig på den arbetsmarknad och utslagning av människor som finns i dag!

 

Att ha ett jobb idag innebär ofta att du har långt mer som ska hinnas med under din arbetsdag, än vad som fanns tidigare! Man kan tycka att datorernas inträde skulle ha inneburit att det blivit lättare, och det har det också säkert på flera vis, men den har också tagit tid av andra viktiga arbetsuppgifter.

Personalnedskärningar har skett och sker lite här och där, vilket innebär att det är färre medarbetare som ska klara arbetsuppgifterna, som ofta är desamma.

Och faktum är att det är arbetsgivarnas marknad i dag, ingen anställning är 100% säker! Där undrar jag om inte ändå en kompetent lärare är den som sitter säkrast på sin post?!

Men om du då inte har ett jobb, och tvingas gå arbetslös, så är det än mer stressande! Dygnets alla vakna timmar ska användas till jobbsökande, och du är både stressad av att inte ha ett jobb att gå till och att din ekonomi raseras! Och är du då under 25 år, och har gått färdigt gymnasiet, så står du där helt själv och ingen vill ha dej! Varken arbetsförmedlingen eller arbetsgivarna! Utbildningar utanför universitet och högskola får du inte gå, om du inte kan betala dem själv!

Och att ta lån för någon i den situationen är näst intill omöjligt! Som jag ser det finns en risk att våra ungdomar är sönderstressade redan innan de fått arbete!

Det är inte alls så lätt även för ungdomar som gått yrkesförberdande gymnasieskola att få jobb! Lättast är det nog för de som valt omvårdnadsprogrammet, inom vården saknas det oftast folk! Men nu är det ju inte så många som vill jobba inom vården. Och det är ett sådant jobb som du nog verkligen bör känna att du vill jobba med, annars blir det inte bra, varken för dig själv eller den du ska ta hand om.

Om man verkligen ser hur arbetsmarknaden ser ut i dag, så kan man undra vad alliansregeringens "jobblinje" egentligen innebär?

Jag tycker att den verkar föra oss tillbaka till förkrigstiden, då arbetarna sprang runt med mössan i näven och bockade och ödmjukt bad nådigast om arbete, för vilken struntsumma som helst! Och detta får knappast hjulen att snurra! Jag kan bara se att klassklyftor ökar och människor slås ut………