Rönnbäck tredje stycket.

Nu tänker jag bara ”fundera lite” kring mötet med Nickelmountain den 19/11 i Tärnaby.

I mitt Vänster parti har vi resonerat om denna gruva ganska livligt!

Det finns partikamrater som är helt mot gruvan, och det finns de som säger ”ja” om Nickelmountain klarar miljöprövningen.

Som ni förstår på mej, så tillhör jag den mera tveksamma skaran!

Jag tycker att vi sväljer betet alldelens för lätt!

Det är politiskt självmord för en politiker att säga ”nej tack” till 250 arbetstillfällen i kommunen, särskilt om kommunen lider av arbetsbrist, och ses som en ”tärande” del av vårat land. Här lever ju folk bara på bidrag ! Vi är ju bara en ”böld i arslet” på Sverige! Vi är en utdöende kommun som folk flyttar ifrån?! Inte kan vi säga ”nej” till de arbetstillfällen som en gruvetablering då skulle ge?! Nej,så är det bara, och vi kommunpolitiker har blivit ”gisslan” i gruvfrågan.

Den politiker som säger ”nej tack” är också den som då måste se till att fixa fram dessa arbetstillfällen på annat sätt!

Det är också så att vi som fritidspolitiker omöjligt har de kundskaper som gör att vi med säkerhet kan säga vad som verkligen kommer att hända vid en gruvetablering.

 

Mitt grundläggande tänk i den här frågan är att vi har bara jorden till låns, och vi har ingen rätt att förverka den för kommande generationer! Vi har ingen rätt att gambla med den!

Och det är vad vi gör!

Med de fakta jag har i dag när det gäller gruvindustrins avsaknad av ansvar för sin verksamhet, i Svensk lagstiftning, borde det inte startas några gruvor någonstans!

Vi borde återvinna de metaller vi redan tagit upp ur jorden, istället för att kasta, och gräva upp nytt. Det skapas nya jobb på det viset också!

Om vi någonsin ska få en ansvarstagande och pålitlig gruvbransch, måste de också vara med och ta ansvar för sin verksamhet! Både under driften, och efteråt i en oöverskådlig framtid, genom skatter och fonder! Det måste bli en lagändring i Sverige när det gäller detta!

 

Vi måste kunna ställa frågan, vad händer om katastrofen är framme i Rönnbäck, som i Talvivaara i Finnland? Ingen kan lämmna 100% garantier på att katastrofer inte händer! Det var ingen som trodde att det skulle hända i Talvivaara heller, och det fanns bara försummbara halter av kemikalier och uran och tungmetaller även där.

Olyckan som drabbat Talvivaara kan ske i Rönnbäck också, tro aldrig någonting annat, och vad händer då med vår unika fjällmiljö?

Det är inte som kvällens centerpartist uttryckte det ”Bara ett överdämingsområde!” som det handlar om. Det går att leva i Rönnbäck i dag! De är inte många, men det bor folk här, och det finns de som besöker platsen regelbundet.

Dessa människor riskerar att få lämna ”sitt” Rönnbäck, för i bästa fall taxeringsvärdet, i sämsta fall ingenting!

Så gick det till när folket i Rönnbäck med omkringliggande byar fick flytta undan vattenmassorna på -60 talet!

Markägarna företräddes i dessa förhandlingar av Vattenfalls advokater, och fick vad Vattenfall var villiga att betala dem, inget mer.

Men bland allmänheten runt omkring fanns en utbredd tro på, och avundsjuka över att dessa familjer nu gjorde sig pengar på detta! Inte ens dåvarande tjänstgörande präst i Tärnaby, drog sig för sådan tro och avund……

Det lever kvar än, det fick jag erfara denna kväll på detta lokala politiker möte med Nickelmountain i Tärnaby, när kvällens centerpartist påstod att man sedan den här tiden i dessa trakter lärt sig att trissa upp priserna på marken genom att sätta upp hinder för en etablering!

 

Så, vad får vi med en gruvetablering i Rönnbäck, och vad har vi i dag?

Detta är vad jag befarar.

Gruvindustrin är en mycket smutsig industri, det vet vi genom att se på redan etablerade gruvor. Nu vet jag också att gruvbranschen har ett mycket litet eller inget ansvar alls för sanering, sedan gruvans livslängd är över.

Jag vet också att vi inte kan kräva några satsningar från gruvbolaget på service och infrastruktur i området, och tro att vi ska få det, det ligger inte på gruvbolagets bord!

Vi kan inte kräva arbetstillfällen heller, det beror på utbildning och kompetens i första hand, och gruvbolagets goda vilja i andra hand, och vilket gruvbolag kommer att driva gruvan i Rönnbäck?

I dag har vi en storslagen och enastående natur i fjällvärlden, där Rönnbäck inte kan klippas bort!

Vi har en turism, som jag menar är fullständigt outvecklad i området! Det byggs boenden, men vad ska våra gäster göra här??

I vinter är det mycket tveksamt om man ens kommer att pista längdskidspåren i Tärnaby, och hur det blir i backarna, vet jag inte??

Vi har ett Tärnaby, där Ingemar, Stig, Anja, Bengt, Jens och kommande stjärnor, som Monne Fjällström, vuxit upp, som tillåts dö ut!

Här finns så mycket att utveckla, både i Hemavan och Tärnaby, bygga nya backar, se på nya aktiviteter, legalisera och verkligen sköta om skoterlederna ( ingen kritik till dagens ”ledgubbar”)

Det finns en vision till 2020, som jag inte alls ser som omöjlig, och då får vi lika många arbetstillfällen som i gruvan! Hållbarare, miljövänligare, och man kan utveckla turismen och samtidigt respektera och ta hänsyn till den bofasta befolkningen! Det skulle bara göra besöket här trivsammare för turisterna som kommer hit!

Vi står inte med gruvan, men risken finns faktiskt att vi faller med den!?