Marianne Johansson, Mosekälla

Livet går i vågor

 Livet går i vågor just nu, ja, det gör det väl kanske egentligen hela tiden!

Men det känns som att man åtminstone har stunder när man har lite bättre fäste i lössnön!

Vi lär oss så sakteliga att leva i nuet, verkligheten och det fakto att vi förlorat två människor som vi älskat. Tomrummen kan aldrig fyllas, men vi lär oss mer och mer att fortsätta våra liv med dem.

Vi har ju alla minnen, och tur är det!

Vad som får mej att då och då tappa fotfästet igen, är tanken på de föräldrar, våra gammla vänner, som i vinter fått uppleva det ingen förälder ska behöva uppleva, att förlora sitt barn. Jag kan faktiskt inte tänka mig något värre!

Och det får mig också att, både känna en sorts skuld för, och enorm lycka över, att mina barn lever, allihop!

Jag kan nu också , när glada minnen av vår grannarspojke Ronny, dyker upp, och det gör de lite nu och då, känna en stor glädje och tacksamhet över att han faktiskt funnits i våra liv, att vi delat så många trevliga stunder tillsammans med honom! Gester, kommentarer som var typiska honom, använder vi nu, och jag förstår plötsligt att han verkligen för alltid kommer att finnas med oss!

Sorgen efter pappa är lika stor men ändå på ett vis annorlunda. Han är rent fysiskt en del av mig, en del i mina barn och barnbarn. Det ger mig en frid inombords som faktiskt gör att jag känner mig starkare?! Ja, det är väldigt förvirrat detta med sorg och sorgearbete……och det är inte lätt att sätta rätta orden på det. Jag har, som ni kanske märker, försökt analysera det, men jag vet inte om jag lyckats?

För mig är det dock en slags terapi, att analyser, prata,fundera och att berätta om det.

I alla fall så tränger vardagen och verkligheten på allt mer, i går så förlorade vi vattnet IGEN!

Det är två år sedan sist, och vi misstänker att det kan vara samma problem, bara på ett annat ställe, eller?

Det har i alla fall fått oss att tänka på mer praktiska saker i nuet. Ex toabesök, tvätt, disk, dusch…. Hur mycke vatten vi faktiskt använder!

Tja, vi känner mer och mer att vi trots allt lever!

Och i kontrast med vad vi tvingats uppleva tidigare i vinter, så är förlorat vatten inte ens på kartan över förluster, men ni andra kanske ska hålla lite avstånd från oss på Bygget framöver, kanske luktar vi inte så fräscht!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.