Marianne Johansson, Mosekälla

Ett litet feministinlägg!

Vilken uppståndelse det blev runt Carolina Falkholts målning av en stor vagina på ett isblock i centrala Umeå! Först måste jag säga att jag har problem med konstverk, där jag inte direkt tveklöst kan se vad målningen föreställer! Men det är väl därför att jag inte är någon konstkännare. Sedan förundras jag den stora uppståndelsen över konstverket, hur många har sett vad det föreställer, om de inte blivit upplysta om det? Och vad är det som väcker sån anstöt med en målad vagina på ett isblock som så småningom tinar bort och försvinner?! Det är ju inte så att det inte finns flera konstverk som föreställer erigerande penisar!

Jag måste faktiskt skratta åt alltihop!

Att sedan konstnären vägrar godta den ursäkt hon fick av den man som av misstag, i tron att hon var någon annan som höll på att förstöra, gör inte det hela mindre bedrövligt! Hon målade färdigt i skydd av vakter!!

Jag kan också tycka att om det nu är nåt inslag i feministdebatten att måla vaginor, så underlättar det inte precis!

Varför ska slaget om lika lön för lika arbete och rätt till jobb förlöjligas?

Var har vi kommit i jämställdheten? Ja, inte särskilt långt när det gäller löner och arbetsmarknad!

När det gäller barnen, och jämställdheten hemma har vi kommit längre, om än inte ända fram.

Fortfarande är det dock så att männen tjänar mer för samma jobb, och det är mest män som är företagsledare och chefer, men ska  man  kvotera in kvinnor då? Jag tycker att min kära syster hade en väldigt bra ide här, hon tyckte att vi ska sluta upp med att kvotera in män på chef och ledar- jobb!

Ja, så är det så klart! Vi ska själfallet bedömas utifrån kvalifikationer och kompetens, inte kön! I dag får männen chefsjobben för att de är män!

Det är de som kvoteras in, de behöver inte kunna uppvisa några särskilda kvalifikationer utifrån sitt kön!

Feministdebatten måste börja fokusera på det som verkligen betyder någonting när det gäller jämställdheten, inte huruvida man målar vaginor på isblock!

Under tiden ägnar vi den här dagen åt att äta tårta och fira vår näst äldsta sons 31 års dag! Han har faktiskt brutit en aning med det typiskt manliga, och jobbar som sjuksköterska! Alltid någonting på vägen!

 

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.