Ett år har nu gått sedan den mest fruktansvärda kvällen i vårat liv, när vi fann Ronny död!

Ett år av bergochdalbana i känslor, och alla varför??!!

Nej, aldrig aldrig kommer vi att förstå eller finna något lugn i sinnet över denna händelse! Men vi lär oss att leva med det.

Tiden läker inte alla sår, och kanske är det inte det som är meningen heller.

Mina/ våra tankar går med jämna mellanrum till familjen som lämnades kvar, mor, far och syskonen. De har överlevt detta första år nu, på något vis har de överlevt, och vi kan bara ana deras smärta!