På Oxvikens gård

Av , , 1 kommentar 0

 …var allt sig likt. Amigo låg ute i pannrummet o snarkade, i köket fanns spår av en glad 60-års fest, och några av gästerna satt kvar. Sandra o Fredrik o barnen kryllade omkring och lille Adrian vispade omkring med händerna i akvariet, medans Malin o Pelles lilla Klara stod bredvid och vinglade på samma stol. En bit utmärkt smörgåstårta fanns kvar till mig. Sybil hade gjort 7 st!!! Några vanliga, en vegansk, en vegetariansk och en glutenfri. 

Adrian for snabbt upp i rumsfönstret och fick tag i en glasängel som trots sina vingar ramlade i golvet och gick sönder. Min hund låg platt under bordet och väntade på katterna. Mikael va ute och körde skoter, Emmah longerade en häst, Darja och Ellen kom och gav mig kramar (söta dom är- jämt!). 

Diskmaskinen gick hela tiden, smaskiga choklad- och frukttårtor stod på rad, kaffekvarnen mullrade, Erling smög ut för att elda, Sybil gick till hönsen och vaktlarna, och jag o Darja gick till fåren. 

Det är så härligt där- på något förunderligt vis är det full fart jämt, men ingen stressar och allt ordnar sig. 

Jag längtar faktiskt till sommaren när vi ska sätta frön och plantor och rensa ogräs och alla svettas och morotsplantorna är 3 cm höga och måste letas fram i ogräset som är 12 cm högt- i 40 meter långa rader, ändlöst massa rader, och sen vitlöken och rödlöken och gullöken och dillen och persiljan och ringblommorna och åka baki sättmaskinen och pluppa ner broccoliplanor och svettas och dricka urstarkt kaffe.

Sen när Bondens Marknad börjar i höst då drar man upp traktorskopa efter traktorskopa full med morötter som ska sköljas, knippas och packas. Löken ligger proppfull på släpvagnen och varenda lök skalas och kollas. Oj vad skoj det ska bli. Emmah och Camilla väger allt och antecknar. Blomkål och vitkål och kålrot och kålrabbi…

”Nä, vi ska inte

Av , , Bli först att kommentera 0

 sälja".

Antikrundan är ett sånt trevligt program. Jag brukar göra gymnastik till det eller Veckans Brott.

Helt fantastiskt vad grejer folk har hemma. Det är ju så olika- olika stilar, värde, storlek, material, användningsområde och bräcklighet. En del saker fattar man inte att de törs ta i, och en del saker kan tappas i golv utan att det händer särskilt mycket.

Gemensamt för alla ägare av dessa klenoder är att de har köpt dem för längesen eller ärvt dem. Har ni tänkt på att det är som värsta präktighetstävlingen när de ska berätta hur de fått tag i sin sak. "Min farmors far hade den", "min pappa köpte den på 30-talet" eller varianten "vi skrapade ihop våra sista pengar och köpte den när vi var studenter och nygifta".

Inte EN erkänner att de snott något när de jobbat extra som hemsamarit, eller smugglat undan när farmor var sjuk, så ingen annan släkting såg det, eller tagit med sig från någon god vän efter en blöt fest. Ändå fattar ju alla att det är så det går till. Hallå- om det vore så att man kunde köpa jättevärdefulla saker för en spottstyver och den sälja dem dyrt efter ett tag så skulle alla försörja sig på det sättet och ingen skulle jobba! Daa…

Jaha- i allafall, när de så har sagt sin mödosamt hopkokade historia om sina gamla släktingar så får de reda på historien bakom saken.

De ser oerhört koncentrerade ut som att "Jaja, berätta mer om den där silversmeden i Bayern på 1830-talet, jag vill veta allt om bronsförgyllningstekniken på 1780-talet, ååhhh- gammalt trähantverk i Orsa på 1650-talet, jättespännande", "jag har inte bråttom att få veta värdet, det är så trevligt att höra om när ni experter har sett något snarlikt på en auktion i Lillhärdal 1974".

När dom i själva verket bara vill veta Hur Mycket Det Är Värt. 

Sen förklarar dom att dom inte ska sälja. Nä, he jer så oleckligt myche i värde att ha en brun- beige liten skruttavla på väggen som de skulle kunna få 2,5 miljoner för. Nä, det är så kul att ha två enorma bronskandelabrar på matbordet i 2:an på Mariehem eller en stor, skör kinesisk vas när man har småbarn…

Jojo.

 

På bio

Av , , Bli först att kommentera 1

 … är det inte ofta jag är- men ikväll gick jag på Winters bone. Se den! Jag har bara gott att säga om den. Nu är ju jag en hyperfanatisk landsbygdsbo, men den har fått bra recensioner av de flesta, samt priser. 

Så spännande- mest när hon ska dra upp sin pappa ur sjön. Kan inte berätta mer om det, men det är så unika karaktärer i alla roller att jag var tvungen att googla och det visade sig att filmen var gjord på plats i Ozark, Missouri, och med en del lokala ortsbor i rollerna- med sin egen dialekt och sina egna kläder.

Regissören ville visa på hoppet och styrkan som finns i fattiga områden i USA, och det lyckades hon med. Härligt filmat med omväxlande spänning, men även omtanke och värme mellan människor och mot djur.

Som jag sa är jag en äkta lantis, så det var en upplevelse att se film på bio, jag tror det var typ 7 år sen sist. Jag måste ju vara som en typiskt bakåtsträvande Bondeförbundare som blänger misstänksamt på allt nytt (som att kalla lantmannaskolan för naturbruksgymnasium, och som undrar vart titeln "hemmansägare" tagit vägen, och inte begriper sig på de nya fjantiga skoteroverallerna!). Flugit har jag inte gjort sedan 1989, om jag far på semester blir det antingen till Narvik på späckhuggarsafari eller en dagstur runt jordbruk i Flarkentrakten.

Jag är i stort behov av en uppdatering. Hela jag. Gamla gnällkärringsyndromet måste motarbetas genast och hårt!

”Så klarar du…

Av , , Bli först att kommentera 0

 följande 14 veckors vardag" stod det i VK del 2 igår. Måste även dagstidningarna krysta fram säsongsrelaterade problem och deras lösningar nuförtiden? 

Jag tycker det är jättebra med säsongsrelaterade artiklar och tester om t.ex. blomjord, snöslungor, gräsklippare, nya sorts städmaskiner och liknande. Men detta!?

Man ska via smarta tips lotsas igenom jul, nyår och andra storhelger då man får läsa några hurtiga råd om hur man reder ut familjeproblem så att det blir trevligt på storhelgerna. De stackars kvinnorna verkar bära helgernas all städning och mat på sina späda axlar under hårda krav från en diffus omvärld. Vem ställer alla dessa önskemål om hemgjord sylta, lutfisk, knäck, chokladrutor, skinka? Jag tror faktiskt inte karlarna bara funkar som någon slags kravmaskiner. Om nu kvinnan inte vill göra lutfisk själv är det ju bara att låta bli.

Det känns mindre som att karlarna skulle bli sura eller rasande om de inte fick sin perfekta jul- och mer och mer som att kvinnorna hetsar upp varandra till någon duktighetstävling.

Efter julen och semestern är det stor risk att folk i sin helgutmattning skiljer sig, då kan tidningarna gå in med relationstips. Man ska prata med varandra, och om inte det funkar kan man gå till en relationsexpert när de har öppnat igen. (Kreativt tips! Man ska prata med varandra i en relation! Det kunde nog ingen kommit på själv).

Man ska fara till särskilt utvalda romantiska semestermål, eller bara hyra en liten mysig strömlös småländsk fritidsstuga, man ska ömsom lämna barnen hos farmor för att rå om varandra, ömsom satsa på kvalitetstid med barnen. Men man får inte glömma att fixa till huset med grannsamverkan och larm och tändande och släckande av lampor och posttömmande när man far iväg.

 

Ja- dom 14 veckornas vardag, var det, ja. Det är de förfärligt långa veckorna fram till påskledigheten. Man får en känsla av att folks insatser i arbetslivet är jättetråkiga och att det bara gäller att släpa sig fram till nästa ledighet. Knepen att klara det hela är att förgylla vardagen då och då , lägg in pauser för sig själv, njuta av det lilla roliga som ändå kanske kan letas upp på jobbet. En annan idé vore väl att försöka skaffa sig ett jobb där man trivs?

Det som skrämmer mig

Av , , Bli först att kommentera 0

 …är att om en politiker kan vräka ur sig ett så dåligt genomtänkt förslag vad gäller detta- vad kan han då vräka ur sig om annat? För 17- att vara politiker kan väl ändå inte gå ut på att lägga förslag som gynnar ens eget välbefinnande, utan sakligt analyserad grund och totalt utan objektiv konsekvensanalys.

Känns det inte som att alltför många politiker (bry er inte om vilka partier nu) säger saker som börjar med: "Jag tycker" eller "Jag tror"

??????

”Skriv om tjockisskatten”

Av , , 2 kommentarer 0

 …sa min syster. Ja, va vare nu- Stefan Hanna, politiker i Uppsala sägs ha föreslagit en skatt som överviktiga skulle betala extra för att de kostar samhället mera i sjukvård m.m.

Själv säger han att han inte föreslagit det, men läser man hans blogg så är det det intrycket man får. Att de som väljer att inte vårda sig själva utan äter för mycket och rör sig för lite ska få göra det, men då ska de betala. 

Det hela är luddigt och förslaget är framslängt utan någon vidare utveckling om hur det skulle gå till eller vilka (objektivt och vetenskapligt bevisade) konsekvenser det skulle få. Det är ett personligt troende och tyckande. När jag läser sånt får jag ofta bisarra fantasier. Jag menar- tror politiker att vi är som får i en skock och ba "jaha, bäst att snällt betala sin extraskatt, då". Nä- vi är ett snillrikt och underfundigt folk som faktiskt av just politiker lite mot vår vilja blivit fostrade att kryssa oss fram genom skattelättnader, ränteavdrag, resekostnader, bostadsbidrag, taktiska steg och en hel del fusk klara oss i tillvaron.

Det förstår ni väl att det skulle försökas en massa kryphål, som skulle kosta skjortan att kolla. Jag tänker mig att man skickar någon smalare på viktkontrollen och skickar med sitt leg, t.ex. 

Viktkontrollen??? Ja. Det måste till någon slags kontroll som ska administreras. Eller tror Stefan att folk frivilligt skulle lämna uppgifter om övervikt (eller underlängd)? Vi måste alltså betala en jättekontrollapparat, och dessutom ta oss dit med jämna intervaller- alla vuxna: dementa, benbrutna, blinda, skröpliga eller psykiskt funktionshindrade. Det finns ju ledsagare och anhöriga som kan hjälpa till och förklara varför de måste klä av sig och mäta sig då och då.

Någon måste bestämma HUR vi mäter övervikt. BMI? Kg/cm? Bukfett? Halsomfång? 

Någon måste bestämma VILKEN gräns som skall sättas- och sedan kommer en hel hög att hamna just över gränsen, och vilja överklaga. "Jag hade inte kissat, jag var ovanligt uppsvullen den dagen, jag är inte sådär kort, jag hade inte klippt alla naglar och håret- det är faktiskt väldigt tjockt, sköterskan var närsynt/elak/onykter".

Någon måste bestämma hur OFTA vi skulle kollas. En del skulle kanske jojo-banta för att pricka av mätningsdagen, och sedan okynnesvräka i sig mat i 8-9 månader…

Någon måste bestämma HUR MYCKET de överviktiga skulle betala.

Kan man tycka att denna mätning inte skulle kränka vår integritet?

En del skulle strunta i det hela och bara betala. Men de skulle nog verkligen kräva vård den dagen de behövde det- de har ju redan betalat!

Samhället måste också i konsekvensens namn stå redo att hjälpa de som ville ha hjälp med att komma i form. Det skulle kunna vara väldigt många som helt plötsligt krävde hälsocoacher, dietister och personliga tränare.

Men jag har fler frågor. Förstår Stefan att en del människor kan vara smala och ändå leva mycket osunt, både röka, dricka, sitta stilla och äta dåligt?

En del människor sköter sig bra, men dras av övervikt av medicinska eller genetiska skäl. Dom har nog ett helvete ändå. 

Sen tänker jag på de stackars ungdomar som inte hemifrån fått lära sig att äta rätt och motionera. Det är hemskt svårt vara 17 år och p.g.a. att föräldrarna inte kan/orkar/vet att lära dem att leva sunt väger 45 kg för mycket och den dagen de fyller 18 måsta betala extraskatt dessutom….

Stefan Hanna pratar om att välja att leva oklokt. Men det finns en uppsjö av saker folk gör som är ytterst oklokt ur samhällsekonomiskt synvinkel, förutom att vara överviktig. Exempel på saker folk gör helt frivilligt bara för att de vill det  (även om de fått information om riskerna)som kostar samhället stora summor:

*Åker skidor/snowboard på farliga ställen

*Kör fulla, drogade, för fort, för fort efter omständigheterna, gör farliga omkörningar, eller framför trafikfarliga fordon, eller fordon de inte klarar av att köra

*Hanterar giftiga ormar

*Är ute på stan fulla och muckar med andra

*Leker med sprängämnen/ gör egna smällare

*Ger sig av ut på sjön i dåligt väder utan bra båt eller kunskap

*Ger sig av ut på svaga isar

*Arbetar med farliga verktyg ensamma och utan skydd

*Går på fotbolls-eller hosckeymatcher och muckar bråk (apropå det så vore det en rolig tanke att en hästdressyrspublik skulle börja slåss på det viset!)

…ja- ni fattar. Principen vi har haft i detta civiliserade land är att oavsett individens eget riskbeteende, så tas den omhand vid skada. Ändrar vi detta på EN punkt måste vi ta en diskussion om ALLT medvetet risktagande. 

Ekonomiskt sett så kostar visserligen ett utslitet knä p.g.a. övervikt en massa att fixa till- men vad kostar en helikopterutryckning och en hop med fjällräddare på skoter i flera dagar för att hitta en person som medvetet kastat sig ut i fjällen i dåligt väder?

Det finns också andra värden än rent ekonomiska. Det bästa är ju att fjällräddarna slipper attt både riskera eget liv och hälsa och även slipper att hitta en ihjälfrusen ung man som borde haft 60 goda år kvar att leva…

Sist undrar jag vad Stefan vill? För det säger han inte. Är målsättningen att överviktiga ska betala och så är allt frid och fröjd, eller vill han att vi ska börja leva hälsosamt?

Eller är det bara det han vill slippa se "eländet"??

 

 

Fönsterrenovering

Av , , Bli först att kommentera 0

 …och dörrenovering har vi på skolan nu. Det är allt ena eländiga sådana som kommer i vår vård. Men vi jobbar på och fuskar lite som glasmästare också.

Såhär blir fotona när det är en massa bångstyriga ungdomar i klassen:

Herr Burmans dörrprojekt:

Allt går att rädda, tycker Burman och sågar och limmar och täljer och hyvlar och putsar

Nils tappar tålamodet- nästan:

Loppisfeber

Av , , Bli först att kommentera 0

 Visst är det konstigt att vissa människor samlar och andra slänger?

2010 verkade vara ett år då loppisarna hade renässans. Man kunde tro att marknaden skulle mättats och mattats och rättats till ett mindre antal- men istället blev det liksom fler och fler. Hästpryleloppis, garageloppis, auktioner…

Kommer det att öka ännu mer i år, och kommer det månntro att bli mer specialiserat, typ möbler, bilgrejer, kvalitetssaker, konstloppis och hantverksloppis? Kanske det blir permanenta marknadsplatser runtom i gamla trevliga uppsnofsade lagårdar med de så underbart trevliga lagårdsportarna, slitna av hovslagare, bönder och bonnkärringar släpandes på 50 liters mjölkkannor. 

Kanske dyker det upp sånt som ligger tätt in i vår tid, obärbara datorer, mindre platt-tv:ar, Ekebysoffor, övertaliga klickgolvsförpackningar och det blir allmänt secondhand istället för antikviteter.

Undrar hur många loppisgrejer som går runt runt runt och säljs omigen? Man skulle göra några såna fynd, köpa en ful tavla, en nött fiol och en dammig bok- och så visade det sig vara värsta dyrgriparna!

Många människor far omkring och köper en massa grejer dom inte behöver, samlar och sparar. Det kan gå över till inteslänga-fobi och samlarmani och det är väl också något slags osunt beroende. Kanske måste det inrättas särskilda center för avvänjning. Folk kan bli arga om de vill ha kvar saker och deras släktingar får inte andas orden "ge bort", "kasta" eller "återvinningen". För dom är enda räddningen tvångsomhändertagande och ivägforsling till nämnda center, där man måste säga "Hej, jag heter Greta och jag är en aggressiv samlare", när de andra mumlar medlidsamt för att sedan sjunga Du Kan Ingenting Ta Med Dig Dit Du Går