Ikväll är det cykelfest och kvällens outfit är sånna här söta kaninöron.Det är ikväll en 140 personer som cyklar runt i samhället med grisöron,kaninöron och plåtburkar bakom hojen.vi äter varmrätt på rödviken och nu ska min man och jag cykla hem och ta emot två okända gäster och bjuda på efterrätt!

Det blåser halv orkan känns det som, men det regnar inte. Alldeles utmärkt väder för att ställa sig på en sandstrand och fotografera surfare med andra ord. Jag är i valet och kvalet om jag ska ta stövlar eller om jag ska vara barfota i foppatofflor.
Det är onekligen enkelt att springa barfota i sanden. Det finns fördelar med att kunna kavla upp byxorna och gå en bit ut i vattnet om det krävs. Det kanske blir det enda havsbadet jag tar mig i sommar?

Anton påpekade i morse att ikväll öppnar ungdomsgården (UG) för säsongen. Som nybliven sjundeklassare som just fått access till den världen, är det förstås extra spännande.

Det gäller att välja rätt. Igår åt vi lunch ute vid havet. Idag åker min lunchkompis till Turkiet. Jag konstaterar att hon har varit hundraprocentig i sina val den här gången i alla fall.

Vi har varit på föreläsning ikväll. Våga vara förälder – Håll kärleken levande.Psykologen Alf B Svensson var oerhört underhållande och det var faktiskt fullsatt i Oasen.

Humorn och språket i den här familjen kan mellan varven te sig lite grovt. Hårt men hjärtligt eller vad man nu säger. När vi skulle gå iväg så låg döttrarna slappt utslängda i soffan. Pappn instruerade dem vad som gällde när lillebror kom hem.
"Jaha" kom det djupt från soffan.
"Hörde du vad jag sa nu då" fortsatte pappan.
"Vad sa du nu igen" kom det från soffan.
"Jag sa att det finns mat i kylen till Anton när han kommer hem" suckade pappan
"Vad var det ni skulle på nu igen" kom det igen från soffhörnet.
"Föreläsning" svarade pappan med en suck.
"Om vadå?"
"Våga vara förälder. Håll kärleken levande – döda barnen"

Ja, det är med sånna där små kärleksfulla meningar som vi håller relationerna levande i den här familjen.

”Mamma jag gjorde något…… i skolan idag” säger ett av barnen, jag nämner inga namn.
Vad är det nu då, tänker jag.
”Något som jag tror du kommer att bli……förvånad över” fortsätter ungen.
Inte arg, besviken eller glad. Förvånad alltså.

Vi äter ute idag. Bokstavligt talat. Vad går upp emot en hämtsallad från det lokala fiket, en kaffetermos och en stund i solen på en drivvedsplanka över två stenar vid havet. Livskvalitet.

Jag har varit hos tandläkaren idag. Det tog fem timmar att oroa sig och fyra timmar att varva ner. Hos tandläkaren tog det en kvart. Mycket snack och lite verkstad skulle man kunna säga.
När jag kom dit var jag tvungen att fråga vad det var hon skulle göra idag. Hur ska jag veta vilka steg som ingår i rotfyllningsproceduren och dess slutfas?

Trerättersmiddagen hemma var godare än v ilken krogmat som helst. En riktig supé.

En smitresa till relaxen på Paradisbadet var alldeles lämpligt firande. Det var i princip folktomt, så när som på en handfull av Modos hockeyspelare och några pensionärer. När man simmade mot strömmen i utepoolen och hade solen i ansiktet kunde man faktiskt drömma att man var i Grekland.

Idag är det 25 år sedan vi förlovade oss. Time flies, skulle man kunna säga.
Den där förlovningen var väl lite av en impulshandling. På den tiden körde Vasa-färjan med specialpriser just när skolorna hade kört igång. Man åkte över kvarken för ett par tior. Universitetets självstudiedagar tillbringades därför på finlandsfärjan, för där satt man ju ostört i konferenslokalerna hette det