Plötsligt var det bara jag och maken hemma en fredagkväll! TVn ledig och ingen som har åsikter om vad man ska se. Efter att ha zappat förbi samtliga trehundra kanaler insåg vi att det mest sevärda var…..håll i er nu…..IDOL! Det känns inte bra! Det slutade med att jag slocknade i soffan i enåt dessa otaliga pauser och när jag vaknade var maken borta. Ja han hade förflyttat sig upp till datorn alltså. Nu väntar jag på att yngste sonen ska komma hem från fritidsgården och njuter av Julias första körkortshelg hemma i Nordmaling. Hon tog bilen till sin kompis. Det är slut med skjutsande och hämtande! Fantastiskt!
Kallhall
Det var inga problem att hålla sig vaken ikväll. Att se sonen spela hockey i Husums kalla ishall var inte ett dugg sövande. Innan matchen hann vi med en shoppingrunda i Husum, jag och syrran. Det gick rätt snabbt för det enda som var öppet var ICA.
Jag lyckades fynda i alla fall. Jag tog det sista kalenderljuset de hade och nu håller jag på att bränna ikapp tre dagar, så att vi kan börja elda ner fyran i morgon. Julpyntandet flyter på i maklig takt alltså.
Anton plockade idag fram trädgårdsjultomten och dennes husdjur: Den stora porslinsräven ( som är misstänkt lik en hund). Allt medan jag staplade däck från golv till tak i garaget. Man kunde tro att vi har minst tio bilar!
Men skam den som ger sig. Jag fick in både mopeden och två cyklar sen. Dessutom fyndade jag fram en ljusslinga och en lysande julgransmatta ur bråten.
Nu ska jag lägga mig och fundera över vilket julpynt jag ska dölja de fula masonitskivorna bredvid vårt nya badrumsfönster med. Jag kanske borde snöspreja skiten?
Tony och jag
Min man var och åt julbord på Levar Hotell igår.
Själv försöker jag matcha det till lunch idag.
Med tre dagar gammal uppvärmd kokt potatis och en burk IKEA-sill.
Jag säger som Tony Rickardsson. Jag är inte bitter.
Vinnaren
Jag vann vadet.
Med kuslig precision prickade jag in slutresultatet.
Tittade på klockan sista gången halv sex innan jag äntligen somnade om.
Priset blir en mycket trött morgon och en ännu tröttare kväll.
Det kliar just där huggtänderna ska ut….
Det kliar just där huggtänderna ska ut. Jag såg minsann den där enorma runda fullmånen när jag stannade och tankade i Uppsala på väg hem häromdagen. Förmodligen var jag för utmattad för att känna av den första natten hemma. Igår kväll efter att ha varit på föräldramöte i sonens spanskagrupp ochlyssnat på Leksands 6-0 match mot Bofors så tänkte jag börja mitt nya liv och lägga mig i tid. Med andra ord somnade jag halv elva. Till viken nytta undrar jag nu?? Jag hade ju inte tänkt börja vakna pigg och alert klockan tre på morgonen. Jag hade inte heller tänkt börja mitt nya liv som varulv. Låt mig gissa….jag vrider och vänder i två och en halv timme till och SEN sommar jag som en stock och är helt sänkt när klockan ringer. Ska vi slå vad?
Bakljus
Jag gick lite bet i logistiken trots allt. Å andra sidan var det ett extra tillägg kan man säga. Jag hade flaggat för att vi skulle vara hemma efter 22.
Allt flöt fint fram till Sundsvall där vi tog en IKEA-pizza i rekordfart. En av brudarna längtade hem till pojkvännen och insåg att vi kanske kunde hinna hem till Nordmaling och Umeå-bussen som avgick 21.15.
Det gjorde vi inte. Vi missade den med några minuter.
Ungefär hundra miljoner långtradarkolonner på vägen satte stopp för den perfekta resan. Sånna där upplysta långtradare som man såg i Coca-Cola-reklamen förr i tiden. Jag fick till och med den jingeln på hjärnan!
Nåja. Nu skulle hon få vänta på 23.15-bussen istället.
När nu bilen ändå var varm, slängde jag av resten av unghögen på olika adresser, plockade upp min man hemma och så fortsatte vi med den unga damen in till Umeå och vände direkt hem.
I natt har jag sovit djupt, men inte drömlöst. Jag har nämligen sett miljontals långtradarbakljus flimra förbi mina ögon i REM-sömnen. I all oändlighet.
Faktum är att vi bara mötte en handfull personbilar på landsvägen mellan Sundvall och Nordmaling ( om man bortser från passagen genom stan i Övik och Härnösand).
Men det är ruskigt mycket långtradartrafik. Undrar om det blir ändring på det med Botniabanan?
Plan
Logistikansvarig på speditionsföretag borde vara ett jobb för föräldrar. Man får onekligen en del träning. Stockholmsresan är ett lysande exempel på det.
Det började med att min 15-åring Isa och hennes två kompisar bestämde sig för att åka på konsert i Stockholm. Det visade sig att min 18-åring Julia och hennes tre kompisar hade tänkt samma sak.
Sju flygbiljetter var dyrt. Och jag hade lovat delta i en parfymproduktion för två på Östermalm, som min svägerska fick i 50-årspresent i somras. Jag bokade den till denna tisdag för att slå alla flugor i en jättesmäll.
Problemet var ju bara att vi blev en för mycket i bilen och att det dessutom skulle bli trångt med elva personer i min äldsta dotter Sofias två- och- en-halva. Men med bra logistik löser sig allt.
Julia och hennes 18-årsgäng skulle bo hos Sofia och hennes två inneboende i Huddinge. Isa och hennes kompisar skulle bo hos en annan förälders kompis i Sundbyberg och jag skulle bo hos min kompis i Huddinge. Jag packade bilen med de åtta resväskorna, kylväskan med mat och sylt från morsan till min Sofia ( som hon levererade till mig när vi snabbsågs i Umeå i torsdags), julklpasssäcken och kylväskan med allehanda juldelikatesser från min kompis mamma i Nordmaling (som skulle lämnas till min kompis i Huddinge),
Vi lämnade Nordmaling halv sju på lördag morgon. Jag och sex tonåringar. Min 15-åring fick ta flyget till Arlanda. Hennes packning fraktades i bilen.
Hängde ni med?
Lagom till vi anlände Gävle hämtade en annan förälder Isa hemma i Nordmaling för skjuts ut till flyget i Umeå, eftersom min man och son satt i insläppet på hockeymatch i Nordmaling. Jag satte av de fyra 18-åringarna på pendeltåget i Märsta – Huddinge och åkte med de två femtonåringarna för att hämta Isa på Arlanda. När vi plockat upp henne åkte jag och levererade dem till Sundbyberg och deras boende, innan jag åkte vidare till Huddinge för att lämna av 18-åringarnas väskor, morsans kylväska till Sofia och åka vidare till min kompis med hennes julklappssäck, den andra kylväskan och min egen packning. Det gick som smort.
Idag gör vi om proceduren. Jag åkte från min kompis med min packning och hennes mammas tomma kylväska i morse. Nu hämtar jag upp 18-åringarna och deras väskor och kör ut till Bromma flygplats för att sätta en av dem på flyget till Umeå. Med mig har jag julklappspackningen som min stordotter vill ha fraktad till Nordmaling för julfirandet, samt morsans tomma kylväska förstås. Sen lämnar vi Bromma för att åka till Sundbyberg och hämta de tre 15-åringarna och hinna ut ur stan innan rusningstrafiken tätar till sig ut mot E4 mot Uppsala.
Vi anländer Nordmaling ikväll och då är den flygande flickan redan hemma, upphämtad av sin pappa på flygplatsen i Umeå. Jag kör hem hennes packning och släpper av hennes lillasyster som åkt bil med mig från Stockholm. Enkelt va?
Det enda som inte gick enligt planen så här långt, var att min parfymproduktion idag blev inställd på grund av att handledaren var sjuk. Surt, javisst.
Å andra sidan stod pendeltågen mellan Huddinge och city still hela morgonen– precis det tåg jag skulle ha åkt med till parfymgrejen! Det fanns säkert någon lyckig slump i det också!
Umgänge i soffan.Fyra tjejer, två datorer…
Umgänge i soffan.Fyra tjejer, två datorer och en TV. Facebook måste tydligen nagelfaras innan vi åker! Jag känner mig gammal!
Genistrategi
Jag sitter och smider planer. De sju damerna mellan 15-19 år har avverkat den utsålda konserten med Paramore på Fryshuset igår kväll. Ni vet de som gjort soundtracket till jättesuccén Twilight. Själv skrev jag fullmäktige hela kvällen. Olika falla ödets lotter.
Nu sitter jag och jobbar medan jag väntar på att de ska vakna och så kom jag på den geniala idén att överföra all julmusik jag har i min dator till min mobil. Sen kan jag koppla in den till bilstereon och så kör vi julmusik de kommande 60 milen hem idag. Ingen smörsång- ingen Disney.
Vem av dem vågar protestera en sån här dag? Jag är ett geni.
Senaste kommentarerna