I Sverige kan jag tycka att vissa "skandaler" som får ministrar och högt uppsatta politiker att avgå är ganska patetiska.

Ta Gudrun Shyman. Som jag minns det hade hon lämnat in sin deklaration och tagit upp en rad utgifter som hon ville ha avdrag för. Vad jag minns hade hon inte "roffat åt sig" något, och dessutom – vad jag förstår – så gick inte avdragen igenom (eller vad det kan kallas i deklarationssammanhang). Men – att begära avdrag för sådant som partiet stått för, och som naturligtvis Skattemyndigheten inte godkänner, det räcker för att måsta avgå.

För att inte tala om Laila Freivalds, som fick avgå för att hon själv velat köpa sin hyresrätt när dessa omvandlades till bostadsrätter, och detta gick emot partilinjen.

Kulturministern som inte betalt tv-avgift…

Jag tycker kanske inte att det var helt lyckade saker som dessa ovanstående gjorde. Men, är det skäl nog för att behöva avgå?

Jag tycker det är FANTASTISKT skönt att vi i Sverige slipper ifrån "riktig" korruption. I Spanien sveper en våg av den ena mer horribla historien efter den andra över landet, och det är många kommunalråd, länsråd och andra politiker som avslöjas. Då handlar det inte om att ha försökt få avdrag för någon middag, utan om hundratusentals kronor som man lyckats förskansa sig genom att utnyttja sitt ämbete.

Listan är numera lång på korrupta politiker, men, en av de mest kända är den förre borgmästaren i Marbella. Korruptionen har gällt plan-och byggfrågor vid solkusten. Julián Muñoz har suttit i fängelse för sina gärningar.