Två fiskmåsar

De här håller sig flytande minsann…man skulle kunna tro att de står på botten men det är djupt där de är. De har bra flytförmåga

Det ser ut som snö men det är det inte, utan något som heter Håris . Googla om ni vill veta vad det är.

Lavskrikor. Jag kollade på Google , där stod att Lavskrika översatts till Low scream på engelska, med det riktiga namnet är Siberian jay. Översättningsprogrammen har ibland svårt att översätta och då tas det ord som är mest likt tydligen. Det kan ju bli rätt kul ibland och missvisande också. Det står att på tyska heter Lavskrika= Unglückshäher, det skulle jag ha trott var något man skulle rengöra ugnsluckor med. Jag försökte hitta vad de hette på samiska men hittade inte fram till något. Jag vet att de hette Gwoksika på min barndomsdialekt. Kanske det ordet kommer från samiskan.

Småskrakeungen fick vattenplaning

Hemfjället vid Hemfjäll

Inte mycket kvar av Brudslöjan till höstbrudarna men fina höstfärger

En av de två gårdarna i Sejaur by.  Höstbilderna är från tidigare år. Men det finns lite gula löv nu i augusti också.

En strand full av historia…vid den gamla kyrkplatsen Gillesnuole, Jag skulle vilja se den första människan som steg iland här. Vem var det?

Kul med skogsbilvägar……

…man vet inte vad som kan dölja sig i skogen. Kyrkberget till vänster, förr hette det Jiriberget men någon kartspecialist har ändrat det. Jiri skulle visst betyda vårberget där man släppte renarna på våren har jag hört sägas. De flesta renarna åker ju lastbil till fjällen numera så de bryr sig nog inte.

Här har en björn satt sitt revirmärke…vi hoppas att få se den nån gång, men än har det inte lyckats.

Jibbmokken, berget vid Storvindeln

Här är det inte svårt att hålla avstånd mellan varandra. Det finns ett hus nere till höger, sen är det långt till grannarna.

Inget vilt fick vi se men det är roligt ändå att vara ute på småvägar.

Fina rentjurar nere på asfaltvägen

En badande kråka är ju inte varje dag man ser…alltid något

Vi kollar väl in en vårälg istället eftersom vi ingen fann på skogsbilturen. Den här har nog större horn nu.

Grannens katt kollar utsikten från bryggan

Länsstyrelsens koja vid Trolltjärn, Råvo. Väl gömd i skogen…undrar om någon hittar dit. Den var i alla fall öppen för allmänheten.

Kojan inuti med kamin, ett sovloft, bord och bänkar.

Trolltjärn …någon km från Östra Råvosjön.

Kojan finns vid den röda pricken på kartan. I verkligheten är den inte lätt att finna. Undrar varför de gömde den där om den skulle vara till för folk i nöd som behövde skydd och värme…visserligen är det ett fint ställe, men för vem?

Rengärdet vid Klippen, Gertsjaur

samma ställe. En stor anläggning för renskiljning på hösten eller vintern.

Bilden ovan är tagen vid Järnforsen mellan Djupfors och Ammarnäs. Kyrkfolk på väg till Ammarnäs. Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

Deras resväg till kyrkhelgen i Ammarnäs var ca 4,5 mil, bilden nedan är tagen 1913 . Vägen till Ammarnäs blev klar tio år senare så det var att ta sig fram till fots och med roddbåtar där det var möjligt. Jag undrar om lilla Edla gick hela vägen själv hon var 6 och ett halvt år då. Familjerna var ju tvungna att bära med sig finkläder och skaffning efter vägen. Det var mycket folk som skulle upp till Vårböndagen och Höstböndagen som var de två helgerna när de hade kyrkoplikt. Det måste ha varit problem med att få båtarna att räcka till. De fick nog ro många varv fram och tillbaka.

Från vänster Astrid Karlsson dotter till Anna, Hedda dotter till Selma och Anders – Olof, Klara Larsson Gillesnuole, sittande med hatt lärarinnan i Svarttjärn Frida Björk, Sittande i mitten Ulrika med sin dotter Edla nedanför, bredvid sitter Anna och till höger om Anna finns Linda Johansson Sörberg. Längst bak från vänster står Ulrikas söner Alfred och Algot sen kommer pastor Levin. Bredvid Ulrika till höger står Selma och Anders-Olof Grundström. Han var bror till Anna och Ulrika.

Foto Robert Lundgren / Västerbottens museum

Anders Olof och Selma Grundströms hus i Ammarnäs. Det finns fortfarande väl bevarat i samma skick. Selma och Anders – Olof förlorade sex barn, 4 barn under samma år i difteri och två barn dessförinnan. Deras dotter Hedda föddes 1895 när den värsta sjukdomstiden var över. Uppgifterna hämtade ur boken ”Berättelser om Ammarnäskvinnor från 1800 – talet där finns den gripande historien om Selmas liv.

Boken finns bland annat på Kvinnohistoriskt museum i Umeå. Den finns också att låna på Sorsele och Ammarnäs bibliotek.

Jag återkommer med mera från Svarttjärn.

Byggnaden Pansborg på Backen i Sorsele byggdes under åren 1902 – 1904  till jägmästare Viktor Gaunitz och hans familj. Två stenhuggare kom till Sorsele för att hugga sten till huset. byggare var Josef Alenius och Karl Höglander. Troligtvis också Frans Hjukström skriver Kurt Ågren i sin bok ” Sorsele Från kåtaplats till stationssamhälle”.

” När jägmästare Gaunitz stolt visade upp byggnaden för en av de gamla slagfärdiga Verstermarkarna i Bockträsk sa denne. ” He var stort e´bo för se lit´n en sparv”.

”Viktor Gaunitz var Östgöte och kom till Sorsele 1901 från Åsele. Sönerna Bertil och Sven Gaunitz har båda gett ut ett flertal böcker och skrifter som till stor del handlar om Sorsele” skriver Kurt Ågren.

Vad söta frun hette har jag föga förvånande inte hittat en enda bokstav om. Jag har i min ägo en ungdomsbok som heter ” Nybyggarna i Svarttjärn”, den är skriven av en C B Gaunitz tryckt år 1945. Det handlar om en familj som bor i Svarttjärn men namnen är påhittade som mycket annat i boken. Vissa avsnitt är mer intressanta som till exempel ” Färden till kyrkhelgen i Sorsele”. Där har författaren hållit sig till verkligheten i större utsträckning så att man kan känna igen namn och platser.

Sorsele kyrka. I närheten av kyrkan och prästbostället fanns kyrkstugor som folket från byarna övernattade i när de var dit på kyrkhelg. Tyvärr så är de alla rivna. K-märkningen var inte uppfunnen då.

Bild från Svarttjärn

Ikväll har visst vår Herre använt akvarellfärgerna…och målat vått i vått, som Tord Hjukström försökte lära mig.

Idag passerade vi den här anrika villan i Sorsele ”Pansborg”. Där har bland annat varit en realskola. Jag vet att det är ett gammalt hus, jag skall kolla upp husets historia och skriva in den här. Hinner inte ikväll.

En glädjande bild…dock icke så vacker. Björnbajs efter Ammarnäsvägen. Då lever då en björn i alla fall.

Två sovande ungsvanar sedda från bilen…

…En sovsvan

Idag är det torsdag…åskguden Tors dag. Det passade då in idag för åskan gick rejält en stund. Det är nästan så att jag inte vågar säga det…men jag älskar åska. Att få ligga på soffan på altanen och se och lyssna på åskan är högtidsstunder. Jag vet att den är farlig, men det går ändå inte att skydda sig mot den så det är lika bra att njuta av det mäktiga skådespelet.

Efter åskan och en ordentlig regnskur blir allting så rent och fint.

Åskan drog bort emot Norrbotten och det blev ljummet, stilla och lugnt

…några Lommar gjorde glittrande streck på ytan

Vad finns där inne i naturreservatet…vilka djur går där…älg, renar, järv har vi sett, ett lodjur har vi hört. Björn har också setts för något år sedan. Fiskgjusen och Kungsörnen ser vi ibland.

Kvällen blev fin ..åskan är borta och så även Tors dag. Helt plötsligt är det Fredag…..önskar er en fin dag!

………………..Solen har gått och lagt sig i sitt hem……

Kraddselevargen….tog kort från bilfönstret i vintras på ett ensamt moln på himlen som precis skymde solen. När jag kom hem och satte in bilderna i datorn fick jag syn på vargen. Jag ringde till Ingrid på Emils camping och frågade om de sett vargen. Hon  skrattade … -Det är många som sett den där vargen, sa hon . Det är grannens hund som är lik en varg. Så var det med den vargbilden.

Snart kommer den underbara månaden september med alla vackra färger

I september kommer fåglarna fram ur sina sommargömslen för att äta upp sig innan höstflytten.

Då är revirtänket som bortblåst. Nu gäller samarbete.

Svanen når ner till bottnen med sin långa hals, de andra gräsätande änderna väntar på vad som kan flyta upp.

Hilberts avan nedanför Björkheden. Vem var Hilbert? Jag vet det inte.

Vallning efter en skada på en gammal gran

I björken har någon skurit eller huggit en lång skåra för att björken skulle göra en vallning. Veden blev stadig där och lämplig för skaft till yxor och andra redskap. Man gjorde så med en annan björk med något års mellanrum för att det alltid skulle finnas skaftämnen.

Om du skall baka barkbröd så ska du ta barken av en ungtall på våren. Ta den innersta gröna barken. Häng upp på tork i remsor. Mala remsorna när de är torra. Blanda med vanligt mjöl annars sitter degen inte ihop. Det är bara ett problem. Det är förbjudet!

Övre Sandselet

Efter förfädernas möda att ta sig uppför Vindelälven till Ammarnäs med familj och boskap så började barnbarnen  till Nils och Magdalena Johansson att flytta med strömmen ned över älven. Några stannade kvar i Ammarnäs  och några gifte sig och flyttade.

Anna flyttade till Övre Svarttjärn och Ulrika till Nedre Svarttjärn. Därifrån kunde de se sin äldre systers hus på Hällnäsudden. De gånger de följde älven ner mot Sorsele kunde de hälsa på sin lillasyster Matilda i Risnäs och när de sen fortsatte och kom till Forsnäs så fanns lillasyster Sofia där och lillebror Karl-Fredrik. De kunde också hälsa på mormor Christina i Örnäs som levde ända till 1890.

Kvar i Ammarnäs fanns föräldrarna, äldsta brodern Nils-Johan, systern Sara, brodern Anders-Olof och minsta brodern Otto. Äldste brodern Nils-Johan kan vara någon av de som håller i skynket på bilden.

Fotograf Lotten von Düben som var på forskningsresa till Ammarnäs med sin man Gustav år 1871. Privat foto.

Anna gifte sig med Karl-Erik Fredriksson och bodde i Övre Svarttjärn

Ulrika gifte sig med Jonas Fredriksson och bodde i Nedre Svarttjärn ”Brännback”. Jonas var bror till Karl-Erik.

Kristina ”Stina” gifte sig med Nils Johan Hällgren de bodde på Hällnäsudden. De bodde en period i Obbola också.

Ulrika och Jonas Fredriksson med några av barnen

Fotograf Robert Lundgren/ Västerbottens museum

Anna och Karl-Erik Fredriksson med några av barnen

Fotograf Robert Lundgren/ Västerbottens museum

Jag återkommer med mer från Svarttjärn.