Vår, Sommar och Höst minnen från olika år. Jag har hållit på med att rensa bort gamla bilder och hittat några som på olika sätt väcker minnen

2014 05 18    Videkissar vid Sejaur …..vattenytan speglar den blå vårhimlen och molnen.

Utsikt från Brudslöjan utöver Storvindeln. Vårbäckarna var stora och Brudslöjan dånade bakom ryggen.

Det finns en grotta där bakom vattenfallet som folk brukar gå in i – med livet som insats eftersom stenar kan lossna när som helst, särskilt på våren när isen sprängt loss nya block som då tinar loss.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli….så här ser det ut inifrån grottan. Om man tittar på blocken som ligger där så går man fort ut.

Och ut kom den blöta galningen levande i alla fall.

Här syns hustaken i Svarttjärn och långt där borta till höger Skansnäsudden och Sörberget vid Storvindeln.

Huspriserna rasar i glesbygden….något för den händige skulle det stått om den annonserats ut. 2014 06 01

Nere vid sjöstranden vid Storvindeln hittade jag den här stenen. Den ser ut som den har använts till att mala något på.

Den 29:onde juni fick flugsnapparungen en sista matbit av mor innan den flög ut i sommargrönskan.

Vid en utflykt uppefter Gertsbäcken skymtade vi en liten rävunge i diket. Juli 2014

En annan vågade sig upp på vägen

Liten och go

Det vackra gamla huset i Hällnäs där Julius och Amalia Hällgren bodde.

Hällnäsbergen i bakgrunden där björnen håller till och där lodjuren ropar på våren.

Den 17:onde juli 2014 var det Sture och Emma Linds auktion i Sorsele. Den trevlige utroparen Göran Magnusson skötte klubban.

En stor publik hade han lockat.

Den 23;dje juli tjuvlandade polishelikoptern vid kommunalhuset. De skulle söka en kvinna som inte kommit hem från bärskogen. De fann henne ganska snart välbehållen men vilse.

Medan vissa fick stora börtingar…… Micke..

….fick andra mindre….men två i alla fall. Ärligt talat så fanns de inne i magen på en inte alltför liten börting.

Höstbild från Storvindelns blanka yta mot Svarttjärn vid Ammarnäsvägen. Svarthällan heter berget.

Jag har en boning där långt bortom bergen….är texten i en psalm. Helt rätt för där ligger Ammarnäs där jag har min stuga.

I skrivande stund lär stjärnhimlen vara underbart fin i fjällvärlden efter en färsk rapport.

Tack för att ni håller mig sällskap bakom skärmen. Vi hörs!

Ruggigt väder är att vänta, men Tornfalken klarar sig…bara inte maten snöar över.

Är fågelsommaren slut nu….mötte fågelkännaren Nordenström vid Lillåbron med kikaren…han såg Gräsänder, Knipor, Bläsand och några Sångsvanar.

Mergus serrator ….ser stolt ut över sitt eleganta latinska namn. Han har bakåtkammat hår dagen till ära, Småskraken.

Kungen i fågelsläktet nöjer sig med harlägg till middag….resten har han ätit upp vid lunchen, Kungsörnen.

Nötskrikan är fantastiskt vacker men sjunger lite knarrigt….man kan inte ha allt!

Återväxten har varit god i alla fall. 7 små ungar har kommit ur sina skal.

Björktrastens hör väl inte heller till skönsångarna……Kan aldrig ungen hålla tyst, tycks trastmor tänka.

En som kan sjunga så snön smälter är Svartvit flugsnappare…..jag längtar redan tills den kommer tillbaka.

Men först har vi hösten och vintern att se fram emot….Tallbithonan har kommit fram ur djupa skogarna och gästar vid fågelbordet.

Perioden med fågelmatningen vid fönstret vill man ju inte vara utan. Talltitan är en hjärtevärmare.

För att inte tala om Blue tit, Blåmesen som burrar upp sig och blir som en boll i vinterkylan.

När värsta kylan är över kommer rovfåglarna tillbaka. En Slaguggla kisade i morgonsolen väl medveten om allt som rördes.

När snösparvarna anländer är våren i antågande. Vårvintern är en fantastisk tid.

Sen brakar det loss…..världen blir full utav fåglar. Vårens konsert är i full gång. Koltrasten är en mästare på att sjunga men konkurreras nog ut utav Taltrasten.

För fjällvandraren betyder ljudet utav Ljungpiparen att semestern har börjat….kalfjäll…semester så långt ögat når.

Nu måste nog nattugglan avsluta och sova en stund. Tack för ert sällskap!

Tiden rinner iväg  Vindelälvens vatten har varit många vändor ner till havet, förångats och regnat ner igen. Somrar och vintrar har avlöst varandra. Den lilla gossen som bodde i Sorsele och flyttade därifrån 1961 har blivit stor. Han bosatte sig så småningom i Gävle.

Gossen Christer Sandberg råkade av någon anledning hitta in på min blogg i september 2021.  Där hittade han otroligt nog en bild av sin far som på -60 talet  var Konsumchef i Sorsele.

Christers far Arne Sandberg längst ut till höger. Hans fru Ingrid jobbade också på Konsum.

Bildkälla Sobb            Mannen längst till v. heter Osvald Vikström, han körde Konsumbussen.

Christer ringde mig och vi pratade ett bra tag om hans minnen från Sorsele och att han badat i Tjulträsket.

Han berättade för mig om en fin ask som hans nu avlidne far fått i avskedspresent när han flyttade från Sorsele. Han skickade mig bilder på den alldeles fantastiskt fina handgjorda asken.

Det står L K under den…han undrade om jag visste vem som kunde ha gjort den.

Jag hade ingen aning, jag hade aldrig sett någon liknande i Sorseletrakten. Asken har ringar på sidorna liksom samerna hade på sina ” Kisa” ( förvaringskistor) källa: min bror L G

Men så idag när jag letade foton på Sorselebildbank så hittade jag honom…tillverkaren…mästerslöjdaren Ludvig Karlsson Bockträsk. Ludvig var född år 1900 och avled i december 1961. Alltså samma år som familjen Sandberg avtackats och flyttat från Sorsele. Det kan vara den asken som mästaren håller i sin vänstra hand. Man kan se att han är nöjd med den.

Bildkälla Sobb

Varma hälsningar ifrån Sorsele till Christer med familj. Fint att ni har asken kvar att ha minnena i. Välkomna hit!

Så fint att ni hör av er med minnen när ni ser något på bloggen som berör er. Då kan vi känna samhörighet från förr och nu.

Irene / Naturbilder

Fiskarna i Gimegolts kan simma lugnt såvida ingen Fiskgjuse håller till där. Tjärnen är inte upplåten till fiske.

Roger hade varken tänkt bada eller fiska. Han håller på att mäta vattendjupet med en granruska. – Minst 3 meter blev utlåtandet

Och hur de än vred och vände kamerorna och kikade och lockade så kom ingen Lavskrika fram.

Inte ens när Torbjörn fick något napp…

Så här ser de ut i alla fall. De är trevligast att träffa på i skogen

Men betydligt lättare att fota genom köksfönstret

Drömmen är ju att få sitta vid elden i timmerskogen och höra hur Lavskrikorna visslar lite försiktigt i en gran bredvid. Då ska man ha falukorv med sig eller bröd…..då kan de komma väldigt nära för att få en bit mat, till och med ta ur handen.

Foto L G

Idag ringde jag och pratade med Hansi Karlsson som är född och uppvuxen i Tallberg vid västra Loitoträsket. Han är en mycket skicklig dragspelare och utbildad hovslagare. En mysig person som glatt berättade vad han visste om Gimegolts och de erfarenheter hans far hade av området som han hade arrenderat fram till 1963 då Domänverket inrättade ett reservat på platsen.

Bland annat så fanns här en Berguv. Pappa Arvid hade klättrat upp för att se var den hade sitt rede och när han tittade upp över klippkanten så satt Berguven så nära att Arvid höll på att ramla ner av överraskningen. Han hade också berättat för Hansi att det hade hänt att någon ren ramlat ner för stupet och att han då kontaktat konstapel Berglund om den saken. Hansi berättade också att det varit många besökare vid Gimegolts i sommar och förra sommaren.

Jag har även pratat med en vän som kan mycket om hur Gimegolts kan ha bildats men det är omöjligt att skriva ner allt i bloggen så jag hänvisar till Google.

Det var som synes svårt för oss att avsluta från det här spännande stället men vi måste väl. När vi var på väg hemåt träffade vi den här glade guiden som hade bott i trakten i 32 år. Det hade varit trevligt att få höra allt han visste om stället, men han behövde ju få ta han om sina gäster som hade betalat för informationen

Fick veta i efterhand att guiden heter Jens Clausen. Han bor i Kallbo efter malmvägen mellan Tallås och Innervik i Arjeplogs kommun. Han jobbar med tillverkning av knivar, pilbågar, kosor och har slädhundar. Dessutom guidar han turister ibland. Han lär ha en Facebooksida där han lägger ut sitt vildmarksliv.

Och än en gång tack till Johan A Lindberg på länsstyrelsen för det mycket vänliga bemötandet och all information.

Hansi berättade att det finns en likadan kursu men mindre, där Hällbäcken rinner ut i Gargån. Det blir nog nästa sommars projekt att utforska den. Tack Sven och Torbjörn för att ni hört av er sen vi skiljdes. Jag har skaffat Instagram för att få  följa Torbjörns bildvisning. Kommentar till Torbjörn från Roger finns vid förra inlägget.

Ha det så bra alla läsare….hoppas vi inte tröttat ut er med Gimegolts. Vi hörs. P.s. Den långhåriga bruden på bilden längst upp kikar på Fiskgjusar uppe på Bissasliden i Ammarnäs. De hade sin boplats där under 70-talet. d.s.