Åter på fastlandet efter tre fantastiska dagar på Fraser Island. Fraser Island är världens största sandö med en total yta på 1840m2. Det är sand överallt. Vägarna består av sand, faktum är att de långa sandstränderna används som highway vilket är lite udda. Man kan inte bada i havet på grund av hajar och annat, men i stället finns det över ett hundratal sötvattensjöar, varav några riktigt badvänliga (trevliga). Ön kryllar av dingos, orangea vildhundar som låter som vargar och är Australiens största landlevande rovdjur. I regel ska de vara ofarliga, men vi blev tillsagda att inte gå omkring ensam och alltid ha med oss ett ”spjut” i fall en dingo (eller andra djur också för den delen) skulle attackera. Vi såg många dingos, ska sägas. De tyckte om att vandra runt i vårt läger nattetid, vilket gjorde nattliga ”toalett”-besök onödigt spännande.

Jag åkte ut till Fraser Island med ett företag som heter Palace Adventures. Vi var ett 20-tal med på äventyret, fördelade på tre större bilar. Färjan mellan Hervey Bay och Fraser Island tog ca 30 minuter. Under dagtid (mellan 8-17) utforskade vi ön, regnskogen och några av de mest välkända sjöarna (Eli Creek, Lake McKenzie m.fl.) och på kvällstid spenderade vi tiden i vårt läger beläget längs den östra havsstranden. Vi bodde i tält till skillnad från andra Fraser-arrangörer, de flesta brukar sova i någon form av sovsal/hostel som jag förstått det.

Vi hade i alla fall riktigt kul. Vädret pendlade mellan kanonbra till fruktansvärt, men på det stora hela var det helt okej. Det är riktigt, riktigt vackert på Fraser Island och jag rekommenderar verkligen ön som utflyktsmål för dig som ska besöka Australien. En annan positiv ingrediens i det hela är att det rent socialt är en väldigt bra erfarenhet. Dels tvingades vi, för varandra på förhand helt okända, att samarbeta gällande matlagning etc., men framförallt fick man chansen till att skapa nya vänskapsband.

Nu väntar en natts sömn i Hervey Bay och i morgon kväll väntar nattbuss till Airlie Beach. Därifrån åker jag på måndag ut till Whitsundays på en tredagarstur likt denna. När vi åter är i Airlie Beach på onsdag tar jag direkt nattbussen till Cairns där jag ska spendera mina sista fyra dagar i Australien (för den här gången).

Long time, no seen! Det här blir också ett ganska rappt inlägg. Har hunnit flänga vidare upp längs den australienska östkusten sen sist. Två nätter i Brisbane, två nätter utanför Noosa. Nu är jag i Hervey Bay och har bara timmar kvar innan jag och 25-30 andra på vårt vandrarhem åker ut till ön Fraser Island.

Det har varit några lugnare dagar på slutet efter den intensiva starten i Sydney. Brisbane visade sig vara en småtrevlig storstad (med svenska mått). Dock sätter jag upp varningens finger för vandrarhemmet jag bodde på, Bunk. Jag kanske hade oturen att hamna i ett ofräscht rum, men det var verkligen ingen trevlig upplevelse.

Passade på att se min första match i australisk fotboll i Brisbane. Det var en kul upplevelse och jag hade turen att hamna bredvid två herrar som verkligen kunde sporten. Eftersom jag inte hade någon koll över huvud taget kunde de förklara för mig.

Noosa kan jag verkligen rekommendera och vandrarhemmet jag bodde på där, Flashpackers, var riktigt bra. Noosa är en väldigt liten stad, likt Byron Bay, med fina stränder och ett lugnt tempo. Där hade jag absolut kunnat tänka mig stanna lite längre.

Om åtta timmar sätter vi fart mot Fraser Island. Där ska vi köra bil i sanden och bada i härliga sjöar. Då detta också blir ett bildlöst inlägg utlovar jag bilder från ön i nästa inlägg.

Nu har det för övrigt gått två veckor sedan jag lämnade Umeå. Jag har 17 veckor kvar och ska fortsätta utnyttja dem på bästa sätt! På återseende efter återkomsten till fastlandet på fredag.

Det blir bara ett kortare stopp i Byron Bay, inte minst på grund av halvdant väder. I morgon bitti åker jag vidare mot Brisbane där det förmodligen också blir två nätter innan jag fortsätter min färd norrut.

I går passade jag på att strukturera upp resterande delen av mitt Australien-äventyr. Jag har bokat en tredagarstur både till Fraser Island och Whitsundays. Jag har dessutom styrt upp densitet dagarna i Cairns där jag bland annat ska på en dagstur i en välkänd regnskog vid namn Daintree.

Byron Bay då? Ja, förutom att det har regnat från och till så är det en ganska avslappnad liten ort. I ”centrum” finns en hel del sköna butiker och matställen och det finns gott om stränder för surfare.

I dag gick jag en vända runt orten, fram till fyren och tillbaka. Ca 3 km enkel väg. Det var en upplevelse och helt klart värt att göra om man ändå är här. Fyren ligger högt upp och ger en fin vy över kustlandet. Dessutom ligger Australiens fastlands mest östliga punkt här, vilket kan vara värt att notera.

I övrigt finns det inte så många sevärdheter, utan det är mest atmosfären som lockar folk hit.

Jag tänkte införa ett nytt moment i bloggen. När man reser runt så här träffar man på väldigt många människor och alla har historier att berätta från sina resor, vissa mer intressanta än andra. Därför har jag tänkt med ojämna mellanrum (när det passar, dvs) att presentera en reseprofil. Jag börjar med Ulrich Ringgenberg, en 53-årig mekaniker från Bern, Schweiz.

Jag mötte Ulrich på väg till Hunter Valley, vi hamnade på sätena bredvid varandra och det visade sig att vi bodde på samma hostel, varpå vi framledes kom att springa på varandra med jämna mellanrum. Han, liksom jag, reser ensam och då börjar man bara helt sonika att prata med varandra, så funkar det. Det är inte som hemma i Sverige när man i absolut bästa fall bara hälsar på personen man ska sitta bredvid i två timmar.

Ulrich är ett praktexempel på att ålder bara är en siffra när det handlar om att ge sig ut på äventyr. Hemma i Bern har han två barn i 22-24-årsåldern och hade en ledande roll på sitt jobb, men han kände att det var dags att utforska världen. Därför sade han upp sig från sitt jobb och i november bar det i väg för den nyfikne schweizaren. Sydafrika, Namibia, Botswana, Zimbabwe, Sydafrika igen, Thailand, Kambodja, Vietnam, Thailand igen, Hong Kong och Nya Zeeland hade han hunnit med innan det var dags för Australien och Sydney, där han hoppade på en kurs i engelska under ett par veckor.

Han planerar att åka vidare till Sydamerika, bland annat Chiles huvudstad Santiago och Costa Rica innan han avslutar med Florida och New York.

– Det har funnits en lång längtan hos mig att göra en resa likt denna, men först har man jobbet och familjen att ta ställning till. Det har inte varit möjligt att resa tidigare, men jag har alltid velat. Efter skilsmässan för sex år sedan blev jag mer och mer övertygad om att jag skulle resa och förra året bestämde jag mig för att förverkliga min dröm, säger han.

Kan du ge exempel på en bra och en dålig erfarenhet från resan?
– Jag uppskattade inte minst den första tiden i Sydafrika när jag var i Kapstaden. Jag bodde hos en värdfamilj och studerade engelska i en månad. De var så vänliga och jag tyckte att folket omkring var så fantastiska.

Och så den sämre…
– Min värdfamilj sa alltid att jag skulle vara försiktig i Afrika. Jag skulle inte vara ute sent eller använda lokaltrafiken, men jag tänkte att det borde gå bra ändå, vilket det också gjorde till slutet av min Afrika-vistelse i Johannesburg.
– Efter en sightseeingtur gick jag ned på en marknad och omringades av tio män. En av dem öppnade jackan och visade sin pistol och sin stora kniv och sa: ”ge oss allt du har så kommer inget hända dig”. Jag sprang, vilket måste ha överraskat dem för jag fick ett litet försprång. Jag hittade tillbaka till tågstationen och de var borta. Efteråt var jag i chock och förtvivlan och bestämde mig för att lämna Sydafrika direkt i stället för några dagar senare, vilket var planen. Jag åkte till Bangkok.

Sjuk historia. Vidare berättar Ulrich om hur enkelt det är att komma i kontakt med människor på resande fot.
– I alla länder jag besökt har jag känt att människor i regel är väldigt vänliga och trevliga. Jag har sagt det en massa gånger, men varför fungerar det inte på samma sätt hemma i Schweiz? Visst är folk trevliga, men det är inte alls på samma sätt som på de ställen jag har besökt, säger han och försöker sig på en egen förklaring på frågan.
– När man reser är det enklare att komma i kontakt med människor. Man själv är mycket mer öppen och vänlig. Dessutom har man mycket tid, är inte direkt upptagen. Jag tror att det är vad det handlar om.

Du reser ensam?

– Det är väldigt härligt och man måste vara öppen. Visst ibland känner man sig ensam, men då brukar jag haka på olika utflykter. Jag reser i ett år, men har möjligheten att förlänga resan.

Hur är du som människa?

– Jag tänker alltid positivt. Jag är väldigt öppen och ser det goda hos människor. Jag ser möjligheter inställer för problem. Jag är väldigt glad och jag tror att det är rätt väg att gå.

Många unga människor jag känner säger att de förändrats när de varit ute på en längre resa. Känner du igen dig?

– Jag lär mig saker varje dag. Man ser mycket när man reser, man ser mycket från andra kulturer, man träffar nya människor och genom det lär man sig mycket. I min ålder är det nog svårt att förändras, man har en grund. Men jag är öppen.

Slutligen vill han flika in med att vi européer ska öppna ögonen och se över vår självbild.

– Jag har märkt att folk särskilt i Asien är väldigt motiverade och är väldigt bra utbildade. Européer tror ofta att vi är de bästa, men när man reser ser man att det inte är så. De unga asiaterna som jag har sett har en helt annan motivation att utveckla saker och liknande än i Europa.

Här kommer en kortare uppdatering. Har spenderat natten på en 12h-buss mellan Sydney och Byron Bay. Sov förvånansvärt bra och länge.

De två avslutande dagarna i Sydney var fantastiska. Först och främst åkte jag ut till Blue Mountains, även denna gång med företaget Colourful trips. Fördelen med att åka med en guide är att man ofta får se mer än om man åker själv, just för att de har koll på området. Dessutom slipper man transportkrångel. Om man ska ut till Blue Mountains på egen hand tar man tåget till Katoomba och får sedan gå till de olika startplatserna för att ta sig ut i regnskogen. Vi hade fantastiskt fint väder, vilket är ett krav för att det ska vara värt att besöka Blue Mountains. Det är vyerna som är grejen.

I går hann jag med en liten sväng till Manly. För att ta sig dit är det enklast att bege sig ned till hamnen vid Operahuset och ta en färjetur på ca en halvtimme.
Manly är fantastiskt fint. Det är som en egen liten stad med en fantastisk strand. Jag rekommenderar starkt att åka dit. Stranden är till och med bättre än Bondi enligt mig och andra.

Nu ska vi se vad Byron Bay har att erbjuda. Som jag förstått det ska det vara ett avslappnat måste-besöka-ställe. Det är en liten ort med bara runt 10.000 invånare. Kan tänka mig att det finns ungefär lika många backpackers i området.

Snart har jag varit borta en vecka, sjukt! Och det har hänt mycket sen jag skrev sist. Var ska jag börja?!

Jo, i morse, 6.15 precis, gick ett alarm igång i sovsalen. En väckarklocka tänkte jag, samtidigt som ingen annan gjorde minsta min för att det skulle vara något annat heller. Men efter vad som kändes som flera minuter började jag fundera på om det inte var så trots allt, och visst var det så. Brandlarmet var det som gick. Jag väckte fransmannen i rummet som fortfarande sov och lyckades trots enormt fumlande få med mig det viktigaste innan jag sprang ut. Ni vet, utan pass klarar man sig inte så långt utanför eu-gränserna.

Det var ett falsklarm. Tack för den sovmorgonen.

Senast jag skrev så var jag på väg till det berömda operahuset här i Sydney för en konsert. Det var en häftig upplevelse och jag är glad att jag verkligen tog chansen att uppleva något istället för att bara gå en guidad tur som inte alltid är så intressanta.

Dagen därpå, i går alltså, hakade jag på en tripp till Hunter Valley, ett stort vinområde nordväst om Sydney. Jag åkte med ett företag som heter Colourful trips. Under dagen besökte vi tre olika vinföretag. Egentligen var det bara det första vi besökte, Mount Pleasant som var värt att åka till, något vi var överens om i bussen på väg tillbaka. Det var i särklass det trevligaste stället och vi hade en oerhört trevlig och ingående guide och själva stället var fantastiskt fint. Synd bara att det inte är säsong för bären just nu, då hade det varit ännu vackrare. Men hur som helst, ska ni till Hunter Valley så se till att åka till Mount Pleasant.

I dag har jag varit ute vid havet. Det finns väldigt många olika stränder här och jag hann se ett antal av dem. Jag åkte ut till Bondi Beach och gick den så kallade kustvandringen till CooGee beach. Man går antingen dit, vilket tar cirka två timmar, eller till Bronte beach, vilket tar drygt en timme. Jag uppskattade framförallt den första delen av vandringen. Stränderna höll hög klass och vågorna var riktigt bra, och då är det inte ens högsäsong som jag förstod det. Så Bondi, Tamarama och Bronte kan ni lägga på minnet när det handlar om stränder!

Nu är det dags att sova. I morgon är det dags för en ny tripp, denna gång ut till Blue Mountains!

Jodå, jag lever. Bara det att jag inte haft någon vettig tillgång till internet förrän nu. Jag är inne på min andra dag i Sydney och för er som undrar är klocka åtta timmar före svensk tid.

Flygresan gick bra. Jag trodde att det skulle vara bra mycket värre än vad det var att flyga så långt. Stockholm-Dubai tog sex timmar och jag hade så tur att jag hann hitta en sportbar på flygplatsen varpå jag kunde se det andra CL-semifinalmötet mellan Bayern München och Real Madrid. Efter slutsignal var det dags att leta upp gaten med mitt nästa flyg, det till Sydney.

Vid midnatt, natten till torsdag (lokal tid) kom jag stapplandes in till vandrarhemmet. Det var runt 16 grader ute, men då det är så kvavt här var det knappast kallt. Efter att ha hittat min dorm (sovsal) var det bara att försöka haka på den lokala tidsrytmen och sova. Det gick förvånansvärt bra (hade sovit en del på planet) och jag steg upp runt 8.30. Under den dagen, gårdagen alltså, blev det inte så mycket gjort. Jag passade på att se mig omkring i området där jag bor. Vandrarhemmet heter Bounce och ligger alldeles precis vid centralstationen och det är inte alls långt in till centrum. Det bor rätt sköna människor här också, vilket är trevligt! Det är så kul att höra vad alla har upplevt under sina resor, någon har varit i Australien drygt ett år, andra gör liknande resor som mig.

I dag har jag börjat utforska Sydney på riktigt. Några konstateranden:
Staden känns absolut inte så stor som jag trodde jag skulle uppleva den. Men det är klart, den är väldigt utspridd och jag har än så länge bara varit i centrum.
För att hinna med att gå över ett övergångsställe medan det är grönt ska man ha en acceleration som Usain Bolt i steget. I alla fall nästan. Det är grönt i ungefär sju sekunder. Sedan blinkar det rött och går man i rätt tid hinner man över innan bilarna börjar köra. Jag brukar haka på andra, inte minst när det är äldre på väg över vägen.
Jag har än så länge inte sett en enda spindel. Men de kommer jag säkert få nog av ändå.

Vad har jag gjort i dag? Jo, jag har vandrat runt väldigt mycket. Jag gick ned till hamnen med Operahuset och Harbour Bridge. Jag gick över bron fram och tillbaka, men valde att inte åka upp längst upp då det kostar en halv förmögenhet (230 dollar, ca 1400 kr). Det ska visserligen vara en mäktig utsikt därifrån, men nej, jag passade.

Därefter passade jag på att gå till Sea Life Aquarium. Där finns alla möjliga havsdjur, fiskar i väldigt många märkliga former. Jag avundas inte alla de som var tvungna att fota varenda liten fisk, när ska de hinna sortera allt!? En sak var dock väldigt värd. Innan jag gick dit köpte jag biljett på nätet och tjänade därmed 70-80 kr.

Vidare har jag planerat morgondagen. Jag ska åka på en dagstur till Hunter Valley, ett stort vinområde där man får besöka ett antal vingårdar och smaka på ett 20-tal olika viner. Jag är absolut ingen vin-expert, men varför inte? Det ska bli kul att få se miljön lite utanför staden också.

Jag ska vara här till tisdag kväll, då tar jag mest troligt nattbussen till Byron Bay. Innan dess ät planen att hinna med en trip till Blue Mountains och såklart även Bondi Beach.

Nu ska jag strax tillbaka till operahuset, en symfonikonsert väntar! Konserten heter Strictly Baz Lührmann, vilket syftar på regissören Mark Anthony ”Baz” Lührmann som kommer från Sydney. Som jag har förstått det kommer det spelas musik (soundtrack) från hans filmer, exempelvis The Great Gatsby, Australia, Moulin Rouge och Romeo och Julia.

Hoppas ni har det bra där hemma!