Thomas Hartman

Ensamhet dödar

Av , , Bli först att kommentera 5

VÄLFÄRD. Jag har tidigare skrivit att jag anser att välfärden inte har råd att stänga dörren för frivilligorganisationernas viktiga arbete utan att det tvärtom måste uppvärderas i samhället.

Bengt Westerberg, ordförande för Röda Korset skriver en viktig artikel i papperstidningen av Gotlands Allehanda där han pekar på att denna typ av organisationer är viktiga välfärdskomplement. 

"Prognoser visar att samhällets kostnader för äldreomsorg och sjukvård kommer att öka. Åldrandet öppnar många möjligheter för enskilda individer men ökar också risken för exempelvis psykisk ohälsa. Vi vet att psykisk ohälsa är vanligare bland personer som har ett dåligt socialt nätverk och upplever ensamhet. "

Det är en bred verksamhet organisationer som Röda Korset erbjuder.

"Exempel på våra sociala verksamheter är hembesök, anhörigstöd, telefonjour, sjukhusvärdar, häktesbesök, fixargrupper som kombinerar praktisk hjälp med social samvaro, språkträning och läxhjälp. Under 2008 fick exempelvis 6 000 skolbarn hjälp med sina hemläxor av frivilliga. "

Inom Röda Korset ser vi våra frivilliginsatser som "välfärdsförstärkare".

Det är dags för socialdemokratin att börja ge dessa organisationer den uppmärksamhet de förtjänar.

THOMAS HARTMAN

Anne faller mellan stolarna

Av , , 2 kommentarer 6

FÖRSÄKRINGSBYRÅKRATI. Den högerstyrda badtunneregeringens politik när det gäller försäkringskassan har som bekant havererat.  Låt mig ta ett exempel från Västervikstidningen (papperstidningen) som berättar om Anne Nygren:

När hon äntligen fått en praktikplats inom äldreomsorgen rycktes mattan bort under hennes fötter. Nu står hon plötsligt utan lön. Brutalt hamnar hon i kläm mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
 
Hon har under de senaste åren varit inskriven på arbetsförmedlingen och fått aktivitetsstöd från försäkringskassan. Ett stöd som gett henne 115 kronor om dagen (efter skatt) de dagar man inte har sysselsättning. Även om resultaten blir en knaper tillvaro, strax över gränsen för existensminimum, så har stödet varit en trygghet för Anne.
 
Nu är det indraget.
 
Först aktivitetsstöd men ingen praktik. Nu praktik men inget aktivitetsstöd. Anne Nygren har hamnat i kläm mellan myndigheterna. Dyker inget jobb upp blir socialen det enda alternativet.
 
Moderaterna står med foten i dragspelet. Hur de än beter sig tycks det bara bli ännu värre. Den ansvariga ministern Husmark – Persson borde tyvärr avgå för det urbota klantiga och känslolösa sätt hon hanterat dessa frågor.
 
THOMAS HARTMAN
 

 

 

Vem vill bli gammal egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 8

ÄLDRE. Jag läser i Hällekiskuriren att Götene Kommun fått utmärkelsen Sveriges bästa äldreboende av pensionärsorganisationen SPF. Bland annat har principerna som styrt arbetet handlat om följande:

  • att gå från inläggning på sjukhem till vård och omsorg i eget boende
  • att gå från instutition till vård och omsorgsboende
  • att gå från bristande näringsvärde i maten till mat lagad i direkt anslutning till varje boende
  • att gå från schemaläggning av mattransporter till det egna valet av maträtter för veckans middagar
  • att gå från "alla ska ha det lika" till "Du får välja"
  • att gå från arbetmiljöföreläggande till stolt personal
  • att gå från omhändertagande till respekt och värdighet

Det där gör mig riktigt glad.

Utgångspunkten för de äldre måste vara att du måste kunna göra samma saker i ditt liv på ålderns höst som du gjort i ditt tidigare liv. Det betyder att om du är konstintresserad måste du få tillgång till konstutställningar, gillar du att läsa måste du få tillgång till tidningar, och gillar du din hund måste du kunna få ha den med dig. Är du van vid att ta en fredagswhiskey måste du kunna få göra det även på gamla dar.

Ett äldreboende jag träffat på hade grundinställningen att de anhöriga gärna fick ta med sig frukt till de äldre för att fylla på fruktskålarna eller att de anhöriga gärna fick se till att förlänga prenumerationerna på den gamles tidningar till alla boendes nytta.

Vi socialdemokrater behöver också uppvärdera frivilligorganisationernas betydelse. Samhället behöver inte ordna allt. En god omsorg på äldre dar betyder dessutom inte att alla måste ha det exakt lika.

THOMAS HARTMAN

Victor 11 år tog sitt liv på grund av skolan

Av , , 6 kommentarer 6

MOBBING. Jag skrev tidigare om fallet med den finska flickan som mobbades  och misshandlades inför ett fyrtiotal andra barn. Då skrev jag att detta mycket väl hade kunnat hända i Sverige.

Jag hade både fel och rätt.

Det visade sig att det fanns ett värre fall i Sverige som beskrivs i Skånska Dagbladet i veckan.

"Det är dagen före jullovet, 2007. Fjärdeklassarna på Rutsborgsskolan håller omröstning i klassrummet.
"Vem tycker att Victor är knäpp?"
Det blir handuppräckning. Alla armar far i luften, utan undantag. Även Victors bästa vän räcker upp.
När klassföreståndaren kommer in i rummet undrar hon vad som pågår.
Hon får ett svar men gör inget åt saken. Varken då eller senare."

"Pappa Johan har kämpat i åratal för att få skola och politiker att se och lyssna.
Sonen Victor mobbas av skolkamraterna och nonchaleras av vuxenvärlden.
En reaktion kommer först när pojkens myror i brallan förvandlas till ett destruktivt utåtagerande.
Då agerar skolan och vuxenvärlden. Men inte genom att flytta mobbare eller ge Victor stöd.
Utan genom att flytta honom till en alternativskola inför femte klass."

"Den 12 maj ringer Victor till sin farfar. Han orkar inte gå till skolan i dag och vill inte vara ensam. Kan farfar komma över till huset och göra honom sällskap?
Visst, han kommer. Som så många gånger förut när Victor mått dåligt.
Men den här gången öppnar ingen dörren.
Victor har hängt sig.
Han blev elva år. "

Det är de vuxna i skolan som är skyldiga till pojkens död. Svaret hur man kan göra kan grekcyprioten Stavros Louca från klass 9A berätta allt om. Svaret handlar inte om hårdare tag i skolan eller barndomstolar oavsett vad Folkpartiet än påstår. Det kanske högeralliansen borde fundera över istället för att försöka föra in detta i alla politikområden från skola till försäkringskassa och sjukskrivna.

THOMAS HARTMAN

Strunta i opinionsundersökningarna

Av , , 4 kommentarer 6

OPINIONSUNDERSÖKNINGAR. Igår kom SCB:s undersökning om partisympatierna hos svenska folket. Jag brukar inte bry mig om denna typ av undersökningar. Men tänkte ändå göra en kommentar.

Även om det på många håll varit riktigt glada tillrop med anledningen av undersökningen som visar att Socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet  får 50%; samt att professor Sören Holmberg påpekar att 10 utav 11 val brukas vinnas om man leder vid denna undersökning, samt att Alliansen bara får 30% av de ungas röster. Samt att moderaterna tycks oförmögna att förstå hur idiotiskt uselt de hanterat försäkringskassan och de sjukskrivna etc etc etc så får vi inte ta ut segern i förskott.

Opinionsundersökningar betyder ingenting.

Nu är det bara att skruva upp tempot de kommande månaderna. Valrörelsen har bara  börjat. Det kommer att bli riktigt tight.

THOMAS HARTMAN

 

Flicka misshandlades – ett fyrtiotal såg på

Av , , Bli först att kommentera 7

SKOLPOLITIK, Jag läser hur en finsk flicka, som går i åttan i Latokartanon koulu, i Helsingfors har råkat ut för åtminstone två fall av mobbning där närmare fyrtio personer har tittat på utan att någon gjort något.

För ett par veckor sedan mobbades flickan i skolan så att hon slutligen flydde hem. En del av eleverna följde efter henne och trängde sig in i bostaden. Där misshandlades flickan av två jämnåriga flickor medan ett tjugotal kamrater ägnade sig åt skadegörelse i hennes hem. Polisen utreder fallet som skadegörelse och misshandel. – Vi vet vilka som deltagit i misshandeln. Men polisen är ganska maktlös i de här fallen.

Detta fall hade lika gärna kunnat vara i någon svensk skola. Vuxenvärdens handfallenhet mot mobbing i vissa skolor står i skarp kontrast mot den grekcypriotiska matematikläraren Stavros Louca i Tv-serien Klass 9A som oavsett elevernas bakgrund kunde engagera och inspirera dom till att bli matematikintresserade.

Han menar att alla barn och ungdomar går att nå. Men att detta måste bygga på ett genuint intresse från läraren och bygga på respekt.

Utvecklingen att rättsväsendet ska hantera skolans och föräldrarnas oförmåga att hantera sina barn är rimlig. Framför allt löser det inga problem. Det bara sopar dom under mattan.

Trettionio ska dom varit. De personer som såg på. En av dom ringde efter hjälp. Men det är inget unikt. Samma tysta mobbningspublik finns i så gott som varje skola.

Vuxna som inte ser problemen är en del av hopen. Liksom de politiker på högerkanten som gärna pratar om hårdare tag i skolan som om ett par käftsmällar från vuxenvärlden vore någon direkt intelligent lösning.

THOMAS HARTMAN

Sparpaket (m)ot unga och hemlösa

Av , , 1 kommentar 7

UTANFÖR? SvD skriver om hur cirka 70 tjänster försvinner inom socialtjänsten i Stockholm. Staden ska spara ungefär 60 miljoner kronor på social verksamhet nästa år. Ungdomar, personer med funktionsnedsättning, hemlösa och prostituerade är några som drabbas.

Uppenbarligen lever de gamla moderaterna i högönsklig välmåga. Kanske vill de använda pengarna till viktigare saker. Det finns säkert några djursholmsvillor som inte fått tillräckliga skattesänkningar.

THOMAS HARTMAN

Märklig klappjakt på barn

Av , , 2 kommentarer 2

BARN. Jag ser att Alex Shulman och Katrin Zytomierska har någon form av märklig diskussion om barn ska vara tillåtna på café och i offentliga miljöer eller inte. Vissa ställen nekar uppenbarligen barn och barnvagnar. Katrin tycker barnen stör kaffedrickandet medan Alex står på barnens sida.

För en gångs skull håller jag med Schulman.

Barnen är framtiden för oss alla och något vi alla har en skydlighet att stå upp för gemensamt. De tramspellar som inte tål trampet av barnfötter eller lite ljud från de små kanske ska dra tanken lite längre… Hur ser de på handikappade? Psykiskt sjuka? Människor som skrattar högt? Eller kanske vända på frågan. Vad är det som motiverar att vi övriga ska stå ut med deras skitnödigt, pretentiösa uppsyn under vårt fikande?

För en tid sedan var jag på ett politiskt möte och hade med mig ett av mina barn. När hon snubblade , slog sig lite och började gråta under någon minut såg jag den bistra minen hos två personer i publiken. De blev uppenbarligen störda och drog sig inte för att visa sitt missnöje genom att tävla i att se ut som citronerna i Konsums grönsaksdisk.

Ärligt talat så brydde jag mig inte det minsta (förutom att lugnt och stilla ta upp och trösta min dotter). Who could care less.

Däremot undrar jag vad det är för värld vi lever i när människor tappar kontakten med sitt eget barnasinne och tar sig själva på så stort allvar att de rynkar på pannan åt vår framtid.

THOMAS HARTMAN