VEM BRYR SIG. Idag har Västerbottens Kuriren en artikel om boken.

På pressklubben för några dagar sedan diskuterade vi mediaetik och ett exempel jag lyfte då var rubriksättarens ansvar. Det är en person som i stort sett aldrig behöver ta ansvar för innehållet i de rubriker han eller hon tar fram. När man försöker hålla en journalist ansvarig för detta är det omöjligt.

Det är lite roande att detta exemplifieras i just VK:s artikel. Vi är alltid väldigt noggranna med att berätta att vi skrivit boken tillsammans förutom kapitlet där jag analyserar mediadrevet efter Crazy Horse. Ett kapitel som jag alltså skrivit själv. Därför tyckte jag det skulle vara roligt att se om de lyckats denna gång. I artikeln framgår det tydligt. Men på framsidan på tidningen finns mycket riktigt en rubrik som lyder "Anna Sjödin skriver själv om Crazy Horse". Ett klockrent exempel på vad jag menar. När ska tidningarna lära sig hantera detta? Speciellt eftersom många bara skummar tidningen och enbart läser rubrikerna.

Vad spelar det då för roll om journalisten varit noggrann med att låta intervjuobjektet kontrollera citat när vaken rubriker eller faktarutor anses behövas kontrolleras. Där sliras det även denna gång.

I övrigt var det en trevlig artikel. I samma tidning finns en artikel om Gunn Hedman-Borg som lyder "Pappan blev sjuk av oro". Hon är förtvivlad över svårigheterna att hjälpa sin far med att få besked av socialförvaltningen när det gäller äldreboende för hennes dementa och multihandikappade mor.

Det är en riktigt bra illustration på det vi menar i vår bok. Det kan inte vara meningen att kommunikationen med samhället ska göra människor sjuka av oro.