FRAMTIDENS UMEÅ. Jag läser Ola Nordebos utmärkta lördagsledare om småstaden Umeå. Mycket bra skrivet. On the spot som de säger nu för tiden. Pluralismen och dynamiken känns tyvärr många gånger svag i Umeå. Några få dominerande aktörer sätter förutsättningarna för hela debatten.

Frågan är vad vi kan göra för att ändra på detta.

Människor vill tycka till
Igår kväll var jag tillsammans med ett myller av människor på det sköna Göteborg. Jag fick flera härliga samtal med folk under kvällen där de kom fram och ville diskutera allt från hur vi kan använda älven bättre, kommunal konkurrens, kommunens stadsplanering, kulturhuvudstadsåret och varför inget tycks hända i vissa frågor. Detta trots att jag håller på med regional utveckling och landstingspolitik.

Jag blev förvånad. Dels över att dessa många gånger unga människor uppenbarligen visste att jag är politiskt engagerad men framför allt över engagemanget som gjorde att de valde att komplettera en underbar och magisk kväll i kärlekens och minglets tecken med att faktiskt bry sig om hur det går för Umeå och diskutera sin egen roll i detta. Detta tyder på att de som säger att det inte finns ett politiskt / samhällsintresse hos människor har misstagit sig.

Följden av gårdagskvällen kommer i vissa fall att bli möten efter semestern där vi kan se hur det går att föra in synpunkterna till aktuella beslutsfattare.

Det handlar om en inställning
Min filosofi är att alla människor som vill flytta till Umeå ska mötas av en nyfiken och bejakande attityden från kommunen. Kommunen ska vara vägledare och ge service till medborgarna. Ytterst handlar det om hur vi tillsammans kan hjälpas åt så att människor kan få realisera sin drömmar i vår kommun och nå sina livsmål. Det ska gärna ske med ett leende på läpparna och med jävlar anamma eftersom en sölig byråkratisk inställning dödar människors engagemang.

Tyvärr vittnade en del av gårdagen samtal om att det tycks finnas en annan attityd hos kommunen som handlar om att klämma åt den som gör fel, vara långsam i handläggningen, titta snett på privat verksamhet som vill etablera sig etc etc.

För Umeås del är frågan hur vi kan sprida serviceattityden i den kommunala verksamheten lika viktig som vilka utvecklingstendenser vi kan bejaka för att få mer underifrånperspektiv och kreativitet i stadsplanering och utveckling.

Det tysta universitetet och för få kapitalister
En annan oroande fråga gäller vårt universitet. Jag gillar när universitetet blir en del av stan. Jag älskar korteger. Jag älskar myllret av studenter som dricker kaffe och har svartpubar på universitetet. Jag älskar när nybakade studenter stjäl Staffan Lings brevlåda och lämnar igen den fylld med godis. Det tyder på att vi har ett ostyrigt kreativt universitet.

Men den som väntar sig detta från Umeå universitet får tyvärr ofta vänta förgäves. Frågan är hur vi kan få universitetet att bidra med ett myllrande kaos i debatten snarare än dagens många gånger ekande tystnad. För mig är det lika oroväckande som att vi har för få kapitalister i stan som deltar i utvecklingen av stan.

Småstadens miljö har onekligen fördelar men det räcker inte för en stad med ambitioner.

Vad tycker du?

THOMAS HARTMAN