Ja’ prata int nå dialekt
Goddag goddag.
Först vill jag bara säga att det är kul att så många verkar läsa min blogg, det är nästan så att jag får prestationsångest!
Aja. Nog om det. Nu tänkte jag skriva lite om dialekter.
Min sista uppsats jag skrev när jag läste svenska på universitetet handlade om hur/om man anpassar sitt språk/sin dialekt beroende på vem man pratar med. Jag valde att skriva om det här därför att jag själv upplever att jag anpassar mitt språk beroende på vem jag pratar med, vart jag befinner mig och så vidare.
Vad blev då min slutsats efter att ha undersökt detta och skrivit färdigt uppsatsen? Jo, det är ganska likt det här med attityden mot utbildning jag skrev om tidigare. Vill man tillhöra en social grupp så "bör" man vara så lika varandra som möjligt. Pratar en grupp mycket dialekt så är det som en regel man bör följa för att tillhöra gruppen.
Pratar du inte dialekt är du någon annan.
Problem uppstår förstås då det blir så viktigt för den sociala gruppen att använda dialekt att de börjar använda den i sitt skriftspråk också, vilket inte är så bra för betygen.
Ja det är lite klurigt det här. För att klara sig i båda världarna, skolan och privatlivet, bör man vara något som kallas för en "språklig kameleont". Anpassa sitt språk till situationen. Men självklart är det svårt många gånger, då språket är en stor del av vår identitet.
Nä, nu väntar kaffet på mig. Ha’e!
Senaste kommentarerna