Politiskt engagemang – Hur skapas det?

Av , , 2 kommentarer 11

Jorasåatteeh… Äntligen fredag!

Förutom att helgen och fredagsmyset är här kan man ju grubbla lite över hur man ska få folk (framförallt ungdomar) att engagera sig politiskt, Jag får höra många människor som har åsikter om det som bestäms och diskuteras i samhället, men de totalvägrar att göra sin röst hörd i de forum där det kanske skulle behövas lite mer tyckande – av lite olika anledningar. Nätet är dock ett forum där många tar ton som inte gör det bortanför dataskärmen därför att det är en skyddad plats utan ögon och öron som bevakar en som person.

Men det är klart att det kanske känns meningslöst att engagera sig många gånger. Därför engagerade jag mig aldrig politiskt förr i tiden.

”Vad ska det tjäna till när man är en av flera miljoner och ens röst knappast blir hörd?” – tänkte jag, och jag hör många andra säga samma sak.

Men sen, för några år sedan, började jag engagera mig lite i verksamhet och politik på föreningsnivå. Sen ploppade det bara till och jag var med i hela svängen. Saker blev roligare och roligare efter vägen och tiden som gick.

Varför?

Ja, det försöker jag lista ut själv för att kunna inspirera andra att engagera sig. För mig var det nog den uppmuntran och beröm jag fick av de andra inom partiet, etc. som fick mig att fortsätta. Förmågan att kunna peppa andra är viktig, man måste få känna sig sedd och hörd i den förening, styrelse, grupp, etc. man är aktiv inom. Ja, det är viktigt i alla sammanhang helt enkelt. I skolan, på jobbet, överallt!

Den förmågan finns inom Socialdemokraterna där jag är aktiv. Den förmågan stärkte också mig till att våga ta ton, nu och i framtiden. Det vill jag tacka för och samtidigt hoppas att jag själv kommer att snappa upp mer av för att kunna peppa andra!

Nu ska jag fortsätta min långlunch med medhavd matlåda. En lektion återstår, sedan blir jag hämtad av Vilhelminabesöket bestående av Mr. Johan Eliasson samt Emil Danielsson.

Lev å må hörrni, hoj!

 

2 kommentarer

2014 – Dags för förändring!

Av , , Bli först att kommentera 12

Så har ännu en ny vecka börjat. ”Sportlovet” är över och solen börjar komma fram, och med den även våren. Tack för det!

Den här månaden är för mig känd som månaden då alla årsmöten dyker upp och det är full rulle överallt, och det är det verkligen just nu. Det är hektiskt, roligt men även ganska skönt när alla möten är bortgjorda så fokus kan läggas på annat, t.ex. verksamhet, studier, jobb och valåret.

När det gäller jobb så börjar jag nu knega på för fullt på Liljaskolan i Vännäs. Samlar på mig erfarenheter och får äntligen börja jobba med det jag vill jobba med – åtminstone fram till sommaren.

Nog om detta och vidare till något annat – Valåret 2014!

Ja, nu är det valår och ett mycket viktigt sådant på alla nivåer. Ni som följer mig blogg lite nu och då förstår kanske att jag är mycket intresserad av vad som händer på kommun- och landstingsnivå här i Västerbotten. Framförallt i Vilhelmina och Umeå men även i de andra kommunerna. Just det här året är jag nominerad till landstinget för Socialdemokraterna, vilket jag tycker är väldigt roligt och det är verkligen något som jag känner mig intresserad av.

Skolan och jobb till unga är hjärtefrågor för mig, precis som vård och omsorg. Det är även de frågor som upprör mig mest, exempelvis då jag får höra hur svårt pensionärer kan ha att klara sig ekonomiskt en månad. Jag tycker att pensionärer ska ha högre pension, att unga ska få bättre möjligheter att hitta sig ett jobb och att man ska ge… sjutton… i att sänka studiebidraget för studenter som redan har det pressat ekonomiskt. Jag jobbar extra och är sambo så jag klarar mig. Men jag vet inte hur man tänker när de som vill studera och måste flytta till annan ort där det råder bostadsbrist, som måste skaffa sig en lite dyrare bostad, ska klara sig ekonomiskt. Självklart är studier ett eget val, men då måste man förstå att de som har gått ett studieförberedande program också har svårt att göra annat efter gymnasiet, jobba alltså. Det heter ju faktiskt ”studieförberedande program”, please. Så ja, bostäder är ju en grej också, förstås. Men man kan inte skita i både bostäder och studiebidrag.

Sedan så tycker jag även att skolan ska ha mindre elever i varje grupp och man bör satsa mer resurser på både lärare och skolorna i sig. Varje elev ska ha en chans att klara sina studier, tid och pengar får inte spela någon roll.

Har ni åsikter kring vad som kan bli bättre, vad som är dåligt och så vidare inom kommun och landsting så får ni gärna kommentera. Inget blir bättre om folk bara tittar på och mumlar i tysthet. Det är något som jag anser förekommer väldigt mycket. Då är det faktiskt bättre att göra sin röst hörd och lufta sig lite. Jag är mer än gärna ett bollplank.

Dock så vill jag säga att jag kommer ignorera pajkastningen som jag tidigare skrivit om. Kommentarer liknande den jag fick från ”Mr.Cool” i ett tidigare inlägg undanbedes, jag ser ingen mening med det över huvud taget. Tack på förhand!

Ha’e, tjeo!

 

 

Bli först att kommentera