Valet 2018

Nu är det bara några dagar kvar till valet, och jag känner att jag borde ha lagt ner mer tid på att skriva här. Det skrivna ordet är trots allt ett uttrycksmedel jag tycker om – och tycker fler borde sträva efter att använda på ett bra sätt. I alla fall, dagens inlägg kommer att behandla nuläget och mitt politiska engagemang här i Vilhelmina.

Jag kandiderar till kommunfullmäktige (plats 7) på Socialdemokraternas lista i Vilhelmina, och jag är så oerhört glad över att få göra det. Det finns så många kloka människor i mitt parti, de har lärt mig en hel del sen jag flyttade hem. De har säkerställt att jag kommer lägga mitt engagemang här – nu och framöver. På min valaffisch står det ”Snart är det min tur”, och visst kan det tolkas kaxigt. Min egen tolkning säger att det snart är min tur att göra många saker. Vi unga vuxna har ett stort ansvar och en stor utmaning framför oss, och snart är det vår tur att ta oss an den.

Vi tar så mycket för givet samtidigt som det politiska engagemanget verkar sina ut… Så tänkte jag ändå till jag fick se hur många som aktivt engagerar sig i Vilhelmina, kanske inte partipolitiskt – men ändå. Debatten på folkets hus lockade drygt 200 (!) personer. Annika deltog i debatten medan jag försökte söva Elsa och lyssna samtidigt. Det gick sådär.

Många frågar hur det går för mig och Annika nu när det är valtider. Håller vi sams? Ja, det gör vi faktiskt, oftast. En sak som är säker är att jag är väldigt stolt över henne, oavsett partifärg.

Gå och rösta. Gärna på mig och mitt parti, men helst överhuvudtaget.

Höres, hoj.